Leicester – Ipswich 6-0
Två bortamatcher för Mick McCarthy är detsamma som två förluster, noll mål, inga poäng och minus elva i målskillnad.
Det är väldigt enkelt att skriva en matchrapport när man förlorar med 6-0. Det räcker, i grunden, med att skriva det som rubriken säger. Du har troligtvis redan nu kunnat lista ut hur spelet såg ut. Eller var detta en sådan där otrolig match som Ipswich dominerade fullständigt för att oturligt (och helt feldömda) förlora med sex mål på två chanser? Svaret är inte så… denna gången heller. Ipswich var fullständigt urkassa. Det finns inga ursäkter, utan det är enbart pinsamt från det att David Nugent sätter 1-0 p straff till dess att domaren blåser av eländet.
Nämnde Nugent gjorde två mål medan Lloyd Dyer, Anthony Knockhart, Martyn Waghorn och Marko Futacs fick nöja sig med ett mål var. Ipswich saknar totalt defensiv struktur på bortaplan och mick McCarthy väljer (dumdristigt) att peta den unga, talangfulla Tommy Smith (utmärkt i senaste segermatchen) för att Bradley Orr (30-år, inlånad) skulle få chansen från start. Den typen av ologiska uttagningar ligger inte McCarthy till gagns och det verkar som om Keane, Jewell och McCarthy alla saknar känsla för kontinuitet och truppens styrkor/svagheter. Istället är det ett mångårigt dribblande med en mängd inlånade spelare där de egna talangerna säljs billigt för att senare göra succé i konkurerande lag.
Ska vi se något positivt så är det att Ipswich trots tolv insläppta mål (och tre gjorda) på fyra matcher har lyckats bärga sex poäng. Vi har under dessa fyra matcher avancerat i tabellen och poängsnittet, om det fortgår, räcker för att klara sig kvar i serien. Dock så saknas fortfarande defensiv struktur, kontinuitet i laguttagningar, tilltro på egna produkter/spelare och en spelidé värd namnet. Ipswich har relativt bra spelare, men med avsaknad av tidigare nämnda strukturer så blir det tungt framöver. Mick McCarthy är beredd att ta fajten, att spela tråkigt och vinna poäng. Frågan är ifall om spelarna är det? Vari ligger lojaliteten mot föreningen? Och hur ska de lojala mot föreningen kunna vara det när de ena veckan spelar bra för att nästa återfinnas på bänken?
I Ipswich har många de senaste åren talat om känslor, passion, lojalitet och kärlek till klubbmärket. Man går elegant ut och skäms efter storförluster, är relativt politiskt korrekta och slår sig för klubbmärket de gånger man gör mål. Jag betvivlar inte att känslorna saknas, men jag börja dessvärre tro att det är någonting annat som saknas. Det är, vilket i grunden kan låta hårt, intelligens som saknas. Det finns ingen som tänker i logiska banor och med en röd tråd. De involverade ser detaljerna i duellen men inte strukturerna i spelet. De ser symptomen på sjukdomarna med inte orsaken. Det går inte att sätta plåster på en cancersjuk och tro att det hjälper, likväl går det inte att tro att inlånade 30-åringar ska ta oss till Premier League. Allt detta är uppenbart, men varför ser igen det?
För övrigt kan noteras att Peterboroughs Tyrone Barnett lånas in tills den 19 januari. Detta som en följd av att DJ Campbell lär återkallas till Q.P.R. I sådana fall försvinner den av de 11-12 inlånade spelarna under säsongen som faktiskt har tillfört något. Dessutom finns redan Michael Chopra och Jay Emmanuel-Thomas på bänken, varför inte ge dom chansen?
Ipswich: Henderson -Orr, Chambers, Higginbotham, Cresswell -Edwards, N'Daw (Hyam 58), Reo-Coker, Marti - Murphy (Emmanuel-Thomas 58), Campbell (Chopra 79). Oanvända avbytare: Lee-Barrett, Hewitt, Smith, Mohsni.
