NK Lokomotiva Zagreb - Slaven Belupo
Inför: QPR - Liverpool FC
Liverpool jagar kontinuitet och kanske kan derbysegern och avancemanget i FA-cupen inleda en stark avslutningen på säsongen. Nu väntar två bottenlag i de kommande matcherna och det måste bli full pott om Liverpool ska kunna göra en sista attack på placeringarna ovanför. Djibril Cissé är tillbaka i Premier League och förväntas starta för QPR. Kenny Dalglish saknar fortfarande halva ordinarie backlinjen.
QUEENS PARK RANGERS
Säsongen 2011-12 i sammanfattning
15 Aston Villa 28 7 12 9 31-35 33
16 Blackburn 28 6 7 15 40-60 25
17 Bolton 28 7 2 19 31-57 23
18 QPR 28 5 7 16 29-48 22
19 Wigan 29 4 10 15 25-54 22
20 Wolves 29 5 7 17 30-63 22
Med 9-10 matcher kvar av säsongen har 5 lag hamnat lite efter och förutsatt att inte Aston Villa börjar dragga är det Blackburn, Bolton, QPR, Wigan och Wolverhampton som kämpar för att överleva i Premier League.
QPR ingår i jumbotrion som samtliga har 22 poäng, men de har en match tillgodo på Wigan och Wolves, och det rör sig förstås om matchen mot Liverpool på onsdagskvällen. QPR:s trumf är att de har klart bättre målskillnad än Bolton, Wigan och Wolves samt likvärdig med Blackburn.
Detta trumf ser ut att vara ett kort de aldrig får möjlighet att spela för med nuvarande form blir QPR garanterat ett Championshiplag nästa säsong. 12 av deras 22 poäng togs nämligen under de första 9 ligaomgångarna, då de besegrade Everton, Wolves och Chelsea. På de följande 19 ligamatcherna har de bara vunnit mot Stoke och Wigan, och tagit 10 poäng.
Ett poängsnitt på 0,5 p/match sedan i oktober innebär att de skulle sluta på 27 poäng och det kommer att skicka ner dem en division. Ett annat högst olycksbådande faktum är att QPR efter Liverpool har kvar att möta Manchester United, Manchester City, Chelsea, Tottenham och Arsenal. Klarar de kontraktet ska jag ge dem en minuts applåd.
Beslutet att ersätta Neil Warnock med Mark Hughes i januari har hittills inte resulterat i märkbara resultat trots att man har satsat mer på nyförvärv än klart mer framgångsrika Swansea och Norwich. Till sommarens värvningar Anton Ferdinand, Shaun Wright-Phillips, Joey Barton, Jay Bothroyd, Kieron Dyer och Danny Gabbidon lade klubben under transferfönstret Bobby Zamora, Djibril Cissé, Onuhoa, Macheda och Taiwo.
QPR har tagit 11 poäng på hemmaplan så väl som på bortaplan.
Matcherna mellan bottenkvintetten kommer självklart att bli fruktansvärt viktiga för överlevnad och förra helgen möttes fyra av lagen. Blackburn hemmaslog Wolves med 2-0 och QPR föll borta mot Bolton med 1-2 efter ett avgörande av Klasnic i den 86:e minuten. Två resultat som jämnade ut ställningen i botten.
Därmed sumpade QPR ytterligare en möjlighet att själva påverka resultatet eftersom de i omgång 24 förlorade hemma mot Wolves och i omgång 25 föll borta mot Blackburn. Dock vann de mot Wigan i omgång 22, deras enda seger i ligan på 16 matcher!
QPR höll nollan i 3 av de 5 första ligamatcherna, men har inte hållit tätt bakåt sedan Chelsea besegrades den 23 oktober eller på 19 matcher. Laget är sämst i ligan på att försvara en ledning och har tappat 15 poäng efter att de har gjort det första målet. 13 av dessa poängen har tappats på hemmaplan.
Bästa målskyttar är Hedar Helguson med 8 ligamål följt av Jamie Mackie som har nätat 4 gånger. Ingen annan spelare i QPR har gjort fler än 2 mål.
Lord of the Manor of Frodsham
Jag minns fortfarande mitt första möte med Djibril Cissé. Eurogoals efterhandssända dramatisering av fotbollsmål runtom i Europas näst högsta ligor med Chris Härenstam i huvudrollen utgjorde under många år en måndagsflykt, särskilt på den tiden när jag inte hade C+ eller Viasat.
Cissés muskulösa kropp fick nästan de tajta Auxerretröjorna att spricka och han hade en acceleration de första meterna som fortfarande är den ruggigaste jag sett på en fotbollsplan. Han petade bollen förbi och framför en motståndare och vi var nog många hemma i tv-sofforna som elakt småskrattande hostade fram ett ”lycka till” när det bara sa vroooom och så var Cissé jämsides, förbi och ikapp bollen för att dundra in ett avslut bakom en målvakt som fortfarande föll när bollen sträckte nätet.
Glöm Fernando Torres och Luis Suarez, det finns ingen spelare jag sett fram emot så förväntansfullt som när Djibril Cissé med 90 mål på 166 matcher för Auxerre skrev under för Liverpool. Som alla extrema medfödda förmågor kan den förvisso förädlas, men aldrig tillförskansas, och likt David Beckhams exceptionella bolltillslag räcker det att vara medelmåttlig i övrigt. Du kan ändå bli en världslirare i ett världslag.
Men ni vet vad som hände. Mannen som varit instrumental för att hämta Cissé till Liverpool, Gerard Houllier, lämnade posten som manager och ersattes av Rafael Benítez bara 2 veckor innan Cissé satte foten på Merseyside för första gången. Likt 75 % av alla forwards som anslutit till Liverpool efter millennieskiftet spelades han ur position och ett första benbrott följt av ett andra sänkte honom ner till snabb, men inte extremsnabb nivå. Eftersom förstarycket var hans unika spetskompetens återstod en högst kapabel, men inte sensationell anfallare och en av de absolut största besvikelserna under min tid som Liverpoolsupporter var ett faktum.
Cissé gjorde ändå hyggliga 24 mål på 79 matcher i Liverpool samt 37 mål på 78 matcher för Olympique Marseille inklusive en låneperiod från Liverpool på grund av att det andra benbrottet skedde i juni 2006 samma dag som klubbarna hade kommit överens om en transfer.
11 mål på 28 matcher på lån till Sunderland följde innan nästa klubbyte placerade Cissé i Panathinaikos där det blev hela 51 mål på 89 matcher under säsongerna 2009-10 och 2010-11. Cissé hade dock tröttnat på de dubiösa grekiska domarna och i samband med ett kaosartat derby mot Olympiakos påstår han att han blev både sparkad och rasistiskt hånad av motståndarfansen när de stormade planen. I ett uttalande gjort han klart att han hade fått nog och när säsongen 2011-12 inleddes spelade Cissé i Lazios färger.
Kontraktet med Lazio löpte över 4 år, men redan den 31 januari i år avslutade han det efter 5 mål på 27 matcher och skrev i stället på för QPR och återvände för tredje gången till Premier League. Sin vana trogen hamnade Cissé i blickfånget direkt. Han nätade i debuten och blev veckan efter utvisad för ett strypgrepp i nyckelmatchen mot Wolves. Cissé hittade målet igen borta mot Bolton senast.
Mål, upptåg samt små och stora skandaler har följt i Cissés fotspår varthän han än har styrt kosan.
Skador & Avstängningar
DJ Campbell och bäste målskytten Heidar Helguson är fortsatt inaktuella för spel, men Adel Taraabt förväntas vara spelklar efter skada.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 29 vinster, 6 oavgjorda och 6 förluster
Totalt Premier League: 7 vinster, 1 oavgjorda och 1 förlust
På Loftus Road: 11 vinster, 5 oavgjorda och 4 förluster
Premier League på Loftus Road: 3 vinster, 0 oavgjord och 1 förlust
Den 11 februari 1996 var datumet som Liverpool senast spelade borta mot Queens Park Rangers och då vann Liverpool med 2-1. Den siste oktober 1994 hittar vi QPR:s enda vinst mot Liverpool i Premier League.
I höstas vann Liverpool med 1-0 tack vare mål av Luis Suarez precis efter halvtidsvilan i en match som sedvanligt bjöd på ramträffar, storspelande motståndarreservmålvakt, missade domslut och brända målchanser.
LIVERPOOL
Med en match tillgodo har Liverpool 5 poäng upp till Newcastle, ett lag som vi möter borta nästnästa söndag. Det är troligtvis en match som behöver vinnas av Liverpool om skatorna ska flygas förbi i tabellen. Först om Liverpool når det delmålet kan vi blicka ännu högre mot toppen.
Före mötet med Newcastle väntar den här veckan två matcher mot lag i det absoluta bottenskiktet av Premier League och jag ser dessa som uppladdning och möjlighet till att stärka positionen inför sexpoängaren mot Newcastle. Både QPR och Wigan är förstås lag som Liverpool ska ta 3 poäng mot.
Segern mot Everton var den tangerat största i ligan den här säsongen jämte Wolves borta och bröt en räcka av fyra matcher utan seger och kom efter en svacka som hade resulterat i 5 poäng och 6 mål framåt på åtta matcher. Det är dock för tidigt att tala om att trenden har vänt även om matchen mot Everton var fråga om ett trendbrott i resultat snarare än spel.
Jag håller matchen mot Arsenal samt mot båda Manchesterlagen och ytterligare några som starkare prestationer på Anfield i år spelmässigt och inräknat motståndarnas slagstyrka, men det är klart att på pappret väger 3-0 tyngre än 1-1 eller 0-0. FA-cupmatchen mot Stoke i helgen visade också att det inte kommer att rulla in gratismål som konsekvens av en storseger i ett derby, men att Liverpools resa i FA-cupen fortsätter kommer självklart att innebära en positiv injektion i klubben och bör smitta av sig på spelarna.
Startelva
Daniel Agger och Lucas Leiva är fortsatt borta. Fabio Aurelio och Jack Robinson är knappast aktuella efter att nyligen ha återupptagit träning.
Enligt Kenny Dalglish tror han inte att Glen Johnson blir spelklar och är tveksam när det gäller Craig Bellamy. Med tanke på den senares varsamma behandling och återhållsamma matchande ser jag det som ytterst tveksamt att walesaren skulle sättas in i startelvan mot QPR.
Maxi Rodriguez gavs en sällsynt chans mot Stoke i FA-cupen och även om han var högst inblandad i Suarez 1-0-mål var det en Maxi som saknades matchträning och inte hade samma bett som i höstas. Jag tror att Dirk Kuyt eller Jordan Henderson ligger närmare till hands att få starta.
Bortaplan kan få Kenny att återgå till ett mer tätbefolkat mittfält och Suarez som ensam spjutspets, vilket skulle öppna upp för en spelare som Charlie Adam i startelvan, men jag hoppas att Dalglish fortsätter med både Suarez och Andy Carroll på topp.
Källor: SVT text, BBC Sport, liverpoolfc.tv, stats.365football, wikipedia.org
