Försäsongsfokus: Matchanalys Melbourne Victory
Ett annorlunda defensivt spelsystem, även om det var offensiven som var det dominanta under matchen mot Melbourne Victory.
4-5-1 i defensiv zon
Vi fortsatte denna match med ett 4-3-3-system och höll detta system (utan någon droppande anfallare denna gång) igenom första halvlek, men i den defensiva grundlinjen spelar vi 4-5-1 första halvlek. När vi har tappat boll, eller Melbourne ett fåtal gånger sätter press på oss faller våra två yttrar ner i banan och skapar ett femmanna-mittfält, detta för att stoppa motståndarens kantspel, något som varit en svaghet tidigare för oss. När vi har stött på meriterat motstånd i ligan har de ganska enkelt spelat vidare bollen genom att använda kanterna, därför var detta experiment intressant.
Svagheten med denna idé är att när vi har erövrat bollen igen, tar det för lång tid att avancera framåt banan. Yttrarna ligger också fel i position när vi ska ställa om på grund av detta, och det orsakar att vi inte får igång något kantspel alls i första halvlek. Kan dock bara ana att vi kommer att vinna många fördelar om vi spelar med denna defensiva riktlinje under större matcher framöver. Presspelet måste dock utvecklas vidare om man ämnar denna defensiva spelidé. Dock tror jag att detta inte är tanken från Brendan Rodgers sida, utan det faktum att Philippe Coutinho och Daniel Sturridge saknades bidrar så klart till spelidén vi använde idag. José Enrique är den spelare som är mest aktiv på vänsterkanten. Att kantspelet var obefintligt under första halvlek hör ihop med det jag tog upp ovan, men en annan orsak är att ytterbackarna sällan slår iväg bollen i ”skruvar”, utan istället slår raka bollar utan något större syfte. Man breddar inte spelet. Det hade varit en idé att byta kant genom en längre boll, må så vara hög som genom marken.
Våra defensiva spelare tänker lite mer genomtänkt innan de spelar vidare bollen, och rent generellt spelar våra två mittbackar (Martin Skrtel och Andre Wisdom) vidare bollen mycket snabbare jämfört med matchen mot Indonesien. Skrtel öppnar matchen på ett starkt sätt, med ett väldigt varierat passningsspel och är defensivt stark i närkamper. Efter att man har spelat vidare bollen snabbt, täcker sedan mittbackarna ytan som kan uppstå, men det sattes inte heller på prov idag. Wisdom, om möjligt, imponerar än mer offensivt och är den mittback som är klart mest aktiv och vill väldigt gärna vara med i speluppbyggnaden.
José Enrique och Glen Johnson trycker på, på kanterna enormt och stundtals ser det ut som ett 5-3-2-system med fem defensivt inriktade spelarna. Ytterbackarna är tänkta att överlappa, och en tredje ”mittback” skapas via innermittfältet, ett så kallat block om man så vill. Men än en gång sitter inte inläggen från ytterbackarna på foten på medspelarna, utan det är slarviga inlägg. Johnson försöker sig inte ens på detta alls i första halvlek. Och Johnson hamnar i ingemansland när han penetrerar framåt, och får knappt bollen, och när han väl får den händer absolut ingenting i första. Två mittbackar som faller djupt, två ytterbackar som trycker på, och en dippande innermittfältare som ska skapa länken.
Bollinnehavet
Att låta bollen gå snabbt är den största spelidén när vi har bollinnehavet under så långa stunder, men det är alltför långsamma speluppbyggnader. Spelarna har för mycket tid att tänka, och är en konsekvens av motståndet vi mötte. José Enrique skapar under större stunder innehav på kanterna. Vi skapar alldeles för lite chanser för att ha dominerat bollinnehavet. När vi tappar bollen och Melbourne fick en lite större procent i innehav, är vi ofta för statiska i positionsspelet och vinner egentligen inte många 50/50 bollar. I spelet utan boll utmärker sig Allen mest, även om spelet utan boll är ganska så centrerat. Jordan Henderson försöker bli delaktig i bollinnehavet men ser trött ut och söker sin löpning för att få bollen missvisande. Han springer mycket dock, men det behövdes knappast i denna match, då vi äger matchen från början till slut.
Hade gärna sett att Henderson hade försökt mycket mer med att bidra med flärd till offensiven, likt matchen mot Indonesien. Henderson försöker med för omöjliga saker, som att skjuta i lägen där han inte kan få till ett rent skott, och han avvägde ganska fel idag. Vi har svårigheter i att få till ett kontringsspel, mest på grund av Melbournes defensiva inställning till matchen, men rent generellt kan ett bollinnehav bara bli lyckosamt ifall spelarna försöker sig på individuella prestationer vid kontringsspel. Att spela bollen i sidled när vi precis har återvunnit bollen är inte vad Brendan ville se. Vid vissa tillfällen har vi dock nio man i eget straffområde och då är det mer naturligt att det blir svårt att ställa om. Ett flytande passningsspel, där vi tar oss framåt banan väldigt snabbt saknas, och det i sig får som konsekvens att vi inte skapar klara målchanser för mycket.
Jordon Ibe är annars i första halvlek den som är mest trygg med bollen under innehavet, och Sterling den som är mest aktiv i löpningar, även om Ibe inte rörde bollen alls under de första 15 minuterna nästan. Sen byter Ibe kant med Sterling och Ibe blir mycket mer delaktig i det offensiva spelet då, tillsammans med José Enrique. Däremot imponerar inte Ibes passningsspel särskilt mycket, utan han verkar lägga en stor tyngdpunkt på sitt spel på det rappa steget. Det första målet skapas dock genom att vi förflyttar bollen längre genom marken, och att Allen äntligen sprang hela vägen in till deras zon. Mittfältet var också tryckt högre upp i samband med målet, och Ibe växte betydligt efter målet. Han utmanade ständigt därefter. När han bearbetar sin bollbehandling så kommer Ibe alltid till skottmöjligheter. I och med att Steven Gerrard fokuserade mindre på att vara ankare efter ett tag, kunde han fylla på i andraluckan och därmed skapades målet.
Presspelet och att stå still
Att som tränare lyckas få sina mannar till ett effektivt presspel mot ett australiskt lag är ingen större bedrift. Dock finns det tydligare direktiv hittills under försäsongen i presspelet. I matcherna mot Preston och Indonesien tidigare såg vi tre man pressa mot bollhållaren, idag var det fyra, fem man på en gång över en större yta. Där man tidigare pressade mot bollhållaren finns det åtminstone nu en tanke på att pressa mot den som ska erhålla bollen i ett senare skede. Att det däremot står still i uppbyggnaden kring försvarsslinjen blev än mer framhävande idag. Rodgers såg väldigt frustrerad ut, när vi i andra halvlek lät bollen gå från sida till sida genom backlinjen i tre minuter minst. Spelarna verkar inte riktigt ta matcherna på största av allvar, och än så länge har vi inte heller hamnat i underläge under matcherna, en direkt orsak.
Ankarrollen
Steven Gerrard börjar matchen i ankarrollen, länken mellan mittfält och försvaret. Allen tar därefter efter 15-20 minuter över rollen som tvåvägsspelare, medan Henderson håller en central position matchen ut för hans del. Den spelare som Brendan Rodgers borde tycka gjorde mest framsteg i denna match var just Joe Allen. Till skillnad från förra matchen, kommer två man ner och möter mittbackarna för att gå vidare med uppspel. Grundspelet för den som har ankarrollen var idag mer varierat sett till offensiv struktur och passningar. Att Rodgers vill att denna roll ska omväxlas under matchens gång är väldigt tydligt. I andra halvlek är dock Lucas den som med mest säkerhet intar denna roll, och kanske också den som är mest lämplig för rollen, i bemärkelse att vi ”bara” ska förflytta bollen. Söker man dock efter mer kreativitet så borde Allen och Gerrard omväxla varandra i denna roll, eller att det åtminstone var nyttigt under denna match.
Andra halvleks byten och effekten
Det kanske var lättare för Martin Kelly att sticka ut i denna match, då vi alltid var i numerärt överläge sett till manskap i försvarsområdet under andra halvlek, när Melbourne Victory fåtal gånger hotade oss. Där Fabio Borini var osynlig under första halvlek, och rätt så pinsamt, så höjde han sitt spel betydligt i andra halvlek. Han var dock alldeles för ensam längst fram, och fick ofta gå på avslut på grund av att ingen annan mötte upp honom i deras straffområde. Detta förändrades när Luis Suárez kom in i matchen, och redan direkt fick vi se vad Suárez kan bidra med.
Bland annat det typiska passa-och-spring som kännetecknar Luis rörelsemönster, något som öppnade upp ytor åt Iago Aspas framför allt. Suárez är också den enda som pressar deras mittbackar i deras straffområde kontinuerligt, och därmed skapar många chanser åt andra spelare. Suárez samarbete med Aspas bådar väldigt gott och de hittade varandra på små ytor ganska regelbundet, men fick givetvis väldigt lite tid på sig i andra halvlek. Luis Alberto blir man mer och mer imponerad över, då han alltid har en tanke innan han får bollen, när han sedan får den är det ett väldigt rakt spel från hans sida, och han passar alltid bollen framåt istället för i sidled. Detta är en enorm styrka och något som vi sökte efter att utveckla under sommarens transferfönster, så här har vi gjort ett fynd.
Rodgers taktik
I all ärlighets namn ville Brendan återigen bara se var spelarna står fysiskt. Han gör dock några förändringar i det defensiva grundspelet, förändringar som ifall de står sig kvar när den riktiga säsongen är påbörjad, kommer att hjälpa oss. Han saknade flera man framåt idag, och försökte ge riktlinjer till sina spelare att gå mer på skott i och med det. Annars förespråkar gärna Brendan många antal passningar inom laget innan man går på avslut, och denna spelidé kommer att återspegla sig ännu mer när vi når fram till slutet av försäsongen. Att han gärna vill alternera den spelare som ska ha ankarrollen är tydligt och här har han fått fler svar än vad han kanske hade hoppats på. Medan Henderson mot Indonesien imponerade i denna roll, så var det Allens tur idag. Vi har rent generellt under denna försäsong haft svårt att skapa målchanser, och av de vi skapar saknas precision i avslutsmomentet. Men som alltid, man ska ta försäsongen för vad den är.