Krönika: Premier League Financial Fair Play?
Planer har lagts ut för att göra fotbollen mer ekonomiskt rättvis men hur skall fuskare egentligen hanteras? Och är det rätt väg att gå? Magister Grafström funderar.
Financial Fair Play (FFP) har varit ett återkommande nyckelord i fotbollsvärlden sedan begreppet myntades i september 2009. Den längre versionen lyder UEFA Club Licensing System and Financial Fair Play Regulations. Det går att skriva doktorsavhandlingar om detta ämne, men för att göra en lång historia (mycket) kort rör det sig om tanken att fotbollsklubbar inte skall spendera så mycket mer pengar än vad de lyckas tjäna på verksamheten. Rent konkret skall klubbar som Manchester City inte kunna ha löneutgifter som är 114 procent av klubbens totala intäkter och Chelsea skall inte kunna köpa spelare som Fernando Torres för 50 miljoner pund som Roman Abramovich skjuter till.
Just Roman Abramovich sägs ha varit en av de största aktörerna för att introducera FFP i fotbollsvärlden, och detta efter att det dykt upp en Premier Leaguekonkurrent som helt enkelt spenderar lika mycket eller mer. Hur Abramovich förhåller sig till detta i nuläget är dock svårt att säga efter att Chelsea gett sig ut på marknaden och värvat som om det var i mitten på 00-talet igen.
Detta agerande har fått vissa klubbar, däribland Liverpool, att ifrågasätta hur FFP kommer att fungera i verkligheten, och huruvida UEFA (som är aktören som inför FFP) kommer att agera gentemot fuskande lag. Det har talats om både böter och uteslutning från spel i turneringar anordnade av UEFA, där det senare får anses vara en tämligen kraftfull aktion. Detta medför dock att många funderar på om UEFA någonsin kommer att våga använda detta straff, framför allt mot så pass stora och mäktiga föreningar som de regerande mästarna i Champions League.
Det primära skälet för att införa FFP har dock inte varit att stoppa några otroligt rika föreningar från att spendera långt mer pengar än vad de egentligen har tillgång till, utan handlar snarare om att rädda fotbollen i stort. Väldigt många föreningar har stora skulder, och ännu fler går med ekonomisk förlust varje år. Trots att Premier League har bland de bästa ekonomiska villkoren (framför allt via ett väldigt generöst teveavtal) är det många föreningar som blöder ekonomiskt. Säsongen 2010/2011 rapporterade de 20 klubbarna i Premier League förluster motsvarande 361 miljoner pund (trots att intäkterna var rekordhöga 2,3 miljarder pund). Elva klubbar gick med förlust, där Manchester City sticker ut mest med den högsta förlusten i fotbollshistorien (197 miljoner pund). Chelsea var näst värst med 68 miljoner pund och därefter kommer Liverpool med 49 miljoner pund.
Rörande Liverpools stora förlust bottnar den i att ägarna Fenway Sports Group valt att i nuvarande bokslut skriva av samtliga kostnader som är förenade med diverse arenaprojekt som inte kommer att se verklighetens ljus. Det ekonomiska läget i Liverpool är inte så mörkt som årets förlust gör gällande, och just detta bokslut skall sätta punkt för alla gamla affärer (är åtminstone ägarnas tanke).
I går kväll inleddes vad som kan komma att få ännu större betydelse för fotbollen i England än vad UEFA kan påverka. Rent krasst är ett straff som nekande att spela i Champions League egentligen bara ett hot mot några av ligans topplag, och i går var ett första möte mellan samtliga klubbar där en inhemsk version av FFP var på dagordningen. Exakt vilka effekter ett sådant införande skulle få kommer att förhandlas fram de kommande månaderna (böter, poängavdrag och nedflyttning har cirkulerat som alternativ), men det finns ett stort intresse från merparten av klubbarna att stoppa de skenande kostnaderna. Föga förvånande är lag som Liverpool och Arsenal, kanske de två klubbar som mest uttalar sig om FFP, intresserade av att det galna spenderandet får ett slut. Drivkraften kommer dock från ett annat håll, nämligen Manchester United. Wigans VD Dave Whelan erkände att United är den drivande kraften i ett samtal med pressen i går:
”Det här initiativet kommer från Manchester United, jag tror att City har skakat om dem. Jag håller dock med om att det skulle behövas någon form av kontroll så kostnaderna inte skjuter i höjden. En del klubbar spenderar mer pengar än vad de har och hamnar i problem på grund av detta. Titta bara på Portsmouth. Premier League är så mäktigt numera och det är sådana enorma summor som är i rörelse och alla klubbar är ute efter så mycket som möjligt. Någon form av begränsning behövs.”
Givetvis går det att ventilera vilka motiv klubbar som Manchester United och Liverpool har för att få igenom detta, och ser man rent krasst på ekonomin finns mycket att vinna för de lag i toppen som hamnat i bakvattnet vad gäller spenderandet de sista åren. Liverpool drar till exempel in dubbelt så mycket pengar en matchdag i jämförelse med Manchester City och begreppet ”big four” existerar fortfarande om man ser till de rent ekonomiska perspektiven (vad gäller pengarna klubbarna genererar själva). Manchester United spelar som vi alla vet i en helt egen division på detta område och där Liverpool smäller City på fingrarna gör United detsamma men istället för dubbelt så mycket rör det sig om mer än fem gånger så mycket. Att United är intresserade av att få ordning på ekonomin i den engelska fotbollen må vara ett nobelt tilltag, men de är givetvis medvetna om vilka fördelar de har gentemot konkurrenterna om det bara är klubbens genererade pengar som får användas. Arsenal och Liverpool är andra vinnare i en sådan värld, med Manchester City och Chelsea som de största förlorarna.
Frågan är då om det blir en mer rättvis serie om detta införs? Risken finns att positionerna i toppen cementeras och vi återigen talar om en liga i ligan där Arsenal, Chelsea, Liverpool och Manchester United tar hand om de fyra platserna i toppen, vilket ger spel i Champions League, vilket utökar klubbarnas ekonomiska försprång gentemot konkurrenterna och plötsligt har vi hamnat i en ond cirkel. Säga vad man vill om miljonerna som Chelsea och Man Citys ägare valt att investera i sina respektive klubbar, men det har onekligen gjort ligan mindre förutsägbar. Visst, det är kanske rättvist att klubbar inte får spendera mer än vad de faktiskt har, men går en rättvisa ens att uppnå? John W Henry har ett flertal gånger konstaterat att Liverpool inte är London, och de ekonomiska skillnaderna mellan städerna är enorma. Samtidigt känns det orimligt att föra in regleringar som jämnar ut de ekonomiska villkor som gäller i olika städer. Något behöver dock göras, Leeds har redan mer eller mindre förintats, Portsmouth är på god väg, Glasgow Rangers sätter nu publikrekord i den skotska fjärdedivisionen och Liverpool var bara dagar från att hamna i en ytterst obehaglig situation hösten 2010 (och då talar jag inte om Roy Hodgsons val att starta Christian Poulsen i tid och otid). Ett FFP för Premier League är kanske inte en så dum idé ändå.
Källor: www.transferleague.co.uk, www.uefa.com, The Independent
