FC Utrecht - PSV2 - 2
Chelsea FC - Liverpol FC 2-1 (1-0)
En försiktig elva och ett Liverpool som inte alls såg ut som att de spelade i en FA-cupfinal och en match som hela säsongen vilade på hamnade i 0-2-underläge efter mål av Chelsea tidigt i båda halvlekarna. Jay Spearing var olycksgubbe när han drällde med bollen i upprinnelsen till målen och det var när han ersattes av Andy Carroll som hela matchen och matchbilden vände. Carroll reducerade, hade en nick där bollen var delvis eller helt över linjen, men trots en imponerande slutforcering nådde Liv
Matchfakta
Mål
Chelsea: Ramires (11), Drogba (52)
Liverpool: Carroll (65)
Varningar
Chelsea: Mikel (37)
Liverpool: Agger (45), Suarez (83)
Arena: Wembley
Publiksiffra: 89 102
Domare: Phil Dowd
Som väntat får flera av de spelare som plockades in till matchen mot Fulham i veckan nu vackert gå och sätta sig på bänken och Kenny Dalglish väljer att ge den backlinje som så förtjänstfullt var ett av ligans främsta under de första två tredjedelarna av säsongen förtroendet till säsongens viktigaste match. Det är således från höger Glen Johnson, Martin Skrtel, Daniel Agger och José Enrique som ska stoppa Chelseas anfallsförsök framför Pepe Reina.
Det säger en hel del att Dalglish till en så här viktig match väljer åldermannen Craig Bellamy som kom gratis jämfört med framtiden Andy Carroll som kostade £35M även om det i praktiken är en extra mittfältare som har plockats in. Exakt hur Kenny formerar laget återstår att se, men med Stewart Downing till vänster i startelvan börjar Bellamy troligen ute till höger för att ge stöd till Luis Suarez som startar ensam på topp.
Steven Gerrard förväntas spela i en släpande forwardsposition bakom Suarez med Jay Spearing som städgumma på mittfältet framför backlinjen. Återstår Jordan Henderson som då antingen ska vara den mer speluppbyggande och vårdande centralt på mittfältet eller återigen ges en plats ute till höger med följd att Bellamy har en högre utgångsposition.
Förutom Carroll sitter Alexander Doni, Martin Kelly, Jonjo Shelvey, Maxi Rodriguez och Dirk Kuyt på bänken.
Roberto Di Matteo saknar Gary Cahill och David Luiz i defensiven vilket gör att Branislav Ivanovic tar klivet in jämte John Terry i mittlåset med José Bosingwa till höger och Ashley Cole till vänster i försvaret.
John Obi Mikel, Frank Lampard och Ramires bildar mittfält för Chelsea med Didier Drogba på topp och Juan Mata respektive Samuel Kalou som yttermittfältare för att ge Drogba stöd framåt. Fernando Torres börjar på bänken.
På förhand ser Chelsea ut att dominera mittfältskampen rejält både sett till prestation och erfarenhet, och jag hade velat att Dalglish mötte detta genom att starta med Carroll, särskilt eftersom Ivanovic nu spelar där och inte Cahill. Det här blir en match där Spearing måste nå upp till säsongsbästa och Henderson bara inte får gå och gömma sig.
Första halvlek
Mål: Efter en inledande tiominutersperiod utan större sammanhängande spel från något lag tar Chelsea ledningen och det är Liverpool som slarvar snarare än att Chelsea imponerar. Spearing står för en mycket felriktad boll på mittplan när han nästan sparkar hål i luften i ett försök att slå en standardpassning fram till Gerrard och detta öppnar upp för en kontring där Mata driver upp bollen och passar Ramires som bara har Enrique mellan sig och Reina. Enrique får en chans att bryta, men har inte snabbheten för att ta sig in tillräckligt mycket framför Ramires och det blir ett halvdant försök till brytning, något som lämnar Ramires ensam med Liverpoolmålvakten. Avslutet är ganska hårt, lågt och går mellan Reina och hans vänsterstolpe. Ingen supertavla, men nog hade Reina kunnat göra mer än att bara få en touch på bollen som nu går in i nätet bakom spanjoren. Ska han chansa åt något håll så är det för att täcka närmaste stolpen.
Liverpool spelar sig fram till en bra kvitteringschans tre minuter senare. För första gången får Liverpool med sig flera spelare i anfallet och in i straffområdet där Bellamy avslutar stenhårt, men Ivanovic är välplacerad och vikarierar som målvakt.
Matchen har halvvägs till pausvilan nått precis dit jag befarade, något som målet självklart bidrar med. Vi såg med all önskvärd tydlighet mot Barcelona hur svåra Chelsea är att bryta ner och med alla respekt för startelvan så är Liverpool inte Barcelona. Liverpool måste lugnt och metodiskt försöka att hålla i bollen och nöta sig längre upp i planen för att nå fasta situationer eller möjligheter att spela in bollen. Just nu trycker Chelsea tillbaka oss väldigt.
35 minuter in i matchen och Liverpool vinner en frispark ganska högt upp på högerkanten. Situationen slås bort eftersom inlägget av Gerrard är för högt och för långt samtidigt som Skrtel står offside med hela Chelsealinjen framför sig.
Mikel sparkar ner Gerrard och Dowd plockar fram matchens första varning som är solklar.
Liverpool lyckas skapa lite tryck framåt kring en hörna i den 39:e matchminuten, men fjärdevågen dör ut i ännu ett av Enriques märkligt svaga inspel.
En blandning av frustration och dålig tajming ger Agger en helt onödig varning tio meter in på offensiv planhalva i den 45:e minuten när han fäller Mikel.
Sammanfattning
Chelsea ges ett gratismål när Spearing, Enrique och Reina samarbetar i svaga ingripanden. Minst skugga ska falla på Enrique som aldrig varit supersnabb och det är bara synd att det inte är Agger som hamnar i den löpduellen eller att vänsterbacken väljer att ta ett kort där när han märker att han inte hinner med. Återigen ser det ut som att Reina inte är riktigt med i matchen när han ska ingripa för han är inte 100 % där.
Dalglish elva framstår som ett försök att i första hand stoppa Chelsea med ett tätt mittfält snarare än att hålla dem stången högt med en egen offensiv och forechecking. Målet skapar nya förutsättningar där Liverpool inte längre har en matchbild där man kan ligga och vänta på Chelsea eftersom man helt enkelt måste få in en kvittering.
Liverpool har egentligen bara två kreatörer på plan och det är Suarez och Gerrard. Suarez är nästan helt isolerad från spelet, har bara vid ett tillfälle kommit i ett läge som kan definieras som rättvänd med boll, och Gerrard är omsvärmad av blåtröjor centralt. En spelare som Bellamy är oerhört nyttig med sina löpningar och sitt hårda slit, men det är när Liverpool har bollen i offensiven. Så har nu inte fallet varit särskilt ofta och då faller ytterligare en pusselbit ur ramen.
Downing har inte dragit 2-3 försvarare på hela säsongen utan ska ta sig till lägen där han kan slå tidiga inlägg, men till vem ska han göra det i dag? Om vänsterkanten har försökt, men misslyckats har högerkanten helt försvunnit när det gäller offensiven och Johnson måste komma upp högre i planen.
Spearing hänger lite med huvudet efter målet, men har vårdat spelet därefter. Dock spelar han på säkerhet och när han nära intill har säkerhetsspelaren nr 1 Henderson skapas det inte mycket kreativt i anfallsuppbyggnadsväg.
Det enda positiva att ta med sig är att det bara står 0-1 och att sista tio är ett klart bättre än de första trettiofem. Men alla måste upp minst ett snäpp individuellt och visa att det nu återstår en halvlek av matchen som definierar hur säsongen kommer att sammanfattas. Ni spelar i en FA-cupfinal på Wembley för tusan!
Andra halvlek
Dalglish gör inget byte i halvtid, men det kan inte vara långt borta om inget markant förbättras i Liverpools spel.
Mål: I andra halvlek tar det bara sju minuter för Chelsea att näta och återigen börjar det hela när Spearing gör ett misstag på mittplan. Den här gången säljer han sig ytterst billigt mot Lampard som kan driva upp bollen och snabbt spela vidare till Drogba. Ivorianen håller behärskat bollen vid fötterna upprätt och när Skrtel går upp i duell och Johnson närmar sig avslutar forwarden hårt och lågt intill Reinas bortre stolpe.
I den 55:e minuten kommer så bytet. En mycket olycklig Spearing ersätts av Carroll och nu får Liverpool äntligen den tyngd framåt som kan ge bättre öppningar för Suarez.
Liverpool kan nu vänta sig en period på 5-10 minuter när Chelsea sjunker tillbaka och håller fast vid 2-0 för att spela av ett par minuter medan Liverpools hopp och humör sjunker. Det innebär ett ypperligt tillfälle att öka tempot och trycket framåt. Liverpool måste få med sina två bästa spelare Suarez och Gerrard i matchen om det här ska gå!
Mål: Matchbilden antyder att det är närmare 3-0 än 2-1 när Liverpool reducerar. Suarez lyckas med vad vi får kalla en fintbrytning som ställer Ivanovic. Liggande skickar Suarez in bollen till Carroll som sedan bjuder på fler snabba fotfinter än han gjort under hela sin Liverpooltid. Till och med en så erfaren mittback som Terry går bort sig och Carroll kan dunka upp bollen i nättaket.
Liverpool har fått luft i lungorna och vaknat från de döda, men med kontakt och 20 minuter kvar gäller det att tänka smart och inte kasta sig huvudlöst framåt för 3-1 av Chelsea och det här är en stängd match.
Carroll har gått in och dominerat i luften framåt, något som är en starkt bidragande orsak till att det är Liverpool som under 7-8 minuter styr och ställer utan att Chelsea kommer upp i ett enda ordnat anfall. Matteo agerar genom att ta ut Ramires och sätta in Meireles. Portugisen får som väntat möta en visselorkan från den röda publiken på Wembley.
Drogba tar sig åt ljumsken efter en duell med Henderson och det ser ut som ett snart byte på Chelseaforwarden. Dock hinner Dalglish sätta in Kuyt och ta ut Bellamy först. Det återstår nu tolv minuter av ordinarie matchtid.
Målkamera någon? Johnson och Suarez springer nästan över varandra inne i Chelseas straffområde över vem som ska ta bollen, men det blir Suarez som dock väljer att inte avsluta utan att lyfta bollen mot Carroll. Den högreste forwarden nickar förbi Ivanovic, men Cech når upp bollen någon decimeter bakom mållinjen och parerar den via undersidan av ribban och ut. Exakt hur många decimeter och om bollen verkligen var helt över går inte att avgöra på reprisbilderna, men Liverpools ramträffshelvete håller i sig.
Suarez käftar våldsamt med den assisterande domaren och får ett förtjänt gult kort.
Skrtel skulle ha slitit sitt hår om han hade något efter att ha bränt en god möjlighet till kvittering från ett läge djupt in i offensivt straffområde. Ivanovic är ånyo den som blockerar ett Liverpoolavslut, men det är Skrtels svaga förstatouch som gör att möjligheten till att avsluta inte blir bättre.
Fem minuters stopptid väntar och Matteo ser till att nästan en minut försvinner när Malouda ersätter Mata. Liverpools anfall blir nu mer desperata där spelare skarvnickar utan att medspelarna har hunnit springa i djupled. Ett exempel är när Reina som normalt sett vårdar sitt spel bara dundrar iväg bollen 60 meter. Nu når bollen ändå fram till Carroll som svagt lägger bak den på en yta där det inte finns en enda röd spelare och så kan Chelsea vända spelet och vänta in slutsignalen.
Sammanfattning
Man kan förstås hävda att mot individuella misstag hjälper ingen taktik eller formation, men nog måste även Kenny Dalglish ångra valet att fega centralt med både Spearing och Henderson samtidigt som Carroll placeras på bänken? Och då avser jag inte bara Carrolls reduceringsmål utan den här matchen består av två delar där Liverpool ser räddhågset och helt utmanövrerat ut för att efter Carrollbytet framstå som dominanta finalfavoriter där Chelsea har svårt att etablera ett spel ovanför mittlinjen över huvud taget. När Reina räddar på stopptid är det första ingripandet sedan 0-2-målet…
Dalglish måste ta på sig inte bara hur han taktiskt ställer upp laget i dag, men även fundera på varför vi inte såg någon glöd eller jävlaranamma hos spelarna. Det senare måste vi givetvis riktiga till alla som bar en röd tröja vid avspark. När de ser om finalen kommer de säkert att liksom jag se det här som en missad möjlighet och en final som var där för att vinna.
Liverpool misslyckas fullständigt med att få igång ett eget spel och de på pappret vassaste individuella spelarna framåt hamnar helt utanför matchbilden. Samtidigt måste man vara realistisk och fråga sig hur många Liverpoolspelare som skulle ta en plats i en finalelva plockad från dagens startelvor. 2 max 3 skulle jag säga.
Chelsea är det bättre laget i en dryg timme och det andra målet är också en skicklig prestation av Didier Drogba så sett till hela matchen är utgången inte orättvis eller oförtjänt, men jag kan inte släppa att vi inte gav oss själva en riktig chans.
Spelaromdömen
Pepe Reina släpper in två mål och har i övrigt överraskande lite att göra. Han fipplar lite lätt med en höjdboll i första och håller ute en frispark på stopptid i andra. Utöver det inget att ta upp och med tanke på hur avgörande hans ingripande i samband med 0-1 var blir det underkänt. Vi ska komma ihåg att nästan samtliga av Liverpools finaler det senaste decenniet har involverat en avgörande målvaktsinsats – en positiv sådan då givetvis.
José Enrique och Stewart Downing bildade ett välbekant vänsterkantspar och lika välbekant och nästintill näsblodsframkallande frustrerande är deras brist på kompetens att förflytta bollen från en position på offensiv tredjedel till en bollbana eller passning som har adress till en medspelare. Det är för j-vla dåligt helt enkelt. Nu är en försvarares främsta uppgift att försvara så Enrique måste bedömas utifrån detta också, men med tanke på hans insats vid 0-1-målet hjälper det ner snarare än upp betyget.
Glen Johnson var inte patetiskt usel utan mer icke-involverad i spelet fram till det lossnade för Liverpool i andra. Han höll ändå tätt bakåt och bidrog offensivt när Liverpool tryckte på så han klarar sig med godkänt i dag, men någon måste kliva fram när det inte händer något så det räcker inte som ytterback att bara ligga rätt i positionen bakåt under en timme.
Daniel Agger visade prov på hjärta och frustration med en varning och gläfs på domaren, men var slarvig i huvudspelet framåt där jag tycker att han kastar bort ett par lägen när han inte vårdar sina nickar bättre. Det helt onödiga gula kortet han drar på sig hämmar honom också i duellspelet. Kommer ändå undan med godkänt. Martin Skrtel får minus för att han blir tunnlad av Drogba vid 0-2 och för den goda målmöjlighet han bränner i den 85:e minuten.
Craig Bellamy valdes i stället för Dirk Kuyt och så som matchen startade var det nog hugget som stucket. Nej, Bellamy skapade inte heller mycket, men hans styrka ligger som jag redan varit inne på i att dra upp hål i motståndarförsvaret och ta en löpning för att slå in bollen. Inget av detta fungerar när hela laget har parkerat på egen planhalva.
Jay Spearing står för två avgörande misstag som kanske hade försvunnit i en bisats om det inte vore för att båda leder till baklängesmål och det i början av båda halvlekarna, vilket sätter tonen för vidare utveckling. Gör i övrigt det han brukar, något som i 0-1-underläge i en final framstår som för tamt och långsamt. Särskilt när han har Jordan Henderson bredvid sig som när han får en 5-meterspassning från Gerrard eller Spearing tittar upp och släpper bakåt till Agger eller Skrtel alldels för ofta. Jag kan fortfarande inte se vilken roll Henderson är tänkt att ha eller vad Dalglish ville få ut från Spearing och Henderson. Sedan kan man sätta stora pengar på att Henderson sista fjärdedelen av matchen helt släpper den meningslösa alibirollen för att komma med i andravågen och dundra ett par långskott 5-10 meter över.
Steven Gerrard har kommit till vår räddning så många gånger, men inte i dag och även han skjuter ett par blindgångare som Cech inte behöver bry sig om alls. Gerrard får väldigt lite hjälp första halvlek och ingen spelare i världen dansar runt med fem Chelseamittfältare samtidigt som det inteär den glänsande mittfältsmaestro vi har sett så många gånger. Gerrard är inte direkt dålig, men när man slingrar sig så med formuleringarna vet man att vår kapten inte har gjort en av sina förnämste framträdanden. Det som i huvudsak håller nere betyget är prestationen i första halvlek då jag gärna hade sett han han i stiltjet i tagit en av sina fornstora djupledslöpningar eller gått in och markerat i en duell att "kom igen, nu kör vi!".
Luis Suarez kunde lika gärna sett första timmen från läktaren för så totalt isolerad är han innan Liverpools överlägset bäste spelare i dag, Andy Carroll, kommer in. Det finns en del av mig som hade önskat att Andy snubblade och såg så där trög ut för då hade man inte suttit efteråt och grämt sig och undrat vad som hade hänt om han hade startat. Med Carroll på plan fick Liverpool fäste i offensiven, Chelsea slutligen något att fundera på och dessutom agerar han defibrillator på ett stillastående Liverpoolhjärta när han skjuter in 1-2. Viss kritik ska riktas för att han inte tar i mer på nicken som till 50, 75 eller 100 är över linjen.
Bäste Liverpoolspelare enligt liverpoolsweden.se: Andy Carroll
