Inför: West Ham - Liverpool

Efter svaga resultat och ännu sämre presentation lägger nu Liverpool januari bakom sig i hopp om att hitta titelformen igen. Februaris första match för oss till London och ett mycket skadedrabbat West Ham vars resultat blandar högt och lågt.

WEST HAM UNITED FC

Januariövergångar 2019

IN
Mésaque Djú, högerytter, Benfica, fri transfer

Lån IN
---

UT
---

Lån UT
Vashon Neufville, vänsterback, Newport County, säsongslån
Moses Makasi, central mittfältare, Stevenage, säsongslån
Toni Martíntez, anfallare, Lugo, säsongslån
Sead Haksabanovic, vänstermittfältare, IFK Norrköping, säsongslån
Joe Powell, offensiv mittfältare, Norhtampton Town, säsongslån
Oladapo Afolayan, anfallare, Oldham Athletic, säsongslån
Reece Oxford, mittback, Augsburg, säsongslån, säsongslån

Säsongen 2018-19

Med bara två vinster på de första femton omgångarna 2017-18 omintetgjorde West Ham alla möjligheter att göra en bra säsong och de ska sett till prestation och nedflyttningsflås vara nöjda med den trettondeplats de i slutändan i kvitterade ut. 7 poäng på de avslutande tre omgångarna innebar ett lyft på fyra placeringar.

Den här säsongen hade West Ham en ny manager och en hel del nyförvärv, vilket kan förklara 0 poäng och 3-10 i målskillnad på de första fyra omgångarna. Första segern togs borta mot Everton och därefter blev det 0-0 hemma mot Chelsea och 3-1 hemma mot Manchester United.

De följande sex omgångarna bjöd på bara på en vinst, 4-2 hemma mot Burnley, med kryss borta mot Leicester och Huddersfield. 38 % av lagets inspelade poäng så är långt plockades i omgång 14-17 när Newcastle, Cardiff, Crystal Palace och Fulham avfärdades med sammanlagt 11-3. West Ham hade i alla fall gjort jobbet mot motstånd de förväntas klara av.

Segersviten tog slut hemma mot Watford som vann med 2-0, men mot ännu ett bottenlag, Southampton, kammade West Ham hem en ny trea. Burnley blev för svåra borta och hemma mot Brighton fixade Hammers bara 2-2, men så vann West Ham derbyt mot Arsenal för säsongens främsta skalp hittills och det var första gången de hemmaslog Gunners sedan 2006.

Jämnhet i prestationer är nu inget som kännetecknar den här årgången av West Ham och efter att fansen fått fira vinsten mot Arsenal har de rest tillbaka till London besvikna efter 0-2 mot Bournemouth och 0-3 mot Wolverhampton.

Sammanlagt har West Ham spelat in 31 poäng, vilket räcker till plats tolv och bara 3 poäng från en åttondeplats.
Felipe Anderson (8+2) och Marko Arnautovic (7+2) är West Hams överlägset främsta poängspelare. Dessa två har varit direkt inblandade i 60 % av lagets mål.

Skador och avstängningar

Inget lag i Premier League har lika många spelare på skadelistan som West Ham. Hela elva spelare saknas i Hammers, vilket är fyra fler än nästa lag på skadetoppen.

Manuel Lanzini väntas tillbaka i mars efter hans knäskada. Knäskadade är även Winson Reid och Calros Sanhez som är borta ytterligare 1-2 månader. Andrej Yarmolenko kan eventuellt spela de sista veckorna av säsongen efter en allvarlig hälseneskada medan Jack Wilshere blir borta på obestämd tid med en skadad fotled.

Mittbacken Fabian Balbuena har problem med en menisk som håller honom utanför spel ytterligare en månad. Samir Nasri såg vass ut mot Arsenal i sin comeback, men han har åkt på en smäll och missar måndagens möte med Liverpool.

Vänsterbacken Aaron Cresswell räknas som osäker och anfallaren Lucas Perez testas sent inför matchen.
Marko Arnautovic tecknade, trots rykten om att han var på väg till Kina, ett nytt kontrakt med West Ham och skadade sig i första matchen efter det. Det rör sig inte om ett benbrott och Arnautovic är inte borträknad från Liverpoolmatchen än.

Lukasz Fabianski har inte kunnat träna för fullt på grund av en skada i armen, men ska bli spelklar enligt Pellegrini.

Tidigare möten

Totalt i ligan: 65 vinster, 32 oavgjorda och 25 förluster
Totalt Premier League: 27 vinster, 9 oavgjorda och 9 förluster

Borta mot West Ham: 25 vinster, 15 oavgjorda och 17 förluster
Premier League borta mot West Ham: 11 vinster, 2 oavgjorda och 8 förluster

Mötena med Hammers säsongen 2015-16 var ingen rolig läsning. Lagen möttes fyra gånger och Liverpool vann inte en enda gång. Till att börja med har vi den totala genomklappningen med 0-3 på Anfield i augusti som var Liverpools första hemmanederlag mot West Ham på 52 år! Den 2 januari 2016 föll Liverpool med 0-2 i ligamötet på Upton Park efter att båda målen bestått av ett inlägg mot bortre stolpen där Nathaniel Clyne missade spelaren som smög upp i ryggen. Givetvis var Andy Carroll tillbaka från skadefrånvaro och nätade. Liverpool hade spelat sist av alla lag 2015 och inledde först av alla 2016. Det kan ha bidragit till att energin saknades. De två övriga matcherna spelades i FA-cupen och de slutade 0-0 på Anfield och i omspelet vann West Ham efter förlängning.

När Liverpool redan i upptakten av andra halvlek i mötet hösten 2016 kvitterade till 2-2, i en första halvlek där en märklig studs hade bäddat för West Hams ledningsmål, såg det ut att bara finnas en vinnare på Anfield, men Liverpool hade överraskande svårt att etablera någon form av tryck och laget gav känslan av att de var så säkra på att det skulle lösa sig att ingen riktigt ansträngde sig för att det skulle bli så. Vare sig Liverpool eller West Ham hittade nätet igen den matchen.

Med två mål och en assist var Philippe Coutinho matchens lirare när Liverpool bortabesegrade West Ham med 4-0 i den näst sista omgången förrförra säsongen. Liverpools övertag från första halvlek, då Daniel Sturridge spräckte nolla tio minuter före paus, växte till dominans i andra när ytterligare tre mål föll och det är inte ofta ett bortalag kan visa upp 26 avslut, varav elva på mål.

Fyra mål framåt har varit trenden de senaste åren, för efter 4-0 i maj 2017 vann Liverpool med 4-1 både borta och hemma förra säsongen, och i premiären på Anfield i augusti körde Liverpool över Londonlaget med 4-0.
Efter att ha vunnit åtta och endast förlorat ett av elva möten med West Ham har Liverpool vunnit fem och förlorat fyra av de senaste nio matcherna lagen emellan.

LIVERPOOL FC

För tredje matchen i rad krånglade sig Tottenham ur ett snårigt läge och omvandlade sent 1 poäng till 3 poäng och för andra gången av tre skedde det med hjälp av motståndarmålvakten. Fulhams ogenomtänkta agerande på stopptid ledde fram till 2-1-målet i omgång 23 och nog skulle Martin Kubravka ha tagit Sons avslut i 83:e minuten i lördags.

Förutom att en spelare som Fernando Llorente klivit fram när Harry Kane varit skadad har Son varit den avgörande faktorn i de två senaste segrarna och burit laget fram till att fortfarande hänga med i toppen i Kanes och Deli Alis frånvaro. Som Liverpoolsupporter hade det varit klart önskvärt att Sydkorea nått finalen av Asiatiska Mästerskapen eftersom Son då inte återvänt till Spurs förrän tidigaste till nästa ligaomgång. Trepoängaren mot Newcastle gjorde att Tottenham tillfälligt svingade sig upp som tvåa i Premier League och de kan inte räknas bort ännu.

Krampartat och kraftlöst

Leicester har besegrat Manchester City och Chelsea ganska nyligen, men de kom närmast från nederlag mot Southampton och Wolverhampton samt har kammat noll tidigare under säsongen mot så väl Arsenal och Tottenham som Liverpool. Det går därför inte att framhålla dem som en pålitlig jättedödare eller ridande på toppen av en formvåg. De är en solid defensiv enhet som jobbar snabbt och effektivt i djupled och tyvärr hade Liverpool inte kraft och finess att överlista detta.

Precis som Manchester City mot Newcastle tog Liverpool ledningen väldigt tidigt i matchen och hade Roberto Firmino vinklat in sitt avslut strax efteråt hade matchen sannolikt varit stängd. Andy Robertson stod för ett mycket sällsynt individuellt misstag även om Liverpool borde ha kunnat rensa med mindre fokus på halvtidsvilan och mer i straffområdet. Till skillnad från Manchester City hade Liverpool vare sig spelat i Ligacupen eller FA-cupen och snarare än domarnivå (det var en given straffspark, ett möjligt rött kort på Maguire och flera märkliga offsidebeslut) var det just kraftlösheten som gjorde mig mest besviken. Ja, det var inte det bästa underlaget, men på hemmaplan efter så lång tid för återhämtning är det inte acceptabelt att inte ha någon spets undantaget första kvarten och sista fem.

Möjligheten att sätta in en knock ett dygn efter att City snubblat verkade leda till kramp för spelarna och även på läktaren såg det ut som en likvaka större delen av andra halvlek. Först i slutminuterna släppte nervknutarna och Liverpool lyckades etablera något i närheten av offensiv press och med lite tur hade en av bollarna in studsat till en röd fot. Ett ynka avslut på mål under de sista 80 minuterna är dock inte i närheten av gott nog oavsett väder och vind, och framstår som anmärkningsvärt impotent på hemmaplan med nära nog toppat mittfält och anfall.

Försprång utan ryck

Vi får se i maj vad den här poängen betydde, men skillnaden mellan 4 och 5 poängs försprång är i nuläget rätt försumbar. 7 poäng däremot hade inneburit mer av ett ryck och dessutom närmat sig det psykologiska avstånd som kan skjuta pressen till de jagande snarare än beslå ledarna med kramp. Manchester City slåss fortfarande på fyra fronter och skulle avståndet upp nå tre matchers skillnad kan det, lägg till att de vann ligan i fjol, börja nedprioriteras i Premier League jämfört med Champions League.

Om vi bara för att ha ett konkret utgångsscenario att jobba med antar att Liverpool spelar 8 4 2 på de återstående fjorton matcherna. Det är en försiktig kalkyl sett till säsongssnittet, men väger in att det knackat senaste månaden. Under de förutsättningarna landar Liverpool på 89 poäng och Manchester City behöver ta 33 (med bättre målskillnad) eller 34 poäng för att gå om. 34 poäng på fjorton matcher innebär 11 1 2 eller 10 4 0. Det är Manchester City klart kapabla till, men det är ändå en ganska utmanande uppgift. Det blir också uppenbart hur marginalerna tänjs mot vad som är rimligt för varje ytterligare seger som Liverpool hade kunnat öka gapet med. Ökas kravet till 36-37 poäng får City inte tappa poäng i fler än två matcher och det är frågan om de mäktar med.

Ny månad, ny energi?

Januari blev även 2019 mörk för Liverpool och Klopp. Laget har inte gjort en riktigt bra insats sedan 5-1 mot Arsenal den 29 december, även om 1-0 mot Brighton kan karakteriseras som en stabil uddamålsseger med mersmak (Liverpool slösade borta flera målchanser) på bortaplan om den betraktas ur sitt sammanhang. Det är också den enda hållna nollan på sex matcher.

West Ham påminner om Leicester, inte bara för att de endast skiljs åt av 1 poäng i tabellen utanför att de är väldigt svårtippade. Hammers förlorar och vinner mot så väl topplag, mittenlag som bottenlag och växlar poängsviter mot formsvackor om vartannat. Helt klart ett av lagen i ligan för vilket det är svårast att hitta ett mönster i deras prestationer även om skadorna generellt sätt förstås har ställt till det för dem.

Det är åtta dagar framför oss då mycket kan förändras i toppen. Manchester City möter Arsenal hemma på söndag, Everton borta på onsdag och Chelsea hemma på söndag parallellt med att Liverpool möter West Ham borta på måndag och Bournemouth hemma på lördag. Får vi se mer av det gamla Manchester City när de väggspelar sig in i mål samtidigt som Liverpools skador i defensiven och infrysta anfallsspel gör att avståndet äts upp eller kan Liverpool tvärtom täta till bakåt och hitta målen framåt samtidigt som City avger poäng igen och Klopps lag därmed skapa en ännu större lucka nedåt. Eller blir det i stället Spurs som ler bredast när nästa vecka läggs till handlingarna?

Källor: BBC Sports, liverpool.no, en.wikipedia.org, whoscored.com