Minikrönika: Du tror att du glömmer
Känslan av medgång och odödlighet är underbar så länge den varar.
Tiden pulserade men var bottenlös. Från tragik till 13 vunna matcher irad och tangerat rekord. Då tror du att du glömmer känslan, fast att du egentligen vet att den finns där någonstans. När du släppt in blott fyra mål på 13 matcher så är det en del av din vardag och något du blir van vid. Du är störst. Alla fruktar din närvaro.
Fast att du inte förlorat på 101 dagar så ligger dock känslan där, men det är tomt när du tittar dig om.
Du förväntar dig framgång och tittar flera matcher framåt men Du vet ju att allt bra en dag kommer få ett slut, för alla säger det, men du tillåter dig uppslukas av euforin. När den där känslan en dag besannas och befrias efter 39 raka poäng och flera rekord uppnåda så sitter du där med tomheten som slukar dig som om att du aldrig upplevt en medgång.
Fotboll är fantastiskt, men inom alla epoker skall uppenbarligen alla sviter alltid brytas för att vi skall känna en meningsfullhet med vår existens och tro.
När du är där så är du odödlig och du tror att du glömmer. Det var magiskt så länge det varade. Tack för showen och nu börjar vi om.
Vi skall snart igen bli bäst i England.
Skrivet 04.01.17 efter Tottenham Hotspur- Chelsea FC 2-0..
