Arminia Bielefeld - Freiburg
Inför QPR v Brighton
Jimmy Floyd Hasselbaink klarade av att förvalta Neil Warnocks arv väl i sin debut som manager mot Burnley i lördags. 0-0 innebar 3:e nollan i rad, men samtidigt också att QPRs barntillåtna offensiv nu bara mäktat med 2 mål framåt på de senaste 7 matcherna. Har den gamle skyttekungen Hasselbaink fått ordning på anfallet till hemmamötet mot Brighton?
Det var många QPR-supportrar som skakade på huvudet åt beslutet att låta Bobby Zamora lämna klubben under sommaren, trots att spel i Championship förmodligen skulle passat honom som handsken. Istället blev det en återkomst till Brighton, klubben där Zamoras karriär tog ordentlig fart med 77 mål på 130 matcher. Zamora må ha haft det kämpigt mellan varven i Premier League hos QPR, men han kommer för alltid vara älskad på Loftus Road för sitt magiska mål på Wembley i Play Off-finalen mot Derby.
Den här säsongen har det som väntat mest blivit inhopp för 34-årige Zamora, men innan förra omgångens 2-2-match mot just Derby hade han nätat i tre matcher i rad och hjälpt till att hålla Brightons otroliga svit om 20 matcher i rad utan förlust vid liv. Trots att man ännu inte förlorat i ligan en bit in i december leder man bara serien med två poäng, pga att man kryssar nästan lika mycket som man vinner.
Neil Warnock gjorde underverk med försvaret från dag ett på QPRs träningsanläggning. Över en natt blev sållet till en betongmur i mitten av oktober och Hasselbaink har fått en stabil grund att stå på. Topplaget Burnley hade inte mycket att komma med i debuten, nu återstår som sagt för den tvåfaldige Premier League-skyttekungen att få ordning på anfallet. Första intrycket av Hasselbaink är att han känns väldigt trygg och kunnig trots sin begränsade erfarenhet, han verkar ha full koll på Brighton efter bara någon vecka i ligan och supportrarna har fått höra precis vad de vill än så länge.
I backlinjen framför Robert Green har Grant Hall under de senaste månader gått från bänkspelare till försvarets viktigaste kugge. Halls resa har stabiliserat den tidigare så ojämne mittbackskollegan Nedum Onuoha, till vänster har rutinerade Paul Koncheskey gjort vad som förväntats av honom, varken mer eller mindre. Försvarets svagaste kort har under säsongen varit högerbacken James Perch som fått mycket speltid mest pga den totala bristen av konkurrens på positionen. Men, mot Burnley gjorde Perch sin bästa match för säsongen och det solida försvaret kan mycket väl Hasselbainks språngbräda uppåt i tabellen.
Framåt ställer QPR upp med 6 mittfältare oavsett manager. Ibland är en av dem ensam anfallare, ibland två eller tre. Det är just det som är Queens Park Rangers problem just nu, det spelar ingen roll om man skapar lägen när det konstant är fel spelare som får dem. Leroy Fer och Matt Phillips kan göra otroliga mål, men utdelningsprocenten är inte i närheten av en frisk Charlie Austins. När det istället är Karl Henry, Sandro eller James Perch som får de farligaste lägena förstår man nästan varför QPR bara har gjort två mål på de senaste sju matcherna.
Hur QPRs olika managers formerar mittfältet skiljer sig från match till match, men Matt Phillips och Leroy Fer brukar få det offensiva ansvaret, Sandro och Karl Henry tätar till i mitten medan Alejandro Faurlin och Junior Hoilett står för det kreativa.
Räkna med att Charlie Austin släpps in i mitten av andra i samband med en hörna för att försöka ge Seagulls sin första förlust för 2015/16.
COME ON YOU R’s!!!!
