ITFC SWEDENS LÖRDAGSPANEL - VECKA 13 (Nr 444)
Med påskpanelen kommer också den ovana känslan av att vara serieledare! Många tuffa matcher framöver och frågan är om vi kommer att vara kvar i kampen om direktuppflyttning när säsongens medlemsresa går av stapeln om mindre än två veckor. Panelen har förstås sina tankar om detta och lite till. Glad Ipswich-påsk!
Dina tankar om matchen mot Blackburn igår?
Dan:
Vinst och tre poäng. Det var det viktigaste. Jag tyckte att vi startade bra, med högt tempo och dominerade matchbilden. Och så såg det ut hela första halvlek egentligen. Blackburn verkade fokusera på försvarsspel och kontringar. Och jäklar vad nära att de lyckades. De visade verkligen att vi har svårt att stå emot snabba kontringar. Vi får hoppas att våra konkurrenter inte tittar alltför noga på den här matchen, för det avslöjar en del svagheter… Det var tur för oss att domarna hade glasögonen på den här gången, och dömde bort alla deras tre mål. Helt korrekt också. Kanske får vi se det som återbetalning på den ömkliga domarinsatsen mot Preston tidigare. Men i stort var det en kämpavinst, där vi inte glänste. Framför allt andra halvlek såg riktigt hafsig ut. Men, vi vann och tog oss upp på första plats. Och samtliga tre toppkonkurrenter tappade poäng. Vad mer kan man begära?
Pelle:
Det började bra och vi var ordentligt på hugget under de första 20, men förutom Chaplins mål så skapades det ändå inte speciellt många farliga målchanser under denna period. Påskmusten förblev ljummen och vi kom aldrig att accelerera. Istället utvecklades matchen till något annat. Andra halvlek och i synnerhet den sista kvarten var tuff att se och Blackburn var nog värda att få ut något mer av matchen än bara noll poäng. De gjorde förvisso tre bortdömda mål, men samtliga var korrekt bortdömda. Och vi kom undan med blotta förskräckelsen. Vi höll ut. Tre enormt viktiga poäng på bortaplan. Samtidigt som övriga toppkonkurrenter tappade poäng i sina matcher. Att vi med sju matcher kvar av ordinarie säsong nu är etta i Championship är ju helt sinnessjukt. Jag tänker att jag repeterar det där. Att vi med sju matcher kvar av ordinarie säsong nu är etta i Championship är ju helt sinnessjukt!! Vem eller vilka hade kunnat förutse detta?
Vad tyckte du om damernas match mot Chatham Town förra helgen?
Pelle:
Hade ingen möjlighet att se matchen, men gillar allt som jag i efterhand har hört och läst om det. Och viktigt utifrån flertalet perspektiv att damerna nu ges möjlighet att få spela på Portman Road inför storpublik (och inför streamande åskådare). Det kommer att bli fler sådana tillfällen, men om man finge önska (vilket man givetvis får som panelmedlem) så skulle jag önska att samtliga av damernas hemmamatcher spelas på Portman Road framöver.
Dan:
Jag såg bara nån del här och nån där, men det såg övertygande ut. Nu mötte de visserligen ett bottenlag, men starkt ändå att gå ut och leverera inför rekordpublik på Portman Road. Det måste ha varit en fantastisk känsla för spelarna. Jag hoppas att publiken, och klubben, fick mersmak och gör det här igen. Tror att det kan bli ett verkligt lyft för damlaget, som ju har gått lite si och så i år.
Snart är det medlemsresa, men först ska vi ta oss an Southampton på måndag och Norwich nästa helg, två minst sagt kniviga matcher. Vilka behöver vi ha skadefria nu och kommer vi ha chansen på topp-två när vi rullar in i Ipswich på onsdag eftermiddag för matchen mot Watford?
Dan:
Helst behöver vi ha alla skadefria. Men så blir det ju aldrig. Tråkigt att just Burns är ute nu, troligen för resten av säsongen. Det hade varit bra att honom, med hans aggressivitet, fart och killerinstinkt. Vi har inget riktigt toppalternativ på den kanten. Jackson har farten och delvis aggressiviteten, men saknar den där sista avgörande touchen. Hutchinson är en light-version av Burns, om än mer teknisk och kan överraska i man mot man. Men han trivs nog egentligen bättre som tia. Men viktigast är ändå att ha Morsy och Luongo hela. De styr och ställer som de vill på mittfältet, och det behövs för att klara av att rida av grisiga matcher som gårdagens mot Blackburn. Framåt känns det ändå som att vi har viss bredd, och bör klara av att utmana tillräckligt. Vi får hoppas att sjukdomen som grasserar i truppen inte förvärras.
Vi kommer absolut att ha chansen att vara topp två när den första svenskvågen rullar in inför matchen mot Watford. Och vi kommer vara där även när vi i den andra vågen rullar in på fredag/lördag. För det jag såg i långfredagens fyra matcher väckte ingen större oro, när det gäller övriga topplag. Alla fyra var förhållandevis bleka. Leicester saknade den där spetsen (den annars så pålitlige Vardy missade minst tre klara lägen), och verkar riktigt skakiga. Southampton uppträdde ungefär som vi, men lyckades inte hålla tätt; de borde ha stängt matchen tidigare. Och Leeds verkade tagna på sängen av Watfords aggressivitet och fart, men lyckades, välförtjänt, kriga till sig en poäng.
Däremot känns Middlesbrough och Watford plötsligt som ganska bra lag, och hårda nötter att knäcka för oss. Men den tiden, den sorgen. Först gäller det Southampton på måndag, och vinner vi där kan vi nog räkna bort dem från toppstriden. Jag tror på minst fyra poäng i de två kommande, och då är vi absolut topp två. Om det går lite sämre, är vi ändå kvar där uppe och krigar, och då gäller det att knäcka de där nötterna.
Pelle:
Sam Morsy, Kieffer Moore och Leif Davis är väl de som jag kommer att tänka på spontant så här. Egentligen så är ju samtliga spelare som är ordinarie i startelvan väldigt viktiga för oss. Men de tre nämnda är svårare att ersätta än de övriga. Kan den trion förbli fri från skador och elände så tror jag att det fortfarande finns en chans på topp-två när vi ställs inför Watford om mindre än två veckor. Men det kommer att bli megatufft.
