ITFC SWEDENS LÖRDAGSPANEL - VECKA 42
Kan vi fortsätta vår obesegrade rad trots ordförande Nygårds jinxande? Kommer Downes till start? Hur stolta är vi egentligen över Tyrone Mings karriär? Ni vet drillen, Dan ställer frågorna och panelen förser världen med svaren.
Det är ganska lätt att vara Ipswich-supporter den här säsongen. Och skönt är väl det med tanke på hur det kändes förra säsongen. Nu är det dags att revanschera oss för en av den säsongens skamfläckar (eller åtminstone mindre lyckade resultat), förlusten mot Accrington Stanley i FA-cupen. Och det finns det väl inget som talar emot, eller?
Pelle: Förutsättningarna är ju sådana att vi inte ens borde fundera på poängtapp, men samtidigt så händer det med jämna mellanrum att favorittippade lag tappar poäng mot betydligt sämre motståndare. Jag tror inte att vi får erfara detta nu på söndag, men för varje match vi spelar så kommer vi också närmare vår första förlust…… och ja jag vet, logiska resonemang kan vara jävligt tråkiga.
Nigge: Som jinx-benägen person vill jag först och främst lägga till "hittills" i första meningen i frågan. Med detta sagt så får jag väl lägga ut en jinx-varning för svaret att nog borde vi kunna mäkta med att fortsätta vara obesegrade efter söndagens match. Backade av 1 000 tillresta supportrar på ännu en liten stadion långt hemifrån bör minst en poäng bärgas hem till Suffolk. Det enda som talar emot är min jinx ovan.
AC: Halva laget är utbytt sen matchen senast, men nej, nu är det bara att gå in och mosa. Vi tar det här med två mål eller fler.
Landslagsuppehållet var väl så där lagom roligt, men det får vi ta igen med lite tätare matchande i november. Men oroande är förstås att Downes haltade ut från sin landskamp. Tycker du, som de flesta andra, att han har varit tongivande, eller är du av en annan uppfattning? Oavsett det, vem tycker du borde få chansen att fylla hans skor, om det skulle visa sig att han inte är tillgänglig?
AC: Jag kan banne mig inte dra mig till minnes att Downes gjort en enda dålig match i år. Levererar alltid och är otroligt nyttig. Men om vi ska hitta en ersättare… Jag tror att en mittfältstrio med Skuse, Huws och Nolan hade varit riktigt intressant.
Pelle: Väldigt tongivande i inledningen, möjligtvis lite svalare i de senaste matcherna. När jag skriver detta så vet jag inte hur allvarlig hans skada är, oavsett vad så har vi ju några spelare som utan problem kan gå in och ersätta. Emyr Huws borde väl vara det självklara förstahandsvalet. I matchen mot Gillingham nu senast, så var han planens absoluta dominant. (Kan också tänka mig att Lambert ser Andre Dozzell som en potentiell ersättare.) Men summerat dårå: mycket olyckligt om Downes blir borta en längre tid, men i dagsläget så har vi bra täckning på den positionen.
Nigge: Nog har den gode Downes dominerat på mittfältet och i kombination med Skuse blir det tufft för motståndarna. Om han nu skulle visa sig behöva sitta på sidan till följd av skadan från landskampen så finns Dozzell och El Mizouni redo att kliva in. Det blir dock andra kvaliteter som kliver in i så fall och Lambert får tänka om lite om det sker. Annars är det väl som Pelle säger, att Emy Huws är spelaren att gå för när det gäller att byta like for like. Skönt att ha så pass bred trupp att det finns alternativ att välja mellan.
Och vad tycker ni om askungesagan Tyrone Mings? Från amatör för några år sen till att nu spela EM-kval för England, efter att ha varit borta så länge i början av Premier League-karriären? Kan man annat än glädjas med en sån kille?
Nigge: Älskar karln! Förutom hans coola frippa så har han fantastiska företräden som spelare, människa och förebild. Det var ingen slump att vi fick bra betalt av Bournemouth när det begav sig. Man kan således inte annat än glädjas med en sån kille.
AC: Helt fantastiskt. Förutom att Tyrone verkar vara en genomärlig genuin person har han, förvisso ung, vandrat den långa vägen och det kan säkert påverka på ett ödmjukt sätt. Kan inte låta bli att bli lite stolt varje gång han uppmärksammas.
Pelle: Jag har inte sett Tyrone Mings spela speciellt mycket efter det att han lämnade oss för Bournemouth 2015, men han var en av mina stora favoriter under den tid han bar vår blåa tröja. Kraftfull som ett ånglokomotiv, men samtidigt smidig som en gasell. Och utöver detta en osedvanligt sympatisk ung man som visade prov på flera medmänskliga gärningar. Ganska ovanligt bland unga fotbollsspelare i en narcissistiskt värld. Men sedan hade han ju också vuxit upp under väldigt knappa förhållanden själv och kunde säkert relatera till människor i utanförskap och människor med mycket tuffa förutsättningar. Lägger man dessutom på det skadeelände han därefter fick genomlida i Bournemouth så är det väldigt svårt att inte unna honom all denna framgång.
