Gästkrönika: ”Vi är laget som alla vill slå”
Daniel Jakobsson skriver om andra supportrars syn på Liverpool och om Community Shield.
En ny säsong nalkas. Liverpool kliver in i årets säsong som Europas bästa lag och har av många blivit favorittippade att plocka hem Premier League-titeln den här säsongen. Bara att skriva de orden irriterar många. Ifjol utmanade Liverpool in i det sista om den där titeln. Trots att man presterade bättre än vad Arsenal, Tottenham, Manchester United eller Chelsea någonsin har gjort i Premier League blev det inget guld. Mästare blev istället hela Englands favoritlag ifjol – Manchester City.
City har ett makalöst bra lag och en fantastisk manager. Hur klubben finansierats behöver vi inte dra upp, ty det finns tillräckligt med artiklar på webben om detta. I slutet av förra säsongen när samtliga supportrar till topplagen var förskräckta över Liverpools frammarsch gav 90 % av dem sitt stöd till City. Efter varje match som Liverpool och City spelade från mars och framåt tittade jag in på United Road, North Bank, The Shed och Shelfside här på SvenskaFans för att undersöka var sympatierna låg. Det fanns många neutrala fall (där Arsenals forum var mest neutral) men också mer starkt City-relaterade fall (som t.ex. United Road där en del supportrar hellre såg sig själva förlora mot City än låta Liverpool vinna guld).
Det sista exemplet är också intressant och sätter egentligen ord på vad hela våren handlade om – låt inte Liverpool vinna guld, kosta vad det kosta vill. Trots stadsrivaliteten ville många United-supportrar hellre låta City vinna guldet än Liverpool. Varför blev det så? Det enda svaret jag kan hitta på den frågan är: historia. Det finns ingen rivalitet mellan t.ex. Chelsea och Manchester City (El Cashico som vissa kallar mötena) på samma sätt som det finns mellan Chelsea och Liverpool sedan Mourinho-Benitez-eran. United och Liverpools historia är sedan gammal och den är infekterad. I Uniteds fall har jag viss förståelse. Däremot är det inte lika tydligt varför supportrar i Arsenal, Spurs och Chelsea fastnat för City före Liverpool.
Jag tror att det helt enkelt handlar om en nagel i ögat. Supportrar till Arsenal, Tottenham och Chelsea har sett sig bli omsprungna av Liverpool och eftersom det inte existerar någon rivalitet gentemot Manchester City hamnar därför sympatierna hos de ljusblåa från Manchester. Det skulle vara alldeles för jobbigt att se Liverpool vinna guld. Den känslan känner jag också igen. När City fick sina oljepengar och köpte sig till ett storlag ville jag hellre att de skulle vinna ligan än Fergusons United. Det gjorde inte lika ont att se City vinna ligan. Vårens tankegångar hos de övriga klubbarna bör rimligen ha varit desamma som jag kände då. Låt City vinna ligan istället för Liverpool, ty det påverkar mindre.
När den nya säsongen nu ska börja är många övertygade om att titeln återigen står mellan Manchester City och Liverpool. Huruvida detta är sant eller inte är så klart alldeles för tidigt att säga. Mycket händer över 38 omgångar. Oavsett vet jag att övriga toppklubbars supportrar kommer att vara emot Liverpool från dag ett. Det kanske låter konstigt men jag älskar det. Jag älskar att heja på laget som övriga toppklubbar fruktar och som övriga toppklubbar föraktar. Det finns inget annat lag i Premier League som Chelsea, Arsenal, Tottenham, Manchester United eller Manchester City hellre slår. Liverpool är numer laget som alla vill slå. Den ni!
***
Community Shield har också hunnit avverkats och dessvärre blev det ingen ny titel. Manchester City var det klart bättre laget i första halvlek men i den andra halvleken måste Klopp ha pumpat in nytt adrenalin i laget då Liverpool fullständigt spelade ut City. Pep Guardiola har förlorat matcher men sällan blivit utspelad. Det var, mer eller mindre, spel mot ett mål i andra halvlek. Det hoppas jag att Liverpool nu tar med sig in i Norwich-matchen på fredag. Försäsongen har sett lite si sådär ut och Community Shield var den första riktiga uppladdningen inför säsongen. Trots 1-1 och förlust på straffar tror jag att Liverpool kommer in i säsongen med stärkt självförtroende.
Slutligen får jag tacka av Simon Mignolet för alla hans säsonger i klubben. Bästa minnet är givetvis straffräddningen i premiären 2013/14 mot Stoke i den 89:e minuten. Det var startskottet för en fantastisk säsong som också då slutade i silver. Tack för din tid i världens finaste klubb Simon. YNWA!
