Om konsten att ha flera matchvinnare
För att bli ett framgångsrikt lag behövs målhjälp från samtliga spelare och de klassiska Liverpoolupplagorna har haft gott om målskyttar från offensivt kapabla försvarare. Erik Rosendahl tar en titt på de främsta.
”It’s Tommy Smith!” utropar en extatisk men högst överraskad BBC-kommentator när den gamle krigshästen Smith nickar in det avgörande 2-1-målet in i Mönchengladbach-buren i Europa Cupfinalen 1977.
Smiths fullträff påminner mig om hur framgångsrika lag oftast brukar vara: de är helt enkelt välbalanserade, också när det kommer till antalet potentiella matchvinnare i öppningselvan. Jag tänker här t ex på det tyska landslaget som ju alltid byggt en viktig del av sin taktik på fantastiskt offensiva försvarsspelare, från Paul Breitner och Manfred Kaltz till Andreas Brehme och Philipp Lahm.
Lika viktigt som att det allt emellanåt dyker upp oväntade matchhjältar är att målen fördelas jämnt inom laget: då Liverpool slog norska Strömsgodset med hela 11-0 i Cupvinnarcupen 1974, var mittfältaren Brian Hall den ende utespelare som INTE nätade.
9-0 mot Crystal Palace i ligan i september 1989 är ett annat fint exempel på en underbar harmoni inom laget, med inte mindre än åtta målgörare, ett ligarekord som än i dag står sig. Det var en klassisk match där Glenn Hysén gjorde sitt första och målsprutan John Aldridge sitt sista mål för Reds. Ian Rush hade kommit hem från Italien varför Aldridge skulle säljas till Real Sociedad. Men när domaren blåste straff, fick bänknötaren ”Aldo” komma ut på plan bara för att slå in den.
Tommy Smith är ingalunda ensam om att som försvarsspelare ha avgjort viktiga matcher för Pool. Vänsterbacken Alan Kennedy svarade för det enda målet i Europacupfinalen 1981 mot Real Madrid och det var åter ”Barney” Kennedy som slog in den avgörande straffen mot Nils Liedholms AS Roma i 1984 års Europacupfinal på Stadio Olimpico i Rom.
Men vem var det som gjorde Pools spelmål i denna spännande match som slutade 1-1 efter förlängning? Jo, det var Phil Neal, den pålitlige högerbacken och straffspecialisten som därmed gjorde det kanske viktigaste av sina 59 mål för klubben. Ett mål som dessutom inte borde ha godkänts av domaren Erik Fredriksson. Detta enligt Liedholm som tyckte att målvakten Franco Tancredi blev tacklad före fullträffen.
Framgångarna i UEFA-cupen 1973 och 1976 hade inte heller varit möjliga utan flera fina insatser av Pool-försvarare. Vänsterbacken Alec Lindsay var matchhjälten i semifinalen mot Tottenham 1973 genom att göra matchens enda mål. Mittbacken Larry Lloyds 3-0 på Anfield mot FC Brügge i finalen visade sig vara avgörande eftersom belgarna endast vann med 2-0 hemma.
I semifinalen 1976 kvitterade den unge mittbacken Phil Thompson till 1-1 mot Barcelona på Nou Camp, och Pool, med hemmasegern (1-0) i bagaget, gick till final.
Ja, varför är det så många försvarsspelare som också utmärkt sig som avslutare i Pool-tröjan? Alan Kennedy berättade en gång om den ”kulturchock” som övergången från Newcastle till Anfield innebar: intet ont anande ville han fortsätta med sådant han väl alltid hållit på med, det vill säga sparka bollen iväg så fort som möjligt. Men Bob Paisley sa nej, här satsar vi på passningsspelet och bygger spelet bakifrån. ”Possession, patience, passing” var devisen.
Med ökad teknik och förståelse för passningsspelet blev det möjligt för varje utespelare att glänsa både defensivt och offensivt. Hade man dessutom sådana gudabenådade, tekniskt begåvade lagkompisar som Kenny Dalglish, Graeme Souness, Terry McDermott och Ray Kennedy som kunde slå de mest underbara passningar till överlappande ytterbackar, var det bara att köra för fullt. Något som just exempelvis Alan Kennedy alltid njöt av helhjärtat.
Måste man avslutningsvis lyfta fram en enda spelare bland Pools många fina offensiva backar så är det nog Shanklys högerback Chris Lawler, en mycket anspråkslös och tystlåten kille, kallad ”Silent Knight” av fansen. Lawler slog vare sig straffar eller frisparkar men svarade för hela 61 mål under sin långa Pool-karriär. Fyra stycken blev det t ex i Cupvinnarcupen 1965-66 då Liverpool för första gången kvalificerade sig för en europeisk final (förlust mot Borussia Dortmund).
Säsongen 1969-70 var Lawler dessutom Pools näst bäste målskytt med sina 10 ligamål (det var endast forwarden Bobby Graham som gjorde fler, 13 st.). ”En back med en härlig anfallarinstinkt”, menade Bob Paisley.
