Redaktionen spår: Del 1 - Vilka förväntningar ska vi ha på Liverpool?

I det första avsnittet av Redaktionen spår inför säsongen 2012-13 ställer vi oss frågan vilka förväntningar vi ska ha på Liverpool den kommande säsong. Det har varit många förändringar i klubbtoppen de senaste åren och nu står återigen en ny manager vid sidlinjen.

De senaste säsongerna så har jag med hjärtat tippat och hoppats på att vi skulle ha kunnat vara med och på allvar utmana om en fjärdeplats i ligan, men i huvudet så har jag nog egentligen haft ganska klart för mig att det inte skulle räcka så långt. Inför den kommande säsongen så har jag återigen en positiv känsla i hjärtat, men hjärnans makt blir starkare ju äldre man blir sägs det och innerst inne är det bara att erkänna att vi med största säkerhet tvingas nöja oss med att slåss om platserna till den inte fullt så glamorösa europeiska turneringen.

Jag är ett litet statistikfreak och jag vet att man kan vända och vrida på det mesta, men faktum kvarstår att vi i ligaspelet förra säsongen hade näst flest avslut av alla lag, ett mindre än Chelsea, och var det lag i hela högstaligan som tillät motståndaren minst avslut på mål. Lägg till det att vi missade fem av sex straffar i ligan, hade 33 ramträffar och att Stewart Downing hade 72 avslut och skapade 55 målchanser för sina lagkamrater utan att kunna visa upp varken ett enda mål eller en enda assist. Slutsatsen man kan dra av det är att vi redan förra säsongen var ett offensivt lag, med en helt ok defensiv, men helt odugliga på att omsätta spel och chanser i mål.

Vi återkommer i morgon till vad Brendan Rodgers intåg kan komma att innebära för Liverpool, men en sak jag absolut tror att han med sin syn på fotboll kommer att hjälpa oss med är att faktiskt spela till oss de poäng vi förtjänar i matcher vi dominerar. Vi gör ingen bra säsong 2011/12 men som bevisat ovan så var det som saknades för att faktiskt vara med klart högre upp i tabellen att omsätta spelövertag och chanser i faktiska mål.

Trots att jag nu pratat om att vinna matcher vi dominerar, och då givetvis främst mot lag på den undre halvan, så tror jag inledningen på säsongen blir lite make or break för klubben då de tre första hemmamatcherna spelas mot Manchester City, Arsenal och Manchester United. Lyckas vi komma ur den perioden, som också innehåller bortamatcher mot West Brom och Sunderland, med 8-10 poäng, så tror jag vi står oss starka genom säsongen och kniper en femteplats till slut.

/Fredrik Johansson

Liverpool är en av världens största fotbollsklubbar. På en klubb av denna storhet skall förväntningarna vara stora. Samtidigt måste vi hålla i minnet att Liverpool inte varit bättre än sjua, sexa och åtta de tre senaste ligasäsongerna, och vårsäsongens ligaspel var ett lågvattenmärke i klubbens annars så fantastiska historia.

Jag förväntar mig att Liverpool kommer att göra en mellansäsong rent prestationsmässigt, men jag kräver att vi på allvar får se den vision ägarna velat införliva i klubben sedan de tog över. Brendan Rodgers är deras val, och det är nu upp till Rodgers att föra Liverpool mot den framgång John W Henry och övriga höjdare på Fenway Sports Group vill nå med klubben. Vi bör vara betydligt närmare fjärdeplatsen än i fjol, för att tala om ett mätbart mål.

/Björn Grafström

Förväntningar och förhoppningar är två saker att hålla isär. Förhoppningen är att Liverpool är med och slåss om en Champions Leagueplats, något som jag inte finner totalt orealistiskt, och förväntningen är att vi förbättrar fjolårets åttondeplacering och säkrar spel i Europa utan hjälp av Carling Cup. Manchesterlagen bedömer jag ligger i ett eget skikt för sig, vilket sluttabellen i fjol visar, följt av Chelsea och Arsenal, där om inte båda så i alla fall ett av dem lär ha en framgångsrik säsong. Newcastle tror jag kommer att ha lättare än Tottenham att bygga på fjolårssäsongens framgång även om de sista slipper distraktionen av Champions League efter att Chelsea stal deras plats.

Det finns alltså 5 lag som ska vända den negativa trenden eller missräkningen från i fjol (Liverpool, Chelsea och Arsenal) eller ta ytterligare steg framåt efter en stark insats (Tottenham och Newcastle) och bland dessa ser jag visserligen inte Liverpool som favorit till vare sig placering 3 eller 4 i tabellen, men fortfarande med en chans till den fjärde och absolut med styrka att mäta sig med lagen precis utanför topp 4.

Sedan finns det en viktig ingrediens som fyller mig med förhoppning, om än på längre sikt än bara en säsong, och det är att för första gången sedan evigheter framstår det nu som att alla i treenigheten manager-styrelse-ägare drar i samma riktning och har samma värderingar samt vet vem som förväntas göra och har ansvar för vad. Det, kanske mer än något annat, gör att jag ser framtiden an med stor tillförsikt.

/Mattias Herner

Vi kan absolut förvänta oss en högre ligaposition. Det finns två aspekter som direkt höjer oss en nivå och 2-3 placeringar jämfört med förra säsongen. Den första aspekten var den knappa tillgång till våra nyckelspelare och därmed en, när den är intakt, väldigt stark centrallinje som var indisponibel stora delar av säsongen. Den andra aspekten var vår otroliga ineffektivitet, som till viss del faktiskt var ren och skär otur. All statistisk som behandlar effektivitet var till vår oerhörda nackdel, och så extrema siffror kan jag i det närmaste garantera att vi inte behöver stå ut med ännu en säsong. Med detta i åtanke bör vi alltså ligga minst 5-6 när säsongen summeras.

Jag tycker årets Premier League är en av de svåraste upplagorna någonsin att försöka sig på att förutspå. Arsenal, City, Chelsea, United, Newcastle och Tottenham har alla starka trupper. Inte bara på papperet, spelare för spelare, utan de känns också väldigt välkomponerade och balanserade överlag. Jag skall inte gå in på detaljerna i de andra lagens trupper mer än kortfattat (eftersom det är väsentligt i bedömningen av vad vi ska förvänta oss av vårt eget lag): United har värvat precis det dem behöver i Kagawa. City har på papperet en trupp i högsta världsklass men detta legoknektbygge är inte tillräckligt stabilt än för att en brisering skall anses helt orimligt. Chelseas spännande värvningar ger dem en oerhörd potential och de kan både floppa(missa CL) och flippa(vinna PL), det som jag ställer mig frågande till är om de har någon klar spelidé. Om Newcastle kryddar sin trupp på samma smarta sätt som de har gjort de senaste säsongerna så kommer de ha en väldigt stark startelva. Arsenals styrka kommer förvåna folk i år, och får de behålla Van Persie tror jag de utmanar om guldet. CL-plats tror jag dom klarar i vilket fall. Tottenhams värvningar av Sigurdsson och Verthongen anser jag vara klockrena. Om Modric lämnar (vilket jag tror) är det såklart negativt för Spurs totala kapacitet och vi bör då ha en god möjlighet att ta oss förbi i ligan.

De lag som tappar ”enkla” poäng kommer falla bort och sen tror jag att det är matcherna topplagen emellan som kommer avgöra placeringsstriderna. Därför säger jag att vi faktiskt kan vinna ligan just för att den är så jämn och oförutsägbar. Dock säger jag inte att det är troligt, skulle snarare vara otroligt. United, City och Arsenal tror jag gör upp om guldet, och kan ses som klara CL-lag. Chelsea, Tottenham, Newcastle och Liverpool kommer således slåss om platserna 4-7, med chans på plats 3. För att precisera mitt svar ytterligare (i en ganska positiv anda) så tror jag att Tottenham och Newcastle är svagast av de fyra lagen. Därför ska vi enligt min mening ha förväntningen att vid säsongens slut inneha position 3-5.

/Max Gummesson

Med tre besvikelser till säsonger i bagaget borde det vettiga alternativet vara att för en gångs skull tona ner förväntningarna. Men det tror jag inte Brendan Rodgers är beredd att göra.

Sett till konkurrensen (starka satsningar ifrån London-lagen) är det svårt att kräva en Champions League-plats och ägarna har redan tonat ner kraven. Å andra sidan var Liverpool med tämligen länge i topp-fyra-racet fram tills den ödesdigra hemmaförlusten mot Arsenal under tidiga våren och då kan vi ha i åtanke hur spelet sällan klaffade till 100 procent under den säsongen.

Kenny Dalglish lyckades aldrig arbeta in en ordentlig spelidé och anpassade inte laget till spelarnas styrkor (låg backlinje med en liberomålvakt som Reina?) men Rodgers har redan rensat ut bland det äldre gardet och har välscoutade spelare som han vet funkar i det spelet han vill ha.

Grundidéerna påminner om det Rafa Benitez anammade i Liverpool – hög press, ensam central anfallare med understöd ifrån kanterna, hög backlinje – och oavsett vad man tyckte om spanjorens tid så var det senaste gången Liverpool fungerade ordentligt som lag.

Men som bekant, sedan den tiden har konkurrenterna dragit på sig guldbyxorna och köpt nytt och fräscht medan Liverpool handlat övermogen frukt i andrahandssorteringen. Rodgers har beskurit bort de värsta ruttna delarna men det är inte i år det kommer börja blomma.

/Per Bengtsson