Korona Kielce - Zaglebie Lubin
Inför: Liverpool FC - Everton FC
Ligans två målsnålaste lag möts på Anfield i det 217:e Merseysidederbyt i en match där David Moyes jagar sin första bortavinst på Anfield dagen innan han firar 10 år som Evertonmanager. För Everton är det en chans att klättra förbi i tabellen och vara bäst i stan, för Liverpool handlar det om att rädda en havererande säsong och skaffa självförtroende inför helgens cupmatch.
Det här med orsak och verkan är knepiga grejer. Ska vi se det som en lyckosam tajming att derbyt kommer så nära inpå den bedrövliga insatsen mot Sunderland eller att insatsen mot Sunderland var så bedrövlig just för att derbyt spökade i bakhuvudet på spelarna? Eller betydde den snöpliga förlusten mot Arsenal mer?
Oavsett väntar för Liverpool en vecka som med två förluster (Everton i ligan och Stoke i FA-cupfinalen) i praktiken avslutar säsongen medan två segrar inte på omvänt sätt vinner något konkret annat än en gnutta självförtroende och fortsatt hopp. Det är å andra sidan snart det enda som återstår.
Matcherna mot Arsenal och Sunderland fungerar annars som ett högkoncentrat av säsongen så här långt. Den ena är en strålande spelinsats på hemmaplan mot namnkunnigt motstånd som slutar med förlust (kryss hade varit mer säsongssammanfattande, det erkänner jag) och det andra är en spelmässigt mycket svag match med brist på initiativ, energi och kampvilja. Att den senare slutade med förlust är föga överraskande. När man tänker efter är det ganska bisarrt hur lite koppling det finns mellan å ena sidan Liverpools spel, dominans, antal målchanser och motstånd, och å andra sidan resultatet. ”Det går åt helvete i alla fall”, som någon bitter jävel en gång uttryckte det.
EVERTON FC
Moyes firar 10 år
David Moyes kan hålla sitt eldningstal inför derbyt kort och ordfritt genom att bara hålla upp en urklippt ligatabell som förkunnar att Everton ligger 2 poäng bakom Liverpool med fem mål sämre målskillnad. Den symboliska effekten av att kunna klättra förbi den röda stadsrivalen i just derbyt lär räcka som bränsle.
Men det finns ytterligare en detalj som också kan kallas symbolisk. På onsdag firar Moyes ett decennium på posten som Evertonmanager (han ansluter därmed till Harry Catterick och Bill Shankly som också var managers i Merseysidederbyn under 10 raka säsonger), men trots 10 år av försök har han aldrig varit med om att vinna på Anfield. Att jaga bort det spöket kvällen före jubileet är jag övertygad om skulle sitta rätta bra för en manager som kommit undan kritik billigt på grund av 1) han kommer från de brittiska öarna, 2) han är i sammanhanget ung, 3) han har "lyckats åstadkomma mycket med små medel".
Nr 3 är såklart upp till var och en – i synnerhet Evertonians – att bedöma, men Everton har inte vunnit en trofé sedan FA-cuptiteln 1995 och är det verkligen att ”lyckas åstadkomma mycket” med följande placeringar i Premier League de tio senaste säsongerna: 15, 7, 17, 4, 11, 6, 5, 5, 8, 7?
Fjärdeplatsen säger någon. Tja, den följdes av en elfteplacering säsongen efter och inte berodde det på splittrad koncentration liga<->cup eftersom Evertons europacupsäsong slutade med eliminering (2-4) av Villarreal i kvalet och respass (2-5) direkt i UEFA-cupen mot Dynamo Bukarest. Windows 3.1 krävde fler 1,44 MB-disketter jämfört med att sammanfatta Evertons Europaäventyr det året.
Bollvinnaren Fellaini
Det ska dock sägas att tittar vi på individuella spelare så har Everton förädlat flera högst kompetenta försvarare och mittfältare under 00-talet som Leighton Baines och Phil Jagielka respektive Mikel Arteta och Tim Cahill för att plocka fyra i närzonen.
Cahill har gjort sig ett namn som en av ligans nickfarligaste spelare och hela 31 av hans 55 ligamål har gjorts med huvudet. En annan intressant iakttagelse är att australiensaren gick mållös under 34 ligamatcher mellan den 20 december 2010 och den 21 januari 2012.
På forwardssidan har det inte varit någon skrattfest och Moyes skadebekymmer och brist på kompetens i offensiven har stundtals varit så bedrövliga att Duncan Ferguson framstår som kärnfrisk, ständigt spelklar och dödlig effektiv i jämförelse.
En annan högst central och viktig pjäs i nutid är Marouane Fellaini som anslöt till Everton från Standard Liège 2008. Mittfältaren gjorde en stark fjolårssäsong, förkortad av en skada han ådrog sig i januari, men har tagit ytterligare steg den här säsongen. Han har på 22 matcher (21 från start) vunnit 87 % av alla tacklingar, 77 % av alla nickdueller, genomfört 21 lyckade dribblingar (som jämförelse fick Stewart Downing ihop 28 st och Dirk Kuyt 29 st på hela förra säsongen), stått för 53 stycken rensningar och vunnit tillbaka bollen 127 gånger på mittfältet.
Samtliga av dessa siffror för Fellaini är bättre än Cheick Tioté (Newcastle), Gareth Barry (Man City), Scott Parker (Tottenham) och Alex Song (Arsenal) som Opta valde att ta med i sin jämförelse. När det gäller tacklingar kommer Barry tvåa med 72 %, i luftrummet sladdar samtliga betänkligt och näst bäst är Barry med 60 % medan Parker har vunnit så få som 21 %, något vi nog kan tillskriva längdfaktorn till stor del. Lucas Leiva låg på 76 % innan han skadades, Obi Mikel i Chelsea har 80 %, Darren Fletcher i Manchester United 55 % och Lee Cattermole i Sunderland 71 %.
Fellainis 127 bollvinster står sig väl jämte tvåan Song (112) och Barry (93) och när det gäller antalet rensningar är det bara Barry (48) som är i närheten medan näste man Parker följer på 30 st. 127 bollvinster är förresten flest i ligan och Song är tvåa även inräknat samtliga spelare. Som en parentes kan jag nämna att endast Zlatan, Totti och Messi i fotbollseuropa har slagit fler lyckade genomstickare än Song den här säsongen.
Även om inte samtliga av Premier Leagues centrala mittfältare som överlappar med Fellaninis rill fanns med i jämförelsen är flera av Evertonmittfältarens nyckeltal så imponerande att det inte råder någon tvekan om att han är en av ligans absolut främsta på att vinna tillbaka bollen till sig själv och sitt lag, men det som gör att Manchester Citys och Chelseas finansiärer inte kastar sig på telefonen är det som händer när Fellanini väl har fått tag på bollen.
Fellainis passningsprocent på 79 % är över medelmåttig, men inte uppe i det övre skiktet där vi i stället hittar Parker (90 %) och Barry (87 %). Rent kvantitativ ligger han också en bit efter med 941 att jämföra med Barrys 1366 och Songs 1237. Fellanini har dessutom tappat bollen vid 63 tillfällen, vilket fortfarande är bättre än fladdrige Tioté (83), men klart sämre än Barry (30).
Fellaini sticker också ut negativt i det avseendet att han har dragit på sig 60 ojustheter som möjliggör en öppning för motståndarna att jämföra med Barry (35) och Parker (38). Endast Grant Holt är värre i ligan än Fellaini i det avseendet.
Hemmaplan har vänt formen
Till skillnad från Liverpool går Everton in till derbyt med mer solida resultat och säsongens formtopp så här långt. De har bara förlorat 2 av 13 matcher i ligan och har tagit 11 av 15 poäng på de fem senaste.
Sedan den 10 december har bara Bolton på Goodison Park och Tottenham på White Hart Lane lyckats besegra Everton, men 6 av dessa 13 matcher har slutat oavgjort och här hittar vi Evertons största problem – målskyttet.
I 11 av de 13 senaste ligamatcherna har Everton gjort exakt 1 mål och i 15 av de 17 senaste ligamatcherna har de släppt in 0 eller 1 mål. De två undantaget är förlustmatcherna mot Bolton och Tottenham där motståndarna lyckades göra 2 mål. Stabilt, men inte så upphetsande.
Ett tillägg behöver göras för att klargöra det hela, nämligen att det är främst på hemmaplan som Everton har förlagt sin pånyttfödelse. De har exempelvis i sina tre senaste matcher på Goodison Park betvingat Manchester City, Chelsea och Tottenham utan att släppa in ett enda mål.
På bortaplan är det värre beställt och bara 1 seger och 4 oavgjorda har plockats på de 7 senaste matcherna i Premier League.
Målfarliga är Everton som sagt inte och de har bara nätat 9 gånger före halvtid, men 3 av de målen har gjort i de tre senaste matcherna. Totalt har det blivit 28 nätkänningar i ligan, vilket bara Stoke (27) och Wigan (24) varit sämre på.
Defensivt är det dock solitt och endast Liverpool (25) samt de båda Manchesterlagen har släppt in färre antal mål än Everton.
Adderar vi så dessa två målkolumner ser vi att Liverpool (55) och Everton (56) är de två lag som har varit inblandade i de målsnålaste matcherna 2011-12. Närmaste lag är Swansea med 65.
Det är med tanke på hur få mål de gör och släpper in en aning överraskande att Everton inte har spelat 0-0 i ligan på 48 matcher.
Det ringa målskyttet är broderligt fördelat mellan Anichebe, Baines, Drenthe, Osman och Vellio som samtliga toppar den interna skytteligan med 3 mål.
Everton har den här säsongen ännu inte slagit ett lag över dem i tabellen, men inte heller förlorat mot ett lag under dem. Jämnt, stabilt och förutsägbart som alltid hos de blå.
Skador
Moyes har faktiskt bara Darren Gibson på skadelistan i vad som måste vara en rekordtom sjukstuga på Goodison.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 71 vinster, 57 oavgjorda och 57 förluster
Totalt Premier League: 16 vinster, 13 oavgjorda och 9 förluster
På Anfield: 39 vinster, 30 oavgjorda och 23 förluster
Premier League på Anfield: 8 vinster, 9 oavgjord och 2 förluster
Fram till den förra säsongen hade Liverpool ett förkrossande övertag med 13 vinster mot Evertons två på de 20 senaste mötena i Premier League. 2010-11 var dock inte bra för Liverpool i många avseenden och så inte heller i derbyna där Everton slog tillbaka med att vinna på Goodison Park med 2-0 och höll 2-2 på Anfield. I höstas var Liverpool tillbaka på rätt spår och vann med 2-0 borta.
Trots allt ger det sammantaget endast 3 vinster för Everton på 24 försök och på Anfield har Toffees fem förluster och sex oavgjorda på de elva senaste.
I FA-cupmötet vintern 2009 drog dessutom Everton det längsta stråket efter att ha tagit mötet till retur på Goodison Park där Dan Gosling avgjorde i förlängningen.
Steven Gerrard och Dirk Kuyt har båda nätat 5 mål mot Everton, men de är de enda två i truppen jämte Andy Carroll och Luis Suarez som har fått hål på Everton.
Den senaste Liverpoolspelaren att näta ett hattrick i derbyt var förstås Ian Rush och inte nog med det, han gjorde det på Goodison Park i en övertygande 5-0-seger 1982. Ingen annan röd spelare har lyckats göra 3 mål på Evertons hemmarena under klubbens historia.
Ännu längre tillbaka i tiden hittar vi Evertons senaste hattrick. Det var Dixie Dean som gjorde samtliga mål i en 3-1-seger på Anfield 1931.
Just derbyna mot Everton har inte bara resultatmässigt varit röda på senare år. Mötena mellan stadsrivalerna har nämligen bjudigt på hela 20 utvisningar sedan Premier League startade och elva av dessa har delats ut under de senaste fjorton matcherna. Phil Neville och Steven Gerrard är de enda två spelarna som har blivit utvisade i två Merseysidederbyn.
Everton har vunnit 1 straffspark på Anfield på de senaste 74 åren. Wayne Clarke sköt in den i december 1988.
Efter andra världskriget har Everton bara vunnit en match mot Liverpool i vilken de släppte in det första målet. Det var 1992 som Peter Beardsley avgjorde till Evertons fördel på Goodison Park.
Av de åtta tidigare kvällsmatcherna mitt i veckan på Anfield har sju slutat med delad pott och en match med Evertonseger.
Samtliga av Evertons 9 vinster mot Liverpool i Premier League har tagits i det första mötet under säsongen, oavsett om detta har spelats hemma eller borta. Senaste tillfället som de vann match nummer två var så långt tillbaka som 1988.
LIVERPOOL
Liverpool har bara vunnit 1 av de 8 senaste eller 2 av de 11 senaste i ligan och förlorade för första gången sedan oktober 2003 tre raka ligamatcher i och med nederlaget mot Sunderland i helgen att lägga till förlusterna mot Manchester United och Arsenal.
Senast Liverpool registrerade 4 raka förluster var under Gérard Houlliers ledning i december 2002 och detta har bara skett vid ytterligare tre tillfällen sedan klubben tog steget upp till förstadivisionen 1962.
Liverpool jagar fortfarande det första ligamålet på Anfield gjort av en Liverpoolspelare.
Under Kenny Dalglish ledning har Liverpool aldrig förlorat två raka hemmamatcher och senaste gången som det skedde oavsett manager var i januari 2005 när Chelsea och Manchester United reste hem med samtliga poäng.
Det har bara blivit 15 mål framåt på 13 hemmamatcher i ligan för Liverpool, men lika många mål har gjorts på bara 4 cupmatcher.
Startelva
Lucas Leiva och Daniel Agger missar matchen. Steven Gerrard ser ut att ha möjligheter att bli spelklar, men Glen Johnson ser det värre ut för. Gerrard skulle i så fall gå upp på 400 ligamatcher i Liverpooltröjan.
Sebastian Coates gavs chansen i mittförsvaret mot Sunderland, men nu vankas det derby och då tror jag Dalglish ser Jamie Carragher som rätt given. Carragher står på 25 derbyn i Premier League, fler än någon annan spelare och siffran stiger till 28 om vi räknar in cupmöten.
Om den engelska ådran blir en röd tråd innebär det att Stewart Downing och Andy Carroll också petas in i elvan igen. Nu kan så ske utan att beslutet tas på nationalitetsgrunder eftersom något måste förändras jämfört med den tandlösa och blodfattiga insatsen mot Sunderland.
Luis Suarez har bara gjort 2 ligamål sedan derbyt i oktober, men är förstås också given i startelvan.
Källor: liverpoolfc.tv, BBC Sport, stats.365football, eplindex.com, Opta, wikipedia.org
