Inför: Liverpool - Cardiff City

Cardiff City är tillbaka i högstadivisionen igen och för första gången på ett halvsekel besöker de Anfield för en ligamatch. De kommer resande med en stor portion turbulens och relationen mellan ägaren Vincent Tan och Malky Mackay är mycket ansträngd. Ja så ansträngd att Mackey kanske inte ens leder laget på lördag.

CARDIFF CITY FC

Cardiff City är den enda klubben utanför England som har vunnit FA-cupen, något de gjorde 1927. Hughie Ferguson hette hjälten för walesarna som nätade tolv minuter före full tid på en målvaktstavla. Målvakten hos storfavoriten Arsenal skyllde på att hans tröja hade ett så blankt och glatt tyg att bollen smet in mellan armen och magen.

År 2008 var det nära igen, men Cardiff föll den gången i FA-cupfinalen mot Portsmouth med 0-1, målet inprickat av Kanu. Det är värt att nämna att de två finalisterna i sina tio matcher på vägen till final endast mötte sammanlagt två lag från Premier League. Fyra år senare var Cardiff framme i Ligacupfinalen, men föll mot Liverpool på straffar.

Framgången väntade dock runt hörnet.

Säsongen 2012-13

När det förra nyåret rundades var Cardiff en klar favorit till att ta en av direktuppflyttningsplasterna till Premier League. Laget hade just vunnit nio av de elva senaste i Championship och 18 av de 26 första omgångarna. Särskilt på hemmaplan hade laget visat sig vara mycket starka och de vann tolv av de första tretton hemmamatcherna, men inte utan att överdriva då nio av de tolv vinsterna var med 1-0 eller 2-1.

Den andra och sista hemmaförlusten kom den 19 februari mot Brighton & Hove Albion, vilket inledde en period med fem matcher som bara resulterade i 5 poäng. Någon risk för att Cardiff skulle tappa uppflyttningen var dock inte överhängande, något som det faktum att de bara vann en av de avslutande sju omgångarna och ändå hade 8 poängs marginal ner till tvåan Hull City i Championshiptabellen skvallrar om.
Återigen var det det där med att inte förta sig. Åtta av Cardiffs avslutande tolv matcher den förra säsongen slutade oavgjort, så visst hade ett lag som Watford, som bara vann tre av de sista tio matcherna, kunnat gå ikapp med en tyngre avslutning. Men vem vet, kanske hade Cardiff kunnat svara om de hade känt sig pressade?

Den 16 april efter 0-0 hemma mot Charlton var uppflyttningen klar och fyra dagar senare säkrade 1-1 borta mot Burnley seriesegern.

Malky Mackay tog över managerposten i Cardiff den 17 juni 2011 och ledde den först säsongen laget fram till en playoffsemifinal mot West Ham samt final i Ligacupen. Säsongen efteråt kunde han fira en befordran till Premier League med sina spelare. Ingen dålig utveckling på bara två år. Mackay noterade under sin spelarkarriär rekordet som den äldste debutanten i det skotska landslaget vid en ålder av 32 år och var även med och vann den skotska ligan säsongen 1997-98.

Sommarövergångar

IN
Andreas Cornelius, forward, FC Köpenhamn, £7,5M
John Brayford, försvarare, Derby County, £1,5M
Simon Moore, målvakt, Brentford, £0,15M
Steven Caulker, försvarare, Tottenham, £8,0M
Gary Medel, mittfältare, Sevilla, £9,5M
Maximiliano Amondarain, försvarare, fri agent, fri transfer
Kévin Théophile-Catherine, försvarare, Rennes, £2,1M
Peter Odemwingie, forward, West Bromwich, £2,25M

UT
Jesse Darko, forward, Episkopi, fri transfer
Heidar Helguson, forward, avslutade karriären
Nathaniel Jarvis, forward, Brackley Town, fri transfer
Stephen McPhail, mittfältare, Sheffield Wednesday, fri transfer
Elliott Parish, målvakt, Bristol City, fri transfer

Lån UT
Cardiff City har, eller har haft, nio spelare på utlåning där ingen har en kontraktslängd som sträcker sig förbi den 5 januari. Säkert för att övervaka vad som händer under januarifönstret och för att ett lag som inte har den bredaste truppen i Premier League inte ska hamna i en situation där de står med skador och har lovat bort en stor del av truppen.

Säsongen 2013-14

Efter 51 års frånvaro och för sextonde gången i klubbens historia gjorde Cardiff City entré i högstadivisionen den 17 augusti i år.

Hur har det då gått efter ett halvsekel borta från hetluften? Inledningsvis som väntat sett till förväntningarna får vi nog säga, med tanke på att Cardiff öppnade med två vinster, två oavgjorda och två förluster. Typiskt för ett lag som söker stadiga steg på den högsta nivån har lagets resultat fortsätt att svänga fram och tillbaka och de har ännu vare sig vunnit två raka eller förlorat mer än två raka efter sexton omgångar.

Hemma har Cardiff nått toppar som 3-2 mot Manchester City samt starka 2-2 mot Manchester United och 0-0 mot Everton. De har även förlorat med 0-3 mot Arsenal och 0-1 mot Tottenham på hemmaarenan. Som synes har de mött de flesta topplagen på hemmaplan, något som vi ska ha med oss när det spekuleras i hur Cardiff ska klara den andra halvan av säsongen. Chelsea mötte de dock borta och då blev det 1-4. Nu väntar Liverpool på Anfield.

Segern hemma mot West Bromwich med 1-0 förra helgen var blytung för Cardiffs överlevnadsmöjligheter och de fina poängen mot topplagen till trots är det just den typen av resultat på hemmaplan som sannolikt kommer att bli avgörande för om laget spelar i Premier League nästa säsong. Inte bara kom trepoängaren efter att Cardiff bara hade vunnit en av de nio föregående ligamatcherna, det blev även spiken i Steve Clarkes kista som lämnade WBA-posten ett dygn innan Andrea Villas-Boas gick samma öde till mötes.

På bortaplan har Cardiff bara vunnit en match, 2-1 mot Fulham den 28 september, samt kryssat mot Hull, Norwich och Stoke. Sammanlagt har Waleslaget endast mäktat med 4 mål på bortagräs. Bara Sunderland är sämre i ligan med 2 bortamål. Det är 440 minuter sedan Cardiff nätade på bortaplan.

Överlag är målskyttet lagets stora problem och 12 mål framåt på sexton matcher är det bara Crystal Palace (11 mål) som underträffar. Bäst internt är Campbell med tre fullträffar.

Det enda som sticker ut i positiv bemärkelse för Cardiff är deras prestation mot lag från den övre halvan. De har snittat 1 poäng/match mot topp 10, vilket är exakt samma som Liverpool hade före 5-0-segern mot Spurs i helgen.

Det och att Cardiff är ett osedvanligt juste spelande lag. Av alla klubbar i de fem största ligorna (Premier League, Bundesliga, Ligue 1, Seria A, La Liga) i Europa är Cardiff det laget som har dragit på sig näst minst antal gula och röda kort – 20 gula närmare bestämt. Snällast är Norwich med 18 gula och Liverpool är inte mycket sämre med 22 gula kort, något som innebär en femteplats i uppförande. I andra änden hittar vi Rayo Vallecano med 46 gula och 6 röda samt Montpellier som har 34 gula och 10 röda kort. Tolv av de arton högst placerade lagen i disciplinligan är förresten från Premier League och från det kan man dra sina egna slutsatser.

Bland de 98 klubbar som rankas i olika kategorier hittar vi Cardiff på plats 89 när det gäller avslut per match. De har snittat 10,4 att jämföra med Liverpools 17,3 som räcker till en sjundeplats. Räknar vi bara med insatser på hemmaplan är Cardiff sämst i Europa bland lagen i topp-5-ligorna.

Vänder vi blicken mot defensiven kan vi konstatera att Cardiff släpper till 17,5 avslut per match, något som bara fem lag i Europa gör sämre. Här hittar vi Liverpool i mitten på plats 43 med 13,2 avslut mot sig per match.

Ägare + Manager = Falskt

Att Tottenham sparkade Andrea Villas-Boas kan ha visat sig förhastat, att WBA gjorde sig av med Steve Clarke framstår som riktigt korkat och ska man lägga pengar på vilken manager som blir nästa att gå baserat på relationen med ägarna ligger Malky Mackay bra till för ett spel. Om man letar säkra pengar och inte höga odds alltså.

Mackay hade tio spelare att bygga sitt lag kring sommaren 2011 när han kom från Watford och lyckades som jag har varit inne på redan första året ta Cardiff till en Ligacupfinal samt en playoffplats och nästa år ta upp klubben till Premier League. Brendan Rodgers, som är god vän med Malkey, har uttalat sig ovanligt öppenhjärtigt om situationen i Cardiff och han sa bland annat på presskonferensen före matchen att han fruktar för Cardiffs framtid om Malky får sparken. Rodgers hade heller inte mycket till övers för hur Cardiffs ägare Vincent Tan agerar för tillfället.

”Min enda slutsats är att de har en affärssnubbe som styr en klubb utan att veta något som helst om fotboll. Han är tydligen en framgångsrik affärsman. Jag gratulerar honom till det, men fotboll kan inte liknas med andra affärsverksamheter.

Det råder inga tvivel om att Cardiff har en mycket, mycket bra manager och jag vet att supportrarna också tycker. Han för dem i rätt riktning och jag är säker på att han kommer att fortsätta i den riktningen om hanfår mer tid på sig.”

Tan å sin sida anser att Malkey har givits mycket goda förutsättningar med de värvningar som genomfördes i somras (Cardiff investerade sjunde mest av klubbarna i Premier League) och gjorde klart att det inte kommer att investeras ett enda pund under januarifönstret. De £35M som hade lovats gick åt till värvningar innan säsongen började och ägaren menade att managern inte borde komma med löftesantydningar till fansen i media utan att ha säkrat detta med ledningen och ägarna.

Inköpschefen Iain Moody fick tidigare i höstas gå efter att ha överskridit transferbudgeten med £15M och anslöt i stället som sportdirektör i Crystal Palace. Moody ersattes av Kazakh Alisher Apsalyamov, en vän till ägarens son som inte har någon tidigare erfarenhet av fotboll. De £15M ska ha kommit i tilläggskostnader till de rena övergångskostnaderna och vara något som Tan blev klart uppdaterad med.

Mackay var allt annat än nöjd med Tans tilltag och har framhållit Moodys arbetsiver och betydelse för att lyckas landa Steven Caulker, Gary Medel, Kevin Theophile-Catherine och Andreas Cornelius. Nu har Tan också vänt stridsyxan mot Malkey och enligt BBC har managern under torsdagen fått ett brev där det står att han har två alternativ: att självmant avgå eller att få sparken. Vill det sig illa saknar alltså Cardiff manager när matchen blåses igång på lördag.

Skador & Avstängningar

Mackey väntar på besked om Craig Bellamy hinner bli spelklar till lördagens match och visst vore det synd om den färgstarka karaktären inte fick chansen att spela på sin tidigare hemmaplan.

Tidigare möten (i Liverpools favör)

Totalt i ligan: 8 vinster, 2 oavgjorda och 16 förluster
Totalt Premier League: 0 vinster, 0 oavgjorda och 0 förluster

Hemma mot Cardiff City: 6 vinster, 0 oavgjorda och 7 förluster
Premier League hemma mot Cardiff City: 0 vinster, 0 oavgjorda och 0 förluster

Lagen har aldrig mötts i Premier League och för att hitta det föregående ligamötet måste vi backa ända till den 19 december 1959 när Liverpool föll med 0-4 på Anfield i andradivisionen.

Den senaste matchen lagen emellan i förstadivisionen spelades den 17 april 1954 och även den gången vann Cardiff framför The Kop, om än bara med 1-0.

Liverpool och Cardiff har dock mötts vid två tillfällen i modern tid och det rör sig då om Ligacupen. I oktober 2007 hemmaslog Liverpool Cardiff med 2-1 och den 26 februari 2012 lyfte Liverpool Ligacupbucklan efter att ha besegrat walesarna med 3-2 efter straffläggning.

Som synes har lagen inte för vana att spela oavgjort och om vi backar förbi Ligacupfinalen hittar vi det föregående krysset i november 1927.

LIVERPOOL

Efter att den på förhand tuffa matchen mot ett lag som Liverpool haft fasligt svårt för under flera år visade sig bli en promenad växlar fokus nu över till en på pappret mycket enklare uppgift hemma mot en nykomling. För något år sedan hade det varit typiskt om Liverpool efter att ha överraskat positivt skulle gå på en mina i den ”givna trepoängaren”. Resultaten den här säsongen pekar dock mot ett tydligt övertag och markant dominans mot de små lagen på Anfield.

Det finns dock anledning att inte sväva iväg för långt från jorden trots att Tottenham åkte på en av sina största hemmaförluster i historien, att 5-0 var i underkant, att Spurs inte hade ett enda avslut på mål och att matchen avslutade med 64 raka passningar inom Liverpoollaget. Sedan Luis Suarez kom tillbaka efter avstängning har han nätat i samtliga matcher utom tre: 2-2 mot Newcastle, 0-2 mot Arsenal och 1-3 mot Hull. Det räcker inte att önska mål från fler spelare i laget utan målen ska komma när laget inte redan leder med två eller tre bollar. Med andra ord måste andra spelare än Suarez (och tidigare Daniel Sturridge) göra de viktiga målen. Det tidiga ledningsmålet hemma som tvingar fram motståndarna och skapar ytor eller den sena kvitteringen som räddar 2-2 borta mot Hull.

Jag såg häromveckan en jämförelse mellan Rafael Benítez, Kenny Dalglish och Brendan Rodgers första 51 matcher i Liverpool och det var slående hur lika de hade presterat när man buntade ihop poängen. En sådan jämförelse tappade förstås den viktiga aspekten av hur trenden såg ut under de 51 matcherna, som exempel vore det mer positivt att ha tagit fler poäng mot slutet av den perioden än alldeles i början, eftersom detta stakade ut en stigande kurva och ljus framtid.

Dalglish (79 poäng, 75-53 i målskillnad) tog över ett lag i kris och hans siffror är därför något sämre, men Benítez (83 p, 67-49) och Rodgers (85 p, 96-59) ligger nästan lika trots ett mycket bra 2013 för Liverpool. Hårdrar man det en aning kan man säga att Rodgers har bidragit med 30 mål fler, men knappt några fler poäng, och därmed stått för en ”gräddfaktor”. Liverpool vinner inte fler matcher i dag, men de matcher laget vinner, vinner de stort med 3-4-5 mål. Detta är en något snedvriden och orättvis beskrivning, men inte en total lögn. Därför, om det nu behövs fler skäl, var matchen i söndags så glädjande.

Förvisso inledde Liverpool säsongen med täta 1-0-segrar, men segern mot Tottenham markerade en potentiellt ny riktning eftersom det var första gången Rodgers Liverpool imponerade under svåra omständigheter och mot bra motstånd (säga vad man vill om Spurs dagsform, men de är bättre hemma än vad Norwich och West Ham är borta). Det här var i mina ögon den allra första matchen (som i 90 minuter) där den omtalade Rodgerspressen, till skillnad från att svärma kring motståndarmålet vid 4-0-ledning hemma, verkligen realiserades och gav resultat.

Det rör sig fortfarande bara om en match och får tas för detta, men det var ett viktigt budskap inte minst till spelarna själva vad de är kapabla till och detta utan tre av tio ordinarie utespelare i startelvan. Eftersom jag är övertygad om att matchbilden på White Hart Lane låg väldigt nära hur Rodgers föreställer sig en perfekt matchplan gäller det nu att kunna plocka fram den om och om igen och att den blir den förväntade prestationen och inte bara ett underbart undantag per säsong. Nästa gång den verkligen behövs är dock troligen inte mot Cardiff City nu på lördag.

Källor: liverpoolfc.com, stats.365football, BBC Sports, whoscored.com