Krönika: Konsten att agera som en storklubb
Transferfönstret har inte öppnat än men ändå känns Chelsea sent ute.
Det är ytterligare några dagar kvar innan sommarens transfercirkus verkligen tar fart, då övergångsfönstrets portar slår upp när juni övergår till juli. Men det har hunnit hända väldigt mycket redan. Bara i Premier League har flera miljarder spenderats, och spelare som Victor Lindelöf Nilsson, Bernardo Silva och Mohamed Salah har lämnat kontinenten och anslutit till de brittiska öarna. Premier League rustar upp inför ytterligare en säsong, och känslan är att fler miljarder kommer spenderas den här sommaren än någonsin tidigare. Men frågan är hur stor roll summorna och de individuella spelarna har i förhållande till när under sommaren övergångarna genomförs, och när spelaren i fråga ansluter.
Chelsea inledde förra säsongen svagt. Några enkla men problematiska segrar togs visserligen i inledningen, men det dröjde inte längre förrän både Liverpool och Arsenal mer eller mindre hade spelat ut laget som senare skulle komma att titulera sig mästare. Det var inte förrän den 1:e oktober som Antonio Conte implementerade sin famösa trebackslinje. Då var säsongen visserligen inte mer än sex matcher ung, men min fråga är hur mycket Antonio Contes taktik i början av säsongen påverkades av transferaktiviteten under sommaren.
Den 4:e april förra året blev det klart att Antonio Conte var Chelseas näste tränare. Då hade italienaren ett EM-slutspel med det italienska landslaget framför sig. Men i och med en relativ tidig sorti för italienarna så var Conte på plats på Cobham och gjorde sitt första träningspass den 13:e juli. Vid den tidpunkten hade klubben redan gjort klart med Michy Batshuayi, och tre dagar senare presenterades även N’Golo Kanté som Chelseaspelare. Så långt allt väl. Men sedan dröjde det. Det ryktades om Leonardo Bonucci, det ryktades om Raphael Varane, men inte förrän ”Deadline Day” den 31:e augusti kunde även David Luiz och Marcos Alonso presenteras som nyförvärv, två spelare som uppenbarligen var påtänkta startspelare.
Den 31:e augusti hade Chelsea redan spelat tre matcher i ligan. Tre matcher i ligan spelades alltså med en elva som i efterhand inte alls kan ha ansetts vara klar. Formationen var inte rätt, och spelarna som skulle fylla den inte på plats. Att en klubb av Chelseas dignitet och med Chelseas ambitioner inte har sin trupp klar förrän övergångsfönstrets sista dag kan inte ses som något annat än oacceptabelt. Det går att skylla på att det var en ny tränare, på att det var en mästerskapssommar, men ska inte en klubb som Chelsea ha en intern struktur som möjliggör att ett övergångsfönster trots dessa omständigheter sköts ordentligt?
Nu gick allting väl den här gången, men baserat på förra säsongens händelser tror jag Chelsea måste ändra hur man agerar på transfermarknaden. Se på hur klubbar som Bayern Munchen, FC Barcelona och Real Madrid agerar. De börjar ofta presentera nyförvärv redan tidigt på våren, och om annat så är i alla fall alla tilltänkta, ordinarie spelare i regel på plats när försäsongsträningen sätter igång. Det är sällan man ser att en spelare som är tänkt för startelvan i dessa klubbar hämtas in ens så sent som i augusti. Och då ska man komma ihåg att dessa klubbars respektive ligor ofta sparkar igång några veckor efter Premier League.
Att Antonio Conte verkar känna likadant är ingen hemlighet. För några veckor sedan rapporterades det om att Conte var frustrerad över hur hela övergångsverksamheten sköts i klubben, och att det ryktas till och med om att det i längden kan påverka huruvida Antonio Conte skriver på ett nytt kontrakt med klubben eller inte. Conte hade synpunkter redan i Juventus på hur övergångarna sköttes (se exempelvis här), och det är ändå en klubb som Chelsea än så länge bara kan se upp till när det gäller hur man sköter övergångar.
ESPN har visserligen granskat hur Chelsea skött sina övergångsfönster sedan Roman Abramovich tog över klubben, och då inte hittat någon tydlig korrelation mellan när övergångarna genomförts och den efterföljande säsongens prestation. Men då har man bara kollat på Chelsea, och inte gjort några jämförelser med andra klubbar, vilket givetvis hade varit intressant.
Oavsett så har Chelsea i Antonio Conte en tränare som kan mäta sig med de absolut främsta, dessutom med erfarenhet från en av modern tids mest välskötta fotbollsklubbar. Jag tror man måste våga lyssna på Conte och hans åsikter kring hur övergångsverksamheten sköts. I dagsläget är det känt att både Michael Emenalo (”Technical Director”) och Marina Granovskaia (”Director") har en hel del att säga till om i själva övergångsförhandlingarna, och de båda liknar det som man brukar kalla för en sportchef, men hur ser ansvarsfördelningen ut? Vem har egentligen sista ordet? I nuläget ter sig detta något oklart för en utomstående.
På lördag öppnar transferfönstret. Enligt de senaste rapporterna ska då Tiemoué Bakayoko presenteras som Chelseaspelare, efter flera månaders förhandlingar. Vidare verkar klubben jobba stenhårt för att få loss Alex Sandro från Juventus, återigen efter en lång tid av förhandlingar. Utöver detta verkar en ny mittback och en ny anfallare önskas. Det enda jag hoppas på är att samtliga nyförvärv är klara till premiären den 12:e augusti, och att de då är redo att gå ut och försvara titeln.
