Birmingham - Liverpool 2 -1

Liverpool spelade med stor säkerhet bort chansen att nå en Champions Leagueplats till nästa säsong då man på söndagseftermiddagen förlorade med 1-2 mot Birmingham på bortaplan.

Gerard Houllier förändrar sitt lag på fyra punkter till dagens match mot Birmingham på St.Andrews jämfört med den elva som startade mot Auxerre i torsdags. Tre av ändringarna är påtvingade och en är frivillig från Houllier. Stephane Henchoz har fortfarande problem med sin fotled och precis som väntat så riskeras inte schweizaren i den här match3en utan Djimi Traore tar kliver in i mittförsvaret bredvid Sami Hyypia, som gör sin 200:e match för Liverpool, och John Arne Riise tar klivet ner som vänsterback.
På mitten så är både Steven Gerrard och El-Hadji Diouf avstängda och in i stället kommer som väntat Dietmar Hamann och Salif Diao, ersätter Riise till vänster på mitten gör Bruno Cheyrou.
Framåt så väljer Gerard Houllier att vila Michael Owen och dagens forwardpar består av Emile Heskey och Milan Baros.
På bänken i dagens match sitter Pegguy Arphexad, Markus Babbel, Igor Biscan, Michael Owen och Neil Mellor.

Hemmalaget Birmingham inleder matchen på St.Andrews i full fart och Damien Johnson slår redan efter 30 sekunder ett fint högerinlägg som Stan Lazaridis möter med pannan vid den bortre stolpen men australiensarens nick är svag och går ett par meter över.

Den chansen för det goda med sig att Liverpool omedelbart tvingas vakna till och det gör man också. Liverpool spelar med Hamann, Murphy och Diao som tre centrala mittfältare och låter Bruno Cheyrou flyta runt i en fri roll mellan mittfält och anfall.
Liverpool's första chans i matchen kommer efter 6 minuter då Milan Baros drar iväg på en mycket bra djupledslöpning och blir fälld tre meter utanför straffområdet av Robbie Savage, men Danny Murphy skjuter den efterföljande frisparken högt över.

Fyra minuter senare får Liverpool matchens anda chans och återigen så är det Danny Murphy som får den efter ett mycket fint inspel från högersidan från Emile Heskey, men en perfekt timad tackling från Kenny Cunningham förhindrar att Murphy får skottläge.

Matchen fortsätter i ett mycket högt tempo och matchen är riktigt händelserik under inledning. Hemmalaget står upp bra mot Liverpool även om man ibland visar lite bristande teknik när tempot blir allt för högt med lite felpass till följd.

Efter kvarten spelad så lugnar tempot ner sig lite och matchen blir mera välspelad, men samtidigt så hinner båda lagen ställa om till försvarsspel när man tappar den så det blir mindre händelserikt framför de två målen i stället.

Efter 23 minuter så spelar sig dock hemmalaget fram till en mycket bra chans när en kort frispark rullas in till vänster i Liverpool's straffområde till Stan Lazaridis som slår in ett hårt inlägg efter marken. Sami Hyypia får fram en fot och kan styra bort bollen men inte bättre än att den hamnar hos Jeff Kenna som står placerad helt ensam vid straffpunkten, men trots det mycket fina läget så lyckas Kenna skjuta ganska högt över Jerzy Dudek's ribba.

Intensiteten i matchen är fortsatt hög och det är många heta närkamper på mittplan, och av någon anledning så verkar det som Robbie Savage är inblandad i de flesta. Den armbåge han sätter upp i halsen på Jamie Carragher är inte speciellt vacker, men får passera utan åtgärd från domare Wilkes.

Efter 34 minuter så är Robbie Savage i centrum igen, men den här gången för sitt fotbollskunnande. Salif Diao fäller då Stan Lazaridis och Savage vrider in frisparken från vänsterkanten, nästan utifrån sidlinjen, och mitt i Liverpool's straffområde så kan gamle Liverpoolmålvakten Ray Clemence's son, Stephen Clemence, går upp och i närkamp med Jamie Carragher nicka in ledningsmålet för hemmalaget med sitt första mål sedan flytten från Tottenham i januari. Det är alltid surt att släppa in ett mål på en fast situation, och att dessutom göra det när man har full markering på målskytten är ändå värre.

Under halvlekens avslutande tio minuter så får Liverpool lite mera att säga till om när det gäller spel och bollinnehav, men trots att man långa stunder håller bollen inom laget på offensiv planhalva så händer egentligen ingenting framåt. Man har några inlägg som Nico Vaesen enkelt plockar ner, men mera är det inte.

Sammanfattning:
En ganska tempostark första halvlek från båda lagen där det inte på något sett synts att hemmalaget slåss för sin överlevnad medan Liverpool försöker hänga på i toppen. Liverpool har spelat ett bra försvarsspel, men med Smicer, Gerrard och Diouf borta från mittfältet så har det offensiva spelet om möjligt varit ändå sämre än vanligt. Som det känns i paus så kommer det att krävas en fast situation för att vi skall lyckas få hål på Birmingham i dag för det spel som visades upp under den första halvleken var helt enkelt inte bra nog.

Spelarkritik:
Jerzy Dudek har inte haft mycket att göra, och är chanslös på målet, men det känns ändå att stabiliteten är tillbaka igen. Det känns mycket säkert med polacken längst bak igen.

Den nykomponerade backlinjen har klarat sig bra, och trots att Jamie Carragher får ta på sig en stor skuld på baklängesmålet så är han ändå troligen Liverpool's bästa spelare under den första halvleken.

På mitten så har ingen kommit till sin rätt ordentligt och Salif Diao har varit så fruktansvärt svag under de inledande 45 minuterna att det troligen hade varit bättre att spela med 10 man så Hamann fått springa som han har velat på mitten i stället för att ha afrikanen springandes i vägen.

Inte heller framåt så har det fungerat. Milan Baros försöker med sina enmansföretag men han får ändå inte ens iväg ett avslut mot mål under den första halvleken och Emile Heskey är, efter ett par riktigt bra matcher, om möjligt ändå sämre än mot Auxerre.

---------------------------------------------------------------------

Den andra halvleken inleds även den i högt tempo och Liverpool och Bruno Cheyrou kan inte ha varit allt för långt ifrån en straffspark när Stan Lazaridis fällde fransmannen precis nere vid kortlinjen redan efter tre minuter, men domare Wilkes valde istället att helt felaktigt blåsa hörna för Liverpool.

Halvlekens första målchans kommer efter tio minuter och är Liverpool's. En bra hård frispark från 27 meter från Dietmar Hamann smiter just förbi hemmalagets uppställda mur, men Nico Vaesen är välplacerad i målet och kan utan allt för stora problem rädda.

Precis som under den första halvleken så är matchen under den andra halvleken mycket intensiv och hemmalaget står upp mycket bra och ger Liverpool en mycket tuff match över hela planen. Liverpool spelar något bättre än man gjorde under den första halvleken men man har otroligt svårt att spela sig fram till några målchanser värda att nämna.

Efter drygt en timma spelad så gör Gerard Houllier sitt första byte för eftermiddagen när Jamie Carragher byts ut mot Michael Owen. Bytet får till följd att Salif Diao går ner som högerback och Emile Heskey dras ner som mittfältare till höger.

Bytet hade kunnat få en avgörande betydelse för Liverpool's anfallsspel eftersom Diao är betydligt mera offensiv än Carragher, men i stället blev bytet Liverpool's fall den här eftermiddagen. Salif Diao drar efter 66 minuter iväg på en offensiv utflykt som stoppas upp vid straffområdet av Birmingham, och hemmalaget vänder sedan spelet blixtsnabbt. Via Christophe Dugarry spelas bollen ut till Stan Lazaridis på vänstersidan där Diao borde ha befunnit sig. Lazaridis hade varit ungefär fem meter offside om Djimi Traore hade legat i linje med den övriga backlinjen, men eftersom han nu inte gjorde det så klarade Lazaridis offsiden. Från vänsterläge så spelar sedan australiensaren in ett hårt inlägg efter marken som en framstormande Clinton Morrison från nära håll kan stöta förbi en chanslös Jerzy Dudek och Morrison ger hemmalaget en tvåmålsledning.

Liverpool ser nedstämda ut efter Morrison's mål och laget ser faktiskt slaget ut, men en förlupen höjdboll in i straffområdet från Danny Murphy efter 76 minuter landar hos inhopparen Michael Owen som från nära håll lyckas överlista Nico Vaesen med sitt första ligamål sedan mitten av januari och så är det faktiskt match igen fast Liverpool under långa stunder sett ut som ett slaget lag.

Trots reduceringen så får inte Liverpool någon bättre fart på spelet, men Gerard Houllier gör i alla fall vad han kan när han med 6 minuter kvar att spela byter ut Bruno Cheyrou, som åter gjort en misslyckad insats, och sätter in Neil Mellor.
Mellor tar plats på topp och på vänstersidan flyttar Riise upp på mittfältet och Liverpool avslutar matchen med en 3-4-3 uppställning med en högerkant bestående av Diao och Heskey.

Trots den offensiva satsningen från bänken, och det faktum att poäng i den här matchen nästan krävs för att hoppet om att nå en Champions Leagueplats till nästa säsong, så lyckas Liverpool under avslutningen av matchen aldrig få till något tryck att tala om mot NicoVaesen i hemmamålet. Birmingham försvarar sig mycket bra matchen igenom och Liverpool är för dagen helt enkelt inte tillräckligt bra för att lyckas spela sig till en kvittering utan Birmingham lyckas efter en heroisk försvarsinsats rädda tre poäng och Liverpool tvingas vända hem till Merseyside tomhämta och en plats i nästa års Champions League känns för tillfället fruktansvärt avlägsen.

Sammanfattning:
Liverpool gör i dag en ganska blek insats spelmässigt, men med tanke på den fart och intensitet som matchen fördes i så är det ursäktligt. Det som inte är ursäktligt är att man tillåter Birmingham att spela minst lika bra och med tanke på de två lagens skilda tabellpositioner så är det lite skrämmande.

Man kan förlora matcher för att man har domare eller marginaler mot sig, eller på taktiktavlan, men i dag förlorar vi den här matchen för att Birmingham ville vinna den mera än vad vi ville, och det anser jag inte vara acceptabelt. Var fanns forceringen på slutet?

Låt mig nu slippa klagomål på Gerard Houllier för han gör vad han kan i den här matchen, men när inte spelarna bjuder till och verkligen lider för att bära den röda tröjan då vinner man inte, eller tar inte ens poäng, på bortaplan i den här typen av matcher där hemmalaget slåss för nytt kontrakt.

Jag tycker inte alls att Birmingham skall skämmas för den här segern, matchen var jämn och dom tog till vara på sina målchanser, men för Liverpool som skall vara med i toppen och kämpa så är det ju just det som är oroande. Ett bottenlag skall skämmas lite när man besegrar ett topplag, men skall inte kunna göra det för att man spelar en lika bra match.

Spelarkritik:
Jerzy Dudek har inte mycket att göra förutom att plocka ut två bollar ur eget mål, avslut som han är helt chanslös på.

Backlinjen gör efter omständigheterna en bra insats och när Jamie Carragher för en gångs skull också följer med framåt mera än vanligt så blir belöningen ett byte. Bäst i backlinjen John Arne Riise.

På mitten så kliver Dietmar Hamann fram lite mera under den andra halvleken men om det sedan beror på tysken själv eller på att övriga mittfältare var mer än lovligt bleka i dag låter jag vara osagt.

Framåt så har varken Emile Heskey eller Milan Baros någon stor match. Heskey blev faktiskt bättre när han klev ner på mittfältet när Owen kom in.
Milan Baros får inte ut någonting av sina dribblingsförsök och inte heller Michael Owen lyckades oroa hemmaförsvaret speciellt. Mycket skönt dock att Owen äntligen fick sätta dit ett ligamål igen, hans första på en och en halv månad.