Försäsongsfokus: Matchanalys Indonesien XI
Första testet under turnén avklarad. Ingen sprudlande match, men där vissa stack ut mer än andra.
Offensiva prestationer under matchen
Man ska komma ihåg att det största målet med träningsmatchen var att spelarna skulle få matchtempo, även om Brendan Rodgers i en intervju före matchen sa att han ville se att alla gjorde sitt bästa. Vi startade matchen med ett 4-3-3-system, där det svängde under första halvlek till att vi spelade 4-3-1-2 där Philippe Coutinho ofta den spelare som fick den offensiva mittfältsrollen. I mindre perioder under första så liknade det även ett 4-3-2-1. Stewart Downing och Iago Aspas utgjorde de andra två spelarna framåt. Coutinho var med i speluppbyggnaden även kring det centrala mittfältet och gick därmed ofta ner för att möta boll, vilket ledde till att Luis Alberto klev upp några steg då och då. När Luis Alberto fick bollen vid sina fötter visade han upp ett bristfälligt passningsspel, och för många gånger blev det lite för ”nätt”, dock var han den spelare som skapade mest utöver Coutinho.
Coutinho hade behärskade passningar och kunde avväga bättre när han skulle slå den öppnande passningen. Aspas sprang och sprang men förgäves, då han inte fick några bollar att jobba på. Han sprang också ofta i ”fel” löpning sett till den öppnande passningen. Vid ett tillfälle fick vi dock till ett rullande passningsmomentum i laget, men målet blev avvinkat för offside. Steven Gerrard gick mer än övriga laget på halvfart, men han var den som utgjorde skillnaden i uppbyggnadsspelet i första. Där Coutinho och Luis Alberto slog meterspassningar öppnade Gerrard för ett bredare register, och han stod för kreativa lösningar genom att slå längre bollar genom marken, eller alternativt crossbollar. Dessa fick dock inte den effekten som Rodgers hade önskat sig, då vi var alltför ofta två man korta i straffområdet.
Detta var ett stort problem förra säsongen innan vi köpte Daniel Sturridge och med tanke på att Sturridge samt Luis Suárez saknades idag tappade vi i slagkraft rätt rejält offensivt. I och med att Downing inte fyllde på alls på sin kant blev det så. Downing hade också en tendens att slå mjuka crossbollar, både vid hörnor och spel istället för att passa i triangelform, något som Brendan gärna hade sett idag från Downings sida. Efter att ha deklarerat att han vill stanna kvar såg jag faktiskt inte något av värde från Downing under matchen, och frågan är om han ens har möjlighet till att anpassa sig till den relativt nya spelidén framöver.
I andra halvlek fick vi se en hel del byten och av de som hoppade in som gjorde något som man ska framhäva så var det ett briljant positioneringsspel från Andre Wisdoms sida. Raheem Sterling och Jordon Ibe visade återigen upp en fin förståelse för när de ska sticka i löpningar utmed kanten, och personligen tror jag att Ibe kan bli något av en joker i år. Han är under långa stunder inte delaktig i spelet, men när han väl får bollen har han ett explosivt steg i sin spelstil, och skapar luckor för andra att komma igenom därefter. Dock får vårt offensiva spel ett stort minus vad gäller att springa bakom backlinjen. Ingen försöker sig egentligen på det, men det kan även tillskrivas benägenheten att spela fram bollen i små cirkeltrianglar.
Generella tankar
Det märks klart och tydligt att Brendan fortsätter med att arbeta i triangelform, både sett till defensivt presspel och när vi har bollen på den sista tredjedelen offensivt. Spelarna skapar ett tremannablock och tanken är naturligtvis att man ska infinna sig för snabba väggpassningar och sedan kombinera sig fram. Detta moment i spelidén är god, men kring den defensiva zonen är den mindre god, då Indonesien lätt hittade ett sätt att bryta detta på, genom att slå längre bollar och utnyttja planens bredd på så sätt. När Indonesiens allstarlag slog passningar som tog sig från en vänsteryta till den andra ytan hann vi inte med i förflyttningarna.
Det här har vi haft en svaghet kring tidigare säsong också, och mot större motstånd än vad vi mötte idag så kommer lag att utnyttja denna svaghet. Enligt min mening är det alldeles för lätt för motståndarna att ta sig igenom vårt mittfält genom att slå längre bollar, men det viktiga (utifall vi fortsätter med triangelspel), är att alla fyra försvarsspelare pressar snabbare mot boll än vad som var fallet idag. Presspelet avtog dock ganska betydligt i andra halvlek och det var först vid de multipla bytena i andra som presspelet återtog sin form igen. Spelarna var av förståeliga skäl mycket trötta av försäsongsträningen när det avtog. Defensiva fasta situationer var vi riktigt dåliga på, att man släpper första ytan en gång vid hörna är en sak, men när det upprepas en andra gång så funderar man. Här kan man inte heller ursäkta det med att ”det är försäsong” utan en grund för hur man försvarar vid fasta situationer är självklara riktlinjer från tränarhåll.
Nyförvärven
Luis Alberto var den som var klart aktivast av nyförvärven, men det är naturligt då laget inte sattes på defensiva prov så mycket. Alberto har en fin förstatouch men det ledde sällan till klara målchanser. Samspelet med Coutinho bådar dock gott, och de fann varandra genom väggpassningar ofta. Kolo Touré hade åtminstone två viktiga brytningar när Indonesien satte press på oss, men ett minus för både Touré samt Daniel Agger är att de är tar för mycket tid på sig att spela vidare bollen. Kontringsspel är förvisso inte vår styrka alls, men om våra mittbackar spelar upp bollen tidigare får resten av mittfältet betydligt fler möjligheter att ställa om från försvar till anfallszon. Simon Mignolet visade främst upp en styrka i det relativt lilla han testades och det var spelet med fötterna. Han inger dock en pondus vid fasta situationer som möjligtvis Pepe Reina inte gjorde förra säsongen. Iago Aspas springer och springer men till ingen nytta, och samtidigt brände han ett klart läge där han borde ha fått bollen i mål. Till skillnad från Preston North End-matchen så agerade Aspas mer som en avslutare idag medan han mot Preston var han mer av en framspelare, även om han gjorde sitt första mål där.
Jordan Henderson
Idag fick vi se ”allt i ett paket” i Jordan Henderson under andra halvlek. Medan Joe Allens inhopp mestadels bidrog till sidledspassningar varierade Henderson sitt spel enormt. Ena stunden slog han just de där längre bollarna längsmed marken som är ack så viktiga för att bryta spelmönstret för att i nästa stund slå precisa crossbollar. Orsaken till varför dessa är mer viktiga än Joe Allens bidrag idag är självklar, eftersom medspelarna får effekt på löpningar de tar. Med tanke på att Allen också har ett kreativt mönster i sin spelstil fick han ut ytterst lite. Henderson påminde mig idag om hur Gerrard brukar variera sitt spel, och Jordan var också den spelare som fick ut mest av presspelet. Emot slutet av förra säsongen var vårt optimala mittfält ett mittfält med Henderson i laget, och den tanken har jag kvar efter dagens match.
Brendans taktik
Att Rodgers alternerat mellan 4-3-3 och 4-3-1-2 är tydligt och han försöker under denna match, framför allt under första halvlek, att hitta den mest lämplige för den offensiva mittfältsrollen. Han använde ett flertal spelare på skiftande sätt genom att ge dem olika positioner under matchens gång, och det fanns en större variation från några spelare, och lite stiltje från andra spelare. Denna match fungerar också utmärkt för Brendan att se var lagets svagheter ligger (även om motståndet var av usel klass), och nya nyförvärv kan utformas utefter prestationerna under försäsongen. Han kan inte vara särskilt nöjd med ytterbacksspelet, inte för att Glen Johnson och José Enrique inte fyller på längst kanten, för det gör de, men båda visar stundtals upp nonchalans i avgörande moment för bollförflyttning, José Enrique slår också många inlägg på chans känns det som. Jag tror att Brendan är nöjd med dagens match, därför att den inte har något stort syfte i vad som kan tänkas vara vår slutgiltiga startelva i premiären mot Stoke. Allt eftersom försäsongen tar form tror jag att Rodgers kommer att arbeta sig fram till en potentiell startelva. Även om matchen i sig inte alls var någon höjdare och vi fortsätter med att träffa målramen istället för att få bollen i nät (likt förra säsongen), är det värt att betona att detta är de första faserna av en lång försäsong.
