Inför: Liverpool FC - Bayer Leverkusen

Sista matchen inför ligastarten hälsar en gammal hjälte välkommen tillbaka till Anfield när Sami Hyypiä och hans Bayer 04 Leverkusen kommer på besök. Efter osammanhängande spel på USA-turnén och en ängslig insats i Vitryssland lovade matchen mot FC Gomel i veckan gott spelmässigt och nu hoppas vi få se mer av Brendan Rodgers fotbollsfilosofi, men det blir ingen Joe Allen eftersom han har anslutit till Wales landslagsläger.

Den 28 juni i år bekräftade Liverpool att laget skulle möta Bayer Leverkusen på Anfield den 12 augusti, vilket när försäsongsschemat och kvalet till Europa League var spikat visade sig bli den avslutande matchen inför ligastarten och ofrånkomligt kommer att kallas genrep även om det inte nödvändigtvis var planerat så av klubben.

Liverpool och Leverkusen har redan mötts vid ett par tillfällen i Europa det senaste decenniet, men att Sami Hyypiä tog över managerrollen i Bundesligaklubben i april lär ha spelet en stor del i att det blev just Bayer Leverkusen som får äran att utgöra Liverpools sista utpost i väntan på det kommande äventyret.

Finskt stål

Sami Hyypiä ja, denna under 10 år fantastiske trotjänare och bärare av den röda tröjan. Efter 464 matcher i klubben hyllades mittbacken både bildligt och bokstavligt den 24 maj 2009 när han bars fram av lagkamraternas efter sin sista match i Liverpooltröjan i ett mycket känslosamt farväl och den finske försvarskolossen förtjänade det obestridligen efter att ha varit en förebild i allt han företog sig under sin tid på Anfield. Han var en av de bästa huvudspelarna den engelska ligan har sett och en gentleman både på och utanför planen med en låg profil utan att göra onödigt väsen av sig. Han är troligtvis den spelare som har haft störst betydelse för laget i förhållande till hur lite han märktes eller uppmärksammades.

Hyypiä hade vid sidan av sin nickstyrka och dominans i luftrummet en otrolig förmåga att läsa spelet som gjorde att han trots en ganska trög fysik väldigt sällan upplevdes som långsam eller att han var tvungen att kasta sig in i situationer för att reda upp dem. Se bara på när han i en av sina sista matcher med mycket kort varsel kastades in mot Manchester United och ägde sin position med kontroll och enkelhet kryddat med en magisk Zidanedämpning med vänstern på ett långt uppspel där Hyypiä dessutom har ryggen mot bollen och en försvarare i ryggen.

Hans betydelse för det försvarsspel som både Houllier och Benítez grundade sitt lagbygge på och som tog Liverpool till stora framgångar i framför allt Europa är nog svårt att skatta högt nog. Jag vill även påstå att Jamie Carraghers utförsåkning i prestation de senaste åren inte i första hand ska tillskrivas ålder utan att han hade Sami vid sin sida precis som att Stéphane Henchoz ”plötsligt blev” en världsförsvarare i Liverpool.

Hyypiä hade den där så sällsynta egenskapen att både själv vara ypperligt framstående i det han gjorde, men även att göra alla runtomkring bättre. Tänk Xabi Alonso snarare än Steven Gerrard alltså. Gerrard är en gudabenådad fotbollsspelare, men han lyfter lag på egen hand och går längst fram i fronten medan han gör spelare runtomkring snarare sämre eller kanske bättre uttryckt hindrar dem från att själva våga spela ut. Gerrard stjäl så mycket rampljus och har ett sådant bevisat prestationsfacit att vi har sett gång på gång hur alla bara snabbt släpper bollen till honom och väntar på att något skall hända eller hela tiden för en tillvaro i hans skugga. Att få andra i gruppen att växa är ett av de främsta tecknen på en framstående ledare och det anser jag vara ytterligare en av de egenskaper som gjorde Hyypiä till en av Liverpools främsta representanter någonsin.

Efter Liverpool

Liverpool erbjöd Hyypiä att stanna och ta upp en roll i ledarstaben, men Sami ville fortsätta sin spelarkarriär även om han öppnade för att en gång återvända till Anfield i en tränarroll. Hyypiä valde Bayer Leverkusen och hjälpte laget till en fjärdeplats bara 2 poäng från kvalspel till Champions League och utsågs samtidigt till bäste försvarare i Bundesliga samt valdes in till årets lag 2009-10.

Säsongen efter tillkännagav Hyypiä att han efter att ha lagt skorna på hyllan skulle ta upp en roll som assisterande manager i Leverkusen och den 2 maj 2011 meddelade han att innevarande säsong skulle bli hans sista som aktiv spelare. När Robin Dutt fick sparken i april i år tog Hyypiä tillfälligt över som manager och med 14 poäng av 18 möjliga som facit övertygade han ägarna om att skriva att permanent managerkontrakt som sträcker sig fram till 2015.

TSV BAYER 04 LEVERKUSEN

TSV Bayer 04 Leverkusen grundades 1904, spelade fram till 1975 i amatörligan, gjorde debut i Bundesliga 1979 och har som främsta pokalmeriter en inteckning i den tyska cupen 1993 samt en UEFA-cupseger 1988.

Leverkusen har dessutom en finalplacering i Champions League 2002 samt andraplatser i Bundesliga 1997, 1999, 2000, 2002 och 2011 och bara det där sista steget upp som ligasegrare fattades dem under de framgångsrika åren kring millennieskiftet.

År 2000 behövde de bara ett kryss i sista matchen för att säkra guldet, men ett olyckligt självmål av Michel Ballack bäddade för en 0-2-förlust och titeln gick om intet. 2002 ledde de ligan med 5 poäng när tre matcher återstod. Laget vann bara en av dessa tre samtidigt som Bayern München vann sina tre och gick om på slutrakan. Säsongen 2001-02 förlorade de dessutom den tyska cupfinalen och alltså finalen i Champions League och blev känt som ”den eviga tvåan” eller Neverkusen.

Klubbens namn härstammar från en arbetarförening på kemikoncernen Bayer AG i Leverkusen som producerar läkemedel och trädgårdsprodukter. Företagets mest kända produkt är Aspirin och deras logotyp, det så kallade Bayerkorset, återfinns på fotbollslagets klubbmärke.

Förra säsongen inledde laget knaggligt med 4 segrar och 4 förluster på de 10 första matcherna, men vann sedan 7 och kryssade 5 av de följande 14 matcherna och var på väg mot topp 4. Då följde 4 raka förluster och trots en fin avslutning med 14 av 18 möjliga poäng kunde Bayer Leverkusen inte kapa avståndet uppåt och slutade på en femteplats, 6 poäng bakom fjärdeplatsen och 27 poäng bakom tabellettan Borussia Dortmund.

I Champions League gick laget vidare som tvåa bakom Chelsea i en grupp som även innehöll Genk och Valencia, men det blev totalstopp med sammanlagt 2-10 i åttondelsfinalen mot Barcelona.

Tidigare möten

Första gången Liverpool mötte Leverkusen var i en försäsongsmatch i Tyskland 1991 som slutade 0-0. Ytterligare en träningsmatch spelades mellan lagen 2001, den här gången i Lustenau i Österrike, och Liverpool vann med 3-2 efter mål av Jamie Redknapp, Michael Owen och Emile Heskey. Det var för övrigt John Arne Riises allra första match i den röda tröjan. 2005 var det dags igen när Liverpool i sin andra träningsmatch för säsongen vann med 3-0. Djibril Cissé nätade två gånger och Momo Sissoko debuterade i Liverpool.

Lagen ställdes mot varandra på högre nivå i kvartsfinalen av Champions League både 2002 och 2005. Vid första tillfället skedde Houlliers ökända Hamannbyte där Liverpool med 1-0 i ryggen från den första matchen och 1-1 i halvtid tappade matchen helt efter den 62:a matchminuten när tysken togs av och en semifinalplats mot Manchester United byttes mot tårar och frustration. 3 år senare hade Leverkusen tappat i kraft samtidigt som Liverpool blivit bättre och resultatet skrevs till 3-1 i Liverpools favör både hemma och borta på väg mot miraklet i Istanbul.

LIVERPOOL FC

Efter tre matcher som mest handlade om att få igång benen i truppen och en mycket ängslig och försiktig match i Vitryssland fick vi i torsdags se en klar uppryckning av Liverpool och mer av det spel som Brendan Rodgers har sagt sig förespråka. Utan den matchen hade jag verkligen sett mötet med Bayer Leverkusen som upp till bevis, men nu skulle jag snarare säga att det handlar om ”mer av samma och ännu bättre”, inte minst eftersom motståndet är klart vassare än FC Gomel.

Mot Gomel mönstrade Rodgers vad jag höll som hans starkaste elva med reservation för Jonjo Shelvey, där Charlie Adam och Jordan Henderson kan sägas vara goda konkurrenter till förstavalet. Ja, det var förstås innan en viss Joe Allen anslöt till klubben och byt ut Shelvey mot Allen så har ni vad jag tror Rodgers ser som sin förstaelva inför säsongen. Närmast att knacka på dörren bör vara nämnda mittfältare samt Andy Carroll. Dessutom ska Downing känna flåset i nacken om han inte lyfter sig till en högre nivå över flera matchen.

Eftersom det är en träningsmatch kan det nog tänkas bli ett par extra byten och slutet av matchen riskerar att handla mer om att ge alla spelare chansen inför hemmapubliken än med fokus på resultat, men jag räknar med att Rodgers framför allt ser det här som ytterligare ett tillfälle att verkligen spela ihop stommen i laget och därför att få förändringar sker i startelvan jämfört med matchen i torsdags.

Det på förhand mest intressanta om ni frågar mig är att se hur samspelet och rollfördelningen på mittfältet gestaltar sig och det är som alla vet inte givet att tre kompetenta spelare uppnår synergi ihop. Strålkastaren skulle därför ha riktats mot hur Lucas Leiva, Steven Gerrard och Allen fungerade ihop, men Allen har blivit inkallad till det walesiska landslagslägret inför träningslandskampen på onsdag och kommer inte att finnas med i truppen mot Leverkusen. Synd, man kan tycka att Allen skulle ges dispens en dag, och den eviga kampen mellan förbundskaptenen och klubblagsmanager under säsongen har alltså börjat igen.

Reina
Johnson Skrtel Agger Enrique
Leiva Gerrard Shelvey
Downing Borini Suarez