Keep Calm – And Let Carlo Take A Sip
Carlo Ancelotti verkar lyckas behålla jobbet som Everton-manager över tid. En bedrift ingen lyckats med på länge. Men vad är det egentligen som får honom att klara det?
Domaren blåser i slutvisslan på Goodison Park. Everton har blivit utspelade hemma mot ett av ligans sämsta lag. Det finns all anledning för oro. Men stämningen i supporterled verkar häpnadsväckande lugn.
Carlo Ancelotti tog över rodret i december 2019. Igår gjorde han sin 50:e match som manager för The Peoples Club. Normalt sett en utsatt tid. I en roll som verkar ha en förbannelse. Det finns all anledning för stress. Men istället är det en manager som verkar lugnare än någonsin.
Sam Allardyce och Marco Silva misslyckades med uppgiften. Big Sams 26 matcher räddade visserligen ett kontrakt. Och var kanske inte tänkt att vara mycket mer än så. Men han var i ärlighetens namn aldrig ens nära att få leda Everton över tid.
Marco Silva pratade mycket. Men såg ut att ha tappat tron på det han själv pratade om. I alla fall när motgångarna var som tyngst. Portugisen fick visserligen flest chanser att leda klubben sedan David Moyes tid, 60 matcher. Men det kändes länge som en tidsfråga innan han var ute i kylan.
Ronald Koeman fick 58 matcher på sig. Något legendaren inte verkar ha kommit över ännu. Häromveckan gick Barcelonas manager ut och svingade mot Everton skeva självbild. Berättade om de orimliga förväntningarna. Som inte motsvarade vad som faktiskt var möjligt.
Holländarens tid i Everton började med att han tog semester. Och slutade med att han skickades på semester. Säga vad man vill om klubbens tålamod. Men faktum är att han aldrig lyckades skapa tillräckligt stort långsiktigt förtroende.
Så vad är skillnaden nu? Varför skulle Don Ancelotti lyckas med ”det omöjliga uppdraget” att göra Everton till en storklubb igen? Det är svårt att sätta fingret på. Utöver att känslan denna gång är annorlunda än vad den tidigare har varit.
Det finns vissa som pekar på italienarens gedigna meritlista. På Champions League-titlarna, liga-triumferna och alla de världsklubbar han coachat. Samtidigt är det smått komiskt att en tränare som verkat livnära sig på kortsiktiga vinster, plötsligt ska vara den som leder en klubb framåt över tid.
Ancelotti har nu varit i Everton 420 dagar. Det är bara drygt hundra dagar mindre än han överlevde i PSG och Napoli. Ungefär 200 dagar mindre än han var kvar i Bayern München. Cirka 150 dagar mindre än tiden i Real Madrid. Och runt 300 dagar mindre än han stannade i Chelsea.
Om mindre än ett år har Carlo Ancelotti varit manager för Everton längre än han stannat i någon annan toppklubb. Ett trackrekord som borde oroa honom själv. Men Carlo verkar lugnare än någonsin.
När hans lag avgör en FA-cup åttondelsfinal i förlängning jublar tränaren inte. Utan blåser på kaffet han håller i handen. På ett häpnadsväckande lugnt sätt. Trots att Ancelotti vet hur mycket det betyder för klubben som inte vunnit en cup på över 25 år.
Tränarens kontrakt sträcker sig över 4,5 år. Likt det Martinez, Koeman och Silva tidigare har haft. Men trots att hans lag gör plattmatcher mot bottenlag. Trots att resultaten är långtifrån märkvärdiga hittills. Så är känslan som sagt en helt annan. Att det faktiskt kan bli 4,5 år den här gången.
Framgångarna med Carlo andas inte eufori. Motgångarna andas inte skräck. Utan både framgångar och motgångar andas ett lugn. Precis som när Carlo blåser på sin kaffe. Det är skillnaden som jag tror gör skillnaden.
