18 år sedan Heyselkatastrofen
Det är i dag 18 år sedan en av de svartaste dagarna i Liverpools historia.
Den 29 maj 1985 möttes Liverpool och Juventus på Heyselstadion i Bryssel för att göra upp om Europacuptiteln. Det var Liverpools femte final i Europacupen på åtta år och man siktade på att göra det fem segrar av fem möjliga, men en feldömd straff, inslagen av Michael Platini i den 58 minuten, satte stopp för alla sådana planer. Det var dock inte därför som det blev en match som alla Liverpoolanhängare vill glömma.
Liverpool hade redan i förväg opponerat sig mot valet av finalarena; dels eftersom själva arenan höll på att förfalla, men också för att det skulle finnas en neutral zon mellan Liverpool- och Juventusfansen avsedd för fotbollsintresserade i Belgien. Liverpool hävdade att det här enbart skulle leda till att supportrar från båda lagen skulle köpa platser i den neutrala zonen och därmed skapa en mixad sektion, vilket klart skulle öka risken för incidenter.
Det visade sig att merparten av den neutrala zonen fylldes med italienska supportrar och endast ett tunt stålnät skilde dem från de engelska fansen. Efter att ha fått utstå ett missilregn från den andra sidan, något Liverpoolfansen även hade råkat ut för i den förra finalen, mot Roma på Olympiastadion ett år tidigare, fick somliga i Liverpoolklacken nog och rusade mot Juventusanhängarna i den neutrala zonen.
Slagsmål bröt ut i området kring det nät som skilde supportrarna åt medan åtskilliga flydde i panik åt den andra änden av den neutrala zonen, där en stenmur blockerade hela sidan. Italienska supportrar började klättra upp på muren och övervägde som bäst att hoppa ner på den andra sidan när muren plötsligt gav vika och åtskilliga krossades under mur- och människomassorna.
39 italienska fotbollssupportrar miste livet i vad som måste vara den mest skamfulla dagen i Liverpool FC:s historia. Precis som i fallet Hillsborough fyra år senare var Heyselstadion fullständigt olämplig att stå akt för ett så stort arrangemang och visade prov på flera säkerhetsbrister; många supportrar vittnade om att de inte behövde visa biljett vid entrén och organisationen i allmänhet var mycket bristfällig. Som Liverpool befarade var idén med en ”neutral” zon en olycka i antågande och självklart spelade det in att Liverpoolsupportrarna för andra året i följd tvingades utstå våldsamma provokationer i form av stenkastning från de italienska supportrarna.
Ändå var Liverpoolfansens reaktion oförlåtlig och förstörde kanske för alltid det positiva ”Koprykte” som de haft ute i Europa allt sedan Bill Shanklys dagar. Alla engelska lag stängdes av från de europeiska cuperna i fem år och för Liverpool blev straffet sju år.
Förutom det sportsliga bakslaget som avstängningen innebar för Liverpool tror jag även att den ekonomiska aspekten blev en avgörande faktor i klubbens nedåtgående trend det kommande decenniet. Medan pengar rusade upp som en allt viktigare ingrediens i toppfotbollen med skenande löner och intäkter från tv-rättigheter tvingades Liverpool stå utanför, och även om laget skördade stora framgångar på hemmaplan (tre ligatitlar och två FA-cuptitlar) under slutet av 80-talet är det ingen tvekan om att avsaknaden av spel ute i Europa bidrog till lägre inkomster och att det blev svårare att locka till sig toppspelare – man började helt enkelt halka efter toppen i Europa. Flera inofficiella rapporter beskriver Liverpools ekonomi en bit in på 90-talet som fullständigt körd i botten, men att man tack vare en stark ungdomskull, med spelare som Jamie Redknapp, Steve McManaman och Robbie Fowler, höll näsan över vattenytan.
Det är i dag 18 år sedan Liverpool spelade final i Europas finaste klubblagsturnering, hur länge det dröjer tills nästa gång vågar nog ingen sia om. I går spelade Juventus sin fjärde final i Europacupen, eller Champions League som det numera heter, sedan den där hemska majdagen 1985. Jag vet 39 supportrar som hade velat se matchen.
