Krönika: Nu är vi här igen och jag minns det som igår.

Det är den 24 maj 2008. Platsen där dramat utspelas är i nordvästra London på Wembley. Jag har precis bevittnat det mest osannolika från min plats högt upp på ena läktarkurvan, mitt inne i ett hav av fullständigt euforiska och skrikande människor.

Jag vill börja med att varna känsliga läsare, eller i alla fall de med ett bra minne.
Det har skrivits artiklar om detta tidigare men det kan aldrig bli för många av dem.
 
Det är den 24 maj 2008.
Platsen där dramat utspelas är i nordvästra London på Wembley.
Jag har precis bevittnat det mest osannolika från min plats högt upp på ena läktarkurvan, mitt inne i ett hav av fullständigt euforiska och skrikande människor.
Jag vänder mig om mot min vän och till lika orange/svarta supporter Andreas (även känd på SF som Tiger.from.Hull) och vi står där, delar ut kramar, high-fives, hoppar och skriker varandra i ansiktet.
En för dagen blond, 39 årig legend har precis gjort det viktigaste målet i Hull Citys 104-åriga historia.
Ett jävligt snyggt mål dessutom!
Kanske det mål med högst historiskt värde som någonsin gjorts på nya Wembley sett med bakgrund till VEM som gjorde det, HUR det gjordes och VAD det betydde för klubben och dess fans.
Jag har sett mycket fotboll och många storlag på plats ute i Europa, men inget har varit lika fantastiskt, lika förlösande och lika känslosamt som detta ögonblick.

Hull City lyckades hålla undan och vann matchen med 1-0. Man var i högsta divisionen i England för första gången under sina 104 år som fotbollsklubb.
Resten är som vi alltid säger, historia.
(Bilderna vi tog från denna match finns förresten i menyn till vänster under just Bilder.)

Nu är det 2013 och Hull City AFC är åter i Premier League.
Ett Premier League med en kommande säsong som på förhand är den intressantaste någonsin.
Aldrig har väll toppstriden varit så ovis? Aldrig har det varit så svårt att veta var lagen står någonstans och aldrig har jag längtat så mycket efter fotboll.
Att Hull kommer att slåss för sin överlevnad vet vi. Underskattade av alla. Kanske är det just det som gör att Hull City i maj 2014 står på ena sidan strecket och Crystal Palace, Stoke och West Brom på den andra. Degraderade.
Åter igen är det en säsong där jag står med delat hjärta. Inte splittrat. Delat. Dubbel kärlek.
Jag brukar kalla mig Chelseasupporter. Har alltid gjort. Det har varit det mest naturliga eftersom det är Premier League som gäller. På tv, i fotbollslaget, bland vänner och så länge jag kan minnas. Jag brukar dock alltid tillägga ”..men Hull ligger mig varmt om hjärtat. Det är faktiskt det laget jag sett flest gånger i England..”. Det får alltid den jag pratar med att lyfta på ögonbrynen och bli nyfiken.

Aldrig, aldrig, aldrig trodde jag att när min idol Ian Ashbee krigade i leran på Boothferry Park i Coca Cola League Two, eller när jag såg min första match på nya KC Stadium 2004 (även det mot Bristol City) i League One att Hull och Chelsea skulle spela i samma division.
Jo, möjligtvis om Chelsea skulle gå i konkurs och bli degraderade.
Hull följde man på webbradion och Chelsea på tv:n. Så var det.
Men det hände då 2008 och nu händer det igen 2013.
Oavsett så är det som det är och jag har insett att det bara är en ren lyx snarare än ett problem.
Jag vet att jag knappast är ensam om detta ”lyxproblem”.

När säsongen kickar igång så gör den det mot just Chelsea.. Eller mot just Hull City.. Eller va? Vänta.. Jo, jag skriver som Hull City supporter. Jag är också Hull City supporter.
Det blir mot ett Chelsea med The Happy One vid sidlinjen. Ett Chelsea som alltid har mycket att bevisa och kanske mer än någonsin i år. Underskattning blir Hull’s vapen och försvarsspelet den viktigaste lagdelen, men är det något Steve Bruce kan så är det just försvarsspel.

Nu laddar vi inför en fantastisk säsong 2013/2014.
Med vi menar jag alla fotbollsintresserade!
Jag kommer själv se premiären på tv från en pub i Montenegro, helt utan några stressfaktorer. Förmodligen på samma pub där jag såg Champions League -finalen förra året men då betydligt mer orolig och nagelbitande.
Det kommer att bli ren njutning och oavsett hur det går så kommer jag att vara lycklig, för världens bästa liga äntligen rullat igång. Ny historia ska skrivas. Nya hjältar ska födas och nya minnen ska förevigas.
Nu är vi här igen och jag minns det som igår.


Minut 37’.
Fraizer Campbell driver med bollen in i Bristol Citys straffområde.. .Han drar en back… Han drar två backar... Han stannar bollen vid kortlinjen, vänder sig om och tittar upp.  Dean ”Deano” Windass har placerat sig vid straffområdeslinjen mitt framför mål och vinkar efter bollen.
Fraizer ser honom och serverar den fristående Deano med en briljant chipp och legendaren får sin livs träff med sin högerfot på direktvolley! PANG!
  Se målet här.

Linus Hedberg2013-08-08 14:31:00
Author

Fler artiklar om Hull City

Inför: Hull City - Sheffield Wednesday