Inför säsongen 2021-22: Nu eller aldrig, på riktigt
En ny säsong står för dörren med alla förväntningar och förhoppningar som det kommer med. Men vart befinner vi oss egentligen som lag? Hur stora har framstegen varit och är vi redo att nu äntligen ta klivet tillbaka in i den absoluta världstoppen? Om det, och mycket mer, kan du läsa i årets säsongskrönika.
Så var det då äntligen dags. Premier League är tillbaka och signalerar att slutet på sommaren är nära och att början på hösten står på glänt. För vår älskade klubb från Manchester har vi de senaste säsongerna blivit desto mer luttrade gällande just årstider. Det har, rent metaforiskt, växlat mellan solsken och lätt bris till hagelblandat regn sen den där sommaren då vår legendariske Skotske tränare lämnade över nycklarna till slottet.
Men visst kan vi välja skönja ett visst trendbrott? Ett lag som inte bara skaffar bättre och bättre spelare, men även byter semifinaler mot en final och tredjeplatser i ligan mot en andraplats. Framstegen är påtagliga även om mycket vill ha mer. Men för att kunna blicka framåt, måste vi nog förankra vart denna årgång av Manchester United egentligen kommer ifrån.
Den eviga ombyggnationen når sitt slut?
Tisdag den 18 december 2018 sparkades då till sist Jose Mourinho. Han lämnade efter att ha inhämtat ett par andraklassens titlar och spenderat fantasipengar på totalt 11 spelare. Men han lämnar ett lag i spillror. Man hade haft en farsartad försäsong bakom sig, där osämjan och disharmonin tydligt lös igenom. En ny säsong påbörjas sen där prestationerna kändes sämre och sämre ju längre tiden led. Ett ledarskapsbyte var oundvikligt. Ole Gunnar Solskjaer skulle komma in och skapa harmoni och arbetsro i en dyr, men talangfull trupp. Men var verkligen den här truppen så bra som den var dyr? Låt oss blicka tillbaka på Mourinhos sista startelva för klubben i 3-1 förlusten mot Liverpool: De Gea står förstås mellan stolparna; en backlinje där Darmian, Bailly, Lindelöf och Dalot ska få täckning av Matic och Herrera framför sig; längre fram i banan är det Young, Rashford och Lingard som ska servera Lukaku med bollar.
När vi nu går in i en ny säsong, två och ett halvt år senare, känns det som att Solskjaers ombyggnation nu ska vara komplett. Rashford missar premiären på grund av skada, men utöver honom lär samtliga övriga 10 spelare även de vara utanför startelvan. Merparten är sålda. Detta trots att merparten av alla dessa spelare bör vara i sina absolut bästa år. Istället är det spelare som Fernandes, Maguire, Varane, Pogba, Sancho och Cavani som ska göra jobbet. Idel namn av yttersta världsklass som ska lyfta det här laget åter in i världstoppen. Bakom dem hittar vi en talangpool mer spännande än på mycket länge där Rashford, Greenwood, Diallo, Shoratire och kanske till och med vår svenske Elanga alla ska visa att man har flera, ännu högre nivåer i sig.
En känsla av att det är nu eller aldrig, på riktigt.
Det var ingen tacksam uppgift han fick, Solskjaer, när han tog över vårat sargade lag. Ett par säsonger in är känslan att merparten av oss supportrar kan se att vår klubb är i ett mycket bättre slag nu än då, men att otåligheten börjar nå sin gräns över uteblivna titlar. Efter en första full säsong av semifinaler togs äntligen klivet in i en final. Men väl där höll man inte för trycket och underpresterade mot ett svagare motstånd. En titel där hade gett andrum, andrum som nu saknas. För tro inte att Solskjaers kontraktsförlängning till 2024 innebär att han nu sitter säkert säsongen ut. Alla framsteg till trots har det nu spenderats närmare 450 miljoner euro på att förse vår norrman med en trupp som ska vara redo att konkurrera med världens alla bästa, vecka ut och vecka in. Lyckas han inte visa att han är kapabel att göra det, lär tålamodet vara kort. Efter den här säsongen ska man inte kunna debattera det längre: vårt lag måste ses som ett av Europas bästa, även om man inte vunnit några av alla de största titlarna.
Jag tror att han grejar det. På riktigt. Framstegen både i spelet, truppbygget och Solskjaers ledarskap har varit tydliga genom åren. Med en världsklass mittback och en supertalang i anfallet att komplettera en redan relativt stark trupp börjar pusselbitarna nu falla på plats. Så nu är det upp till bevis.
När publiken vallfärdar in på Old Trafford vid lunchtid på lördag för att se premiären mot Leeds är jag för ovanlighetens skull inte på plats. Det känns otroligt konstigt. Istället sjunker jag ner i en TV-soffan hemma i Sverige. Men känslan är där ändå, hoppet lika så och kärleken till klubben lika stor som alltid.
Ge oss den premiär vi längtat efter och ge oss det hopp om nya framgångar vi alla törstar efter. Jag vågar säga att det är i särklass vår klubbs mest spännande säsong på snart 10 år som står runt krönet. Nu lyfter vi.
GGMU
