Krönika: En återfunnen identitet
När beskedet gällande Frank Lampards avgång kom kändes det direkt att något gått förlorat. Efter två månader med Thomas Tuchel på posten är nu min känsla att det som gått förlorat ersatts av något annat, minst lika bra.
Den där gråtrista januaridagen förvandlades genast till totalt mörker när det föga förvånande men på något sätt ändå lite överraskande beskedet om att Frank Lampard fått sparken kom. För trots att resultaten hade varit knackiga på slutet fanns där ju kvar en känsla av att allt som behövdes var tid. Ge Lampard lite tid, så skulle han få ordning på det här. Tecknen fanns där.
Men Chelsea FC är inte en vanlig fotbollsklubb och här finns inte det tålamod som kanske hade kunnat rädda vår klubbikon från att bli av med sitt jobb. För det blev han, och direkt kändes det att något hade gått förlorat. Som ung Chelseasupporter har jag levt hela mitt liv med Frank Lampard i mer eller mindre direkt anslutning till klubben och det kändes därför så rätt när han stod vid tränarbänken och dirigerade Mason Mount och de andra akademiprodukterna som sprang runt på planen. Det var så givet att det var en av klubbens historiskt främsta som skulle ta oss in i framtiden. Men så blev det inte, och istället fick vi Thomas Tuchel som ny huvudtränare.
Tysken som börjat bra men till slut gått skilda vägar med Dortmund och som därefter stått för en svårbedömd period i PSG. Hur värderar man egentligen en tränarinsats i ett lag som vecka ut och vecka in är så överlägset i sin liga?
Frågetecknen var för mig därför ganska många när Tuchel anlände, även om han var en erkänt beprövad taktiker, och de försvann väl inte direkt med 0–0 mot Wolves i premiären. Sedan radades segrarna upp, tre raka blev fem raka innan Southampton till slut snodde åt sig en poäng i ligan. Det syntes klar förbättring, det fick till och med vi som inte gillade sparkningen av Lampard erkänna, men spelet flöt ändå inte riktigt.
Sedan krysset mot Southampton har Chelsea gått ytterligare sju matcher i rad obesegrade och fjorton matcher in i Tuchels Chelseakarriär väntar vi fortfarande på den första förlusten. Det är imponerande. Men vet ni vad som är ännu mer imponerande? Det faktum att Chelsea inte släppt in ett mål på över tio timmar fotboll, och enbart två sedan Tuchel tog över. Den under Lampard svaga defensiven, för det var den under den sista tiden, har utan problem avvärjt allt från Manchester United till Atletico Madrid ledd av helt förvandlade spelare som Andreas Christensen, Antonio Rüdiger och Marcos Alonso.
Detta får sägas vara remarkabelt, den här typen av defensiv förbättring var det länge sedan vi fick se i toppfotbollen och äras den som äras bör. Thomas Tuchel har klivit in och gjort ett extremt bra jobb och det är bara att erkänna att det här tränarbytet kom lägligt. För trots den identitet som förlorades med Lampard har vi nu fått tillbaka vår identitet som ett svårslaget och resolut lag. Vad som betyder mest är olika för alla, men nog har Tuchel lyckats oerhört bra med att ersätta en av våra största ikoner.
