Försäsongsfokus: Matchanalys Olympiakos
Steven Gerrards hyllningsmatch togs allvarligt från vårt håll, men frågan är vad Olympiakos tänkte sig med matchen?
Generella tankar
Det märks att det Brendan Rodgers gärna fokuserade lagets styrkor på idag var sidoförflyttningar med bollen, man tar sig från den ena sidan plan till den andra inom 2,5 sekunder och tanken är så klart att det ska gå att etablera ett snabbt anfallsspel. Gjorde vi det? Både ja och nej under matchens gång. Redan under det första anfallet visar vi vår offensiva intention i matchen, och presspelet börjar denna gång redan vid mittplan mot ett motstånd som klart och tydligt inte tog matchen på lika stort allvar. Varför ingen pressade mot Olympiakos i deras sista tredjedel vet jag inte, men kan tänka mig att Brendan inte vill att spelarna ska slita ut sig i onödan. Mellan den 9:e och 13:e minuten kommer vi absolut ingenstans, utan spelarna spelar bollen kring våra defensiva linjer, ingen tanke, ingen vilja alls under dessa minuter, det verkar närmast apatiskt (sett till matchens betydelse).
Vad som är lite mer positivt är att det spelas nästan aldrig några bollar i sidled under första halvlek, och spelarna ser allmänt lite mer vältränade ut jämfört med turnén i Asien. Det tar dock 22 minuter innan vi skapar en riktigt het målchans, vilket får ses som underkänt. Allen må ha bränt den chansen, men en minut senare sätter han in 1-0, och målet föranleds till största del av Iago Aspas och dennes fortsatta briljanta vision för när han ska släppa bollen. Aspas har tidigare under försäsongen också visat bra prov på när han ska släppa bollen, och tanken av att ha Aspas som en framspelare blir mer tydlig. Aspas kommer att bli en enormt nyttig spelare.
Med halvtimmen spelad har vi bara fått se ett enda inlägg in till Olympiakos box, och den enda som verkar vara villig till att spela in bollen, om det så är instick, eller inlägg är Glen Johnson. I övrigt en väldigt homogen insats av Johnson idag, som kommer på varv efter varv in till deras box, och fyller på med väldigt snabbtänkta lösningar. Till skillnad från José Enrique, som inte visar någon som helst offensiv intention under hela matchen, och jag var väldigt besviken på Enrique idag, det kommer inte att funka med en ytterback som inte går fram i banan. Under försäsongen har Enrique inte utnyttjat sin fysiska fördel mot motståndare, och om det är tänkt att vi ska kunna erbjuda de tre längst fram med ett passningsalternativ borde Enrique visa sig betydligt mer.
Än en gång är det alldeles för mycket manskap kring samma yta i den sista tredjedelen, och därmed skapar vi inte målchanser nästan alls, även om Allen lätt kunde ha blivit hattrick-hjälte med sina tre chanser. De i övriga laget får inga målchanser alls att arbeta på, och denna negativa spiral skapas just kring att några spelare är för ”heta om gröten”, alla vill ha boll och alla söker sig till bollen, inte många söker sig i djupled, eller i löpningar ifrån Olympiakos backlinje. Det är också för stora ytor mellan defensivt mittfält och anfallet, därför kan vi inte skapa ett så kallat länkspel, utan spelet hämmas enormt av avsaknaden på en fungerande länk. Joe Allen har vissa moment under matchen där han visar oss att han är den mest lämplige för uppgiften, och Allen gick mer och mer i riktning framåt när han försökte bli delaktig i avslut, det är en skillnad gentemot tidigare matcher som Allen spelat.
De fåtal gånger Olympiakos testade oss
Kostas Mitroglou drog ofta iväg på längre löpningar och då hängde backlinjen inte riktigt med i dessa, och Olympiakos spelar rent generellt ofta bollen mellan mittbackarna och kommer därför inte heller någon vart på grund av vårt aggressiva presspel kring mittplan. De fick det lite lättare när Javier Saviola kom in och åtminstone höll i bollen. Olympiakos sätter också matchen igenom press på oss i deras defensiva tredjedel, vi däremot avvaktar alldeles för länge med den sista passningen nästan alltid, vilket gör att Olympiakos backlinje enkelt kan stå ganska kompakta, speciellt under första halvlek. Andreas Samaris var den enda i deras lag som ens försökte sig på en öppnande passning och lyckades med det två gånger under första, utan resultat dock.
Men frågan är vad deras tränare tänkt med deras ultradefensiva inställning till matchen, och inte ens Arsenal-bekantingen Joel Campbell lyckades sätta något avtryck, han gick mest ut på kanterna och gömde sig från att bygga upp spel, alternativt avsluta. De spelade ett rakt 4-5-1 mestadels under matchen, och de få försöken att offensiva hota kom i deras 4-3-3 system. Efter vårt första mål började de sätta lite mer press på vår backlinje, visserligen fick de lite momentum efter en frispark som de fick, men rent generellt kunde vi ha valt ett bättre motstånd för en viktig försäsongsmatch. Kanske vill Rodgers bygga upp några fina resultat i rad och att det är på grund av den anledningen som Liverpool har valt ut sina motståndare under försäsongen.
Två olika halvlekar för Sterling
Olympiakos lämnade också kanterna helt öppna för oss att anfalla kring under andra halvlek, och det utnyttjade Raheem Sterling allra främst. I första halvlek dock, visar Sterling bara upp den fart och teknik som han har, men som han inte alls utnyttjar till sin fördel i första. Det är också mer kännetecknande att Sterling har svårt att få igenom den sista passningen, och han hotade väldigt lite i djupled under första halvlek. Under första halvleks begynnelse försöker han med väldigt många dribblingsnummer men lyckas sällan.
Han faller också för djupt ner, nästan ner på mittfältet under den första halvtimmens spel, i den 27:e minuten och framåt börjar han dock mer och mer se ut som den Sterling vi är vana vid att se, när han väl utmanar får han allt som oftast med sig bollen i löpningen, med det steget som han har kan inte heller Olympiakos ganska tröga backlinje hänga med. Han börjar värdera lägen när han ska utmana bättre i andra halvlek och rent allmänt börjar han spela upp sig på så sätt, att han visar sig, och springer i djupled, en av få (tillsammans med Jordan Henderson och Joe Allen) som faktiskt springer i djupled.
4-4-2 emellanåt
Det står absolut klart att spelsystemet varieras under matchernas gång hittills under försäsongen, både i Asien, Australien och idag. Ibland praktiserar vi ett 4-3-1-2 och ibland testar vi oss på att droppa ner Philippe Coutinho som ännu en central mittfältare, där Steven Gerrard går ut på en kant, men detta kan vara ett tillfälligt moment också. Jag tror inte särskilt mycket på den idén, utan spelsystemet ska klarast fungera som aggressivast kring mittplan och de centrala blocken ska på så sätt stoppa uppspel från motståndarnas mittfält. Olympiakos var dock för svagt orienterade kring deras kantspel för att utnyttja vår svaghet, kanterna, och det får vi tacka för. Under försäsongen har vi också bara mött lag som centrerar spelet, vilket gynnat oss än mer.
Coutinho faller dock möjligtvis alldeles för djupt ner i banan, och Coutinho får också ta på sig defensivt ansvar, vilket inte ska vara hans roll. Därför blev Coutinho ganska så osynlig mot Olympiakos, och han var inte lika delaktig i speluppbyggnaden. Henderson spelade mer rakt till exempel. Men Coutinho är någon som vi ska ha i startelvan för att starta anfall, och Rodgers kanske har gett honom alldeles för många roller i startelvan, men kan tänka mig att Coutinho, när väl säsongen är påbörjad kommer att fokusera sig på sina offensiva kvalitéer.
Rodgers taktik
Matchen hackas ifrån sig i rytm, i och med de konstanta bytena från Olympiakos sida, och Brendan hade nog gärna velat se mycket mer från sina offensiva alternativ idag, speciellt Luis Suárez. Defensiva fasta situationer (de få), lämnade Liverpool med ett svagt facit, och med facit i hand från förra säsongen också, är detta ett område där vi måste förbättras. Den enda som testade vår backlinje under matchen var Javier Saviola, och det stod klart under några moment att vissa spelare i backlinjen har svårt att man mot man markera. Laget visade också överdriven respekt till Saviola och lät han hålla i bollen, det enda negativa för Rodgers under matchen faktiskt.
Rodgers gav laget allra största möjlighet till att förbättra sig på så sätt att han väntade väldigt länge med att byta in Jamie Carragher och Robbie Fowler (som spelade på grund av hyllningsmatchen till Steven Gerrard), och Rodgers kan vara lite extra nöjd med Sterlings andra halvlek. Brendan är nog fullt medveten om att vi inte kommer att ha samma bollinnehav framöver i stora matcher, och att laget kommer att testas defensivt tror jag att han räknar med mot Celtic den 10:e augusti. Han har dock varit på det klara med att spelarna nu börjar få igång matchtempot, och nu vill han mer och mer se resultat i spelares prestationer under resterande försäsong. Det var intressant att han inte gav någon speltid alls till Jordon Ibe, och kanske är det ett tecken på att Rodgers börjat fila på en slutgiltig startelva.
