ITFC SWEDENS LÖRDAGSPANEL - VECKA 43
Ordförande Nygårds, tillika veckans frågeställare, skriver frågor i affekt och drar återigen upp Portsmouthscenariot. Bör han bara andas djupt och lyssna på veckans kloka panelmedlemmar och deras svar på spörsmålen? Förmodligen bör han det.
Det är i skrivande stund tio minuter kvar av matchen mot Rotherham hemma men det finns inget som pekar på att vi ens ska komma nära att göra mål. Hur blev det så här? Från målglatt framåt och tätt bakåt till ofarliga i offensivt straffområde och katastrofala i eget försvar?
Pelle: Att resultatet blev som det blev uppe i Accrington tror jag har sitt ursprung i ren och skär underskattning från vår sida, möjligtvis i kombination med en ganska matt domarinsats. Matchen mot Rotherham var dock något helt annat. Då stötte vi på ett Mick McCarthy-taktiskt lag och hade inte spelarmaterial till att bryta upp den kompakta barriären. Avsaknaden av ”power” på mitten och längst fram blev extra tydlig när spelare som Downes och Norwood saknades (den senare kom förvisso in under andra halvlek, men såg tämligen ringrostig ut). Med tanke på att vi kunde skapat en rejäl lucka mellan oss och de lag som jagar oss, så var det dumt att förlora. Men jag är i dagsläget inte orolig. Det vänder idag.
Dan: Skador på nyckelspelare (Downes, Norwood, Vincent-Young), för många olika spelsystem och för mycket rotation. Det kanske är så att vi trots allt inte har den breda klasstrupp som vi har trott att vi har. Men förhoppningsvis är det som Lambert säger, bara sånt som händer under en säsong, och att det inte är så mycket att hänga upp sig på. Men fan tro´t, det ska bara inte kunna bli en så stor förändring på så kort tid. Nej, orsakerna ovan är nog mer troliga, framför allt de två första, men sen kanske också det är så att motståndarlagen har läst oss lite (trots alla olika spelsystem) och märkt att det funkar att spela lite mer fysiskt.
AC: Tids nog kommer alla lag in i en spelmässig och resultatmässig svacka under en säsong. Så är det bara. Möjligtvis är årets Liverpool undantaget som bekräftar regeln, det vet vi väl först i maj-juni. Våra två senaste matcher känns smått overkliga och jag kunde inte drömma om att det skulle se så risigt ut. Vi är alltså två lag som möts i eftermiddag som är helt ur slag då Southend är inne i en riktigt djup svacka och med det horribla resultatet mot Doncaster senast är de såklart rejält stukade men revanschsugna. Samtidigt måste det ju naturligtvis finnas inte bara ett litet sått frö av tvivel, utan en hel jävla skog planterad (vi snackar trots allt 1-7!! Hemska Peterborough-flashbacks). Får vi bara in första målet tror jag vi har goda möjligheter att tvåla till The Shrimpers idag. Det som talar emot detta är ju såklart klassikern med ny manager i form av Sol Campbell (och härliga Herman H).
Ligger det något i att vi har svårt att komma igång efter uppehållen för landslagsspel? Vad jag egentligen undrar är om vi borde spela Oxfordmatchen i mitten av november och bara skita i att vi har en handfull spelare borta?
AC: Det finns inget värre än ett landslagsuppehåll, speciellt när laget befinner sig i en fantastisk period. Det finns heller inget enkelt svar, spontant säger jag ju ”spela” men som frågan lyder, en handfull spelare är borta och adderar vi skadeläget till detta så är känslan att vi riskerar för mycket om vi inte flyttar dessa matcher.
Pelle: Det kan nog vara dags att ändra strategi. Vår trupp är tillräckligt bred för att vi ska klara av de matcher där vi eventuellt har några enstaka spelare borta på landslagsuppdrag. Således, hoppas jag på spel mot Oxford utifrån fördefinierat datum.
Dan: Kanske det, men förstår inte varför det inte skulle vara samma sak för alla andra lag i så fall. Och nej, jag tycker nog inte att vi ska spela Oxfordmatchen, framför allt inte om nån som Downes saknas. Det måste väl ändå vara bättre att matcha de bästa spelarna vi har att tillgå, eller?
Hur vänder vi på den här svackan då? Eller kommer vi att göra en Portsmouth?
Dan: Det var då hemskt vad du var orolig för det där Portsmouthscenariot. Vi är bara en dryg fjärdedel in på säsongen och har fått en helt fantastisk start – mycket bättre än vad jag hade vågat drömma om – och visserligen gått på två ganska rejäla och försmädliga plumpar i de två senaste. Men kasta in handduken ska vi verkligen inte göra än. Portsmouths uppgång och fall förra säsongen, liksom Sunderlands misslyckande, var unika för dem. Du ska se att vi kan göra en helt unik resa, som kan gå precis hur som helst. Men kom ihåg: The only way is up, baby, och det är precis dit vi ska.
AC: Jag blir väl tvungen att citera mitt tidigare svar i frågan, från några paneler sedan, ”Vår trupp är så pass vass, och bred, att jag inte kan se oss gå samma öde till mötes”. Så pass! (obs – referens :).
Men visst f-n finns det anledning till viss oro efter de senaste prestationerna och jag skulle ljuga om jag inte erkände att tanken slagit mig. Nu får vi ju troligtvis (lyckligtvis) tillbaka Downes och Norwood till helgens match, men med kvalitén och bredden vi har borde inte Downes vara en direkt avgörande faktor, vilket jag faktiskt tror att han är. Han har varit helt fantastisk i år.
Pelle: Gå tillbaka till det okomplicerade och börja spela tråktrygg 4-4-2 (såsom vi gjorde inledningsvis). Lambert bör kanske också vara lite mer konsekvent i sina laguttagningar och helt enkelt använda sig av den elva som är bäst i form. Och nej vi kommer inte att göra en Portsmouth. Vår trupp är bredare och har bättre spets än vad de hade under förra säsongen. Men vi måste återfinna skärpan i spelet.