Krönika: En känslomässig bergochdalbana
Liverpool öppnade söndagens stormatch utan att ge Tottenham minsta tid att andas. Innan matchen var över så hade Tottenham haft Liverpool längst ut på plankan varpå hemmapubliken strax därefter förlöstes i eufori. Vinnarmentaliteten finns uppenbarligen där, hur långt räcker det?
Det borde väl i all rimlighets namn vara bortom allt tvivel nu att stjärnorna är i linje, vinden är i ryggen och solen rakt i ansiktet. Liverpool anno säsongen 2018/2019 har precis det flytet och medstudset som alla klassiska mästarlag besitter. De flesta av de där avgörande ögonblicken faller över till rött och så väl lottning som scheman kanske inte skall benämnas som tacksamma med tanke på vilka uppgifter som väntar men det kunde ha varit mycket värre.
Men vi kan väl ta det från början.
Det liljevita Tottenham Hotspurs med en trend i resultatraden som kan få den mest gladlynte att börja gräva i fickorna efter de antidepressiva medlen var på besök och även om Liverpool någonstans tog sig an söndagens batalj som favorit så måste ju summan av bortalagets talang och numera desperation förr eller senare också ge resultat.
Ordet titelfrossa har ju dessutom börjat att smyga sig in i debatten och med en Christian Eriksen som stundtals rör sig som en oljefläck i en pastakastrull mellan attackerande backar i sällskap med den hårfagre Kane så är det klart att det någonstans fanns en oro att det skulle låsa sig.
Helt obefogat visade det sig då Liverpool formligen forsade över ett Spurs som mest stod på hälarna och försökte hitta igenom och bort ifrån den röda pressen inledningsvis. Det tog heller inte så lång tid innan den formidable Robertson dunkade in ett inlägg i boxen där Firmino dök upp med en nick som var en direkt kopia på hur Martin Dahlin brukade se ut när han från nära håll hittade en lucka mellan tyska mittbackar och kunde sätta pannan på bollen. Hemmaledning och allt såg nu väldigt enkelt ut, lite för enkelt kanske då det sakta men säkert smög sig in fler och fler unforced errors för att tala tennisspråk. Förhållandevis enkla passningar och dessutom på egen planhalva slogs bort och även om inte Tottenham var förmögna att skapa chanser på det så hade ju Liverpool behövt mål nummer två. Matchen låg ju där färdig på ett fat, den skulle bara stoppas ner i säcken och knytas åt. Dags att gå hem och börja ladda inför nästa match.
Halvlek och nu var det en annan match, Tottenham hade skruvat lite på det där mittfältet som mest sett ut som ett regelrätt sönderfall i första halvlek där alla var på samma ställe och ingen någonstans. Nu var det Liverpool som inte orkade ur pressen, bortalaget stod högre upp och är det något som vi har sett den här säsongen så är det ju att när Liverpool hamnar i press så ges man chans att kontra och det är en möjlighet som man vill utnyttja.
När laget dock inte har gegenpressat sig till bollen högt upp i banan med de flesta av motståndarna på fel sida av bollen så blir det ofta som det blir i söndags. En kontring med lite sämre förutsättningar. Den första bollen behöver vara lite längre och där är fler försvarare att passera och det enda som händer är att bollen går tillbaka till motståndarna som fortsätter att pressa.
Robertson hockeyblockade bort en boll som bara var att raka in och det började närma sig nu. Kane visade allt mer och mer av sitt register och det så solida Liverpoolförsvaret började att få bekänna färg. Till slut så fick Kane en billig men förmodligen korrekt frispark och han tog den själv. En perfekt drive ut på högerkanten och bara något ögonblick senare så hade en chanslös Allison fått vittja nätet bakom sig. Någonstans så satt förmodligen Egil Drillo Olsen och klappade händerna också, få tillslag på bollen och snabbt mot mål. Inget kladdande med bollen här inte och possession är överskattat.
Pochettini hade ändrat och nu gjorde Klopp detsamma, in med Origi och fyra forwards och det var inte bara spelare som gick av planen. Säkerhetsprinten för den här matchen såg vi heller aldrig mer igen. Båda lagen var inställda på extra full fart framåt och det var Tottenham som skapade de flesta och bästa chanserna.
Med bara några andetag kvar så lyckades Kane briljantskarva sig till ett två mot ett-läge för bortalaget och med facit i hand så var det enda positiva med den sekvensen att han inte kunde vara längre fram och därmed också avsluta anfallet. Van Dijk var återigen igen en jätte och nu visade han en än gång varför han står som en av författarna till boken i hur man försvarar i fotboll när han styrde undan och stressade bort det där läget.
Ångesten släppte dock bara tillfälligt, en poäng var ju inte nog och skulle ge Manchester City ännu mer luft i den där tabellen.
Skulle Liverpool skapa en chans att ordna detta?
Nej
Liverpool behövde inte skapa den chansen. Det löste Tottenham själva.
Mohammad Salah har inte riktigt stått att känna igen det senaste, krutet är inte riktigt torrt och i kombination med att han är extremt hårt uppvaktad, målen kommer helt enkelt inte lika naturligt längre. I den här matchen så hade han tagit några avslut men träffen var inte där. Seglade inte bollen i en ganska trivsam luftfärd på behagligt avstånd från målramen så gick den rakt på målvakten.
Sent in på övertiden var inget undantag, bollen var ju lite för lång och Salah fick backa för att komma åt att nicka den. Hugo Lloris hade inga som helst problem att nå den.
Att greppa den var tydligen värre.
En milt uttryckt tilltrasslad situation senare som var helt i paritet med det insläppta målet mot Fulham för någon vecka sedan eller för all del Pickfords två antiräddningar i samma ögonblick i höstas och bollen hade på något sätt letat sig över den där mållinjen.
Den här gången var det inget uttryckslöst och återhållsamt firande av Salah. Nu var det full fnatt framför the Kop. Van Dijk dyngade bollen över läktaren och ut på parkeringen, in med Lovren och den där sista frisparken som lyftes in mot boxen blev aldrig farlig.
Tre poäng och ny serieledning och på fredag väntar Southampton. Vi vet inget om vad som väntar men än så länge har den här säsongen haft en röd prägel. Fortsätter det även framöver?
