Krönika: Gerrards roll
Legender har funnits, nu gäller det att skapa nya sådana. Steven Gerrard vore en bra måttstock för att göra så. Josef Janerique funderar kring hur Liverpool ska hantera situationen ledarskaps- och spelmässigt när Gerrard en dag lämnar över bindeln och ansvaret på planen.
Legenden
Steven Gerrard har så långt tillbaka jag kan minnas varit Liverpools kapten. Han har på alla sätt och vis varit en kapten som stått upp för klubbmärket och försvarat lagkamrater, ibland till och med när lagkamraterna inte har förtjänat det. Han har många gånger sett till att göra andra spelare runtomkring sig bättre än vad de egentligen är. Genom Gerrards splitvision har många medspelare vuxit och helhetsmässigt sett har Stevens karriär präglats av att han har stuckit ut individuellt i en klubb som har byggts mest på lagspel. Han är alltid med och diskuterar med domaren vid domslut, och inger helt enkelt pondus på vilken arena han än spelar. En av Englands allra mest omtyckta spelare, alla kategorier. Rivalfans må inte tycka om honom men de har respekt för honom och det är skillnaden på att ha en internationell karriär och att aldrig ta det sista steget som spelare.
Han har inte haft en av sina bästa säsonger och har använts i en annan roll än vad som varit fallet tidigare. Gerrards spel har inte byggts på att han har haft ett väldigt driv i steget utan på smarthet i löpningar. Jag minns en tid då Gerrard var en av de mest fruktade mittfältarna i världen, när klubbar som Real Madrid jagade honom. Nuförtiden ligger en stor tyngdpunkt i hans spel på det defensiva spelet i högre utsträckning än vad som varit fallet under glansåren. Tidigare i karriären fick man se en spelare som skapade, formade och åter skapade chanser. Nu har han alltmer en tendens att diktera den uppbyggande delen av spelet, och det är en aspekt som har utvecklats på fler än ett sätt. Ibland är han alldeles för viktig för lagets bästa, speciellt om han har en dålig dag, eftersom medspelarna förlitar sig på att han fortfarande ska skapa saker åt andra. En annan viktig aspekt av hans spel är att Gerrard nästan aldrig har vikt ner sig under matcher, även om laget är på väg att förlora en match med stora siffror kan man förvänta sig att Gerrard går helhjärtat in i en tackling på mittplan. Han är i första hand inte känd för sina defensiva sidor snarare än de offensiva, och kanske är det därför som den nya rollen under Brendan Rodgers inte har fallit ut så väl som vi hade tänkt oss. Några av oss ser till och med gärna att han går tillbaka till en gammal roll som offensiv playmaker istället för en mer djupt liggande sådan.
Varför har Gerrard vunnit så mycket plats i våra hjärtan?
Han är på alla sätt och vis en lojal trotjänare och lojala trotjänare finns det inte många av i fotbollsvärlden nuförtiden. De allra flesta spelarna tenderar att spela där lönechecken är som allra störst och det krävs en fast övertygelse för att stanna kvar i en klubb under en lång, lång tid. Det är många som drömmer om att spela för oss men det är inte särskilt många som har lämnat ett stort avtryck och den största anledningen till att Gerrard har vunnit fansens lojalitet har varit att han har presterat riktigt bra fotboll och därmed satt sitt spår i klubbens historia. Steve McManaman satte definitivt sitt avtryck i den röda tröjan och var på många sätt och vis en komplett spelare, likt Gerrard. Tyvärr så lockade den spanska huvudstaden för mycket i hans fall.
McManaman vann titlar på löpande band där, något som inte har varit fallet för Steven. Istället har vår kapten fått utstå några riktigt dåliga säsonger med Liverpools mått mätt. Kulmen nåddes i och med Champions League-titeln 2005 och finalen 2007 och för det är nog Gerrard för evigt tacksam över att han valde att stanna kvar hos oss. En annan höjdpunkt för spelaren är att han varit kapten för Three Lions.
Vi har blivit vana vid att vara en klubb som säljer av våra bästa av spelare, därför har Gerrard vunnit en fördel genom att vara kvar. Även om absolut ingenting i mörkare stunder har visat oss att vi är på väg till att återfå vår status som klubb, har han valt att anstränga sig säsong efter säsong. Det har heller aldrig funnits en tillstymmelse till att klaga över sin egen situation och Steven har uttryckt sig väl också i mediala sammanhang kring klubben. Det är inte heller otänkbart att han får en stor roll i Liverpools ledning efter spelarkarriären, och det i sig skulle vara ännu ett bekräftande på ett sammanhängande engagemang för klubben.
Spelarens status just nu
Gerrard har ofta fått epitetet lagspelare och det med rätta, det är till och med något som några av hans lagkamrater fortfarande inte har lärt sig, men ju mer säsongerna har tickat på i klockans tecken har Steven blivit mer och mer bekväm med att vara den som passar bollen istället för att aktivt söka avslut. Det är också en naturlig utveckling. Kanske har dock Rodgers haft en övertro på Gerrards förmåga i nuläget och även om laget byggs i mångt och mycket genom själen i klubben, så kanske det kommer att krävas att andra allteftersom tar över Gerrards stora inflytande på spelet. För klubbens skull är det bättre om vi skolar in ersättarna redan nästa säsong. Gerrard och hans fotboll kommer inte att vara i all oändlighet och även om jag gärna ser att han fortsatt blir en betydelsefull del i vad som händer på plan, är det kanske dags att inse att det är inte samma spelare som för sju, åtta år sedan även om han fortfarande är en kompetent poängspelare. På den tiden kunde man knappt finna klagomål över Gerrard, nu är det mer ”accepterat” att ifrågasätta. Fortfarande är han dock en av lagets allra effektivaste spelare.
Vice-kaptensfrågan
Jamie Carragher var en av de bättre vice-kaptenerna som vi haft genom åren men nu är det alltså dags att utse en ny sådan. Det kommer att bli ett viktigt val, eftersom många gärna vill att vår näste vice-kapten tar över armbindeln från Gerrard om några år. Pepe Reina och Daniel Agger är de två man närmast tänker sig till hands. Målvakter har dock en tendens att inte kunna påverka spelet ute på plan på samma sätt som en utespelare och av den anledningen ser jag hellre att Agger får kaptensbindeln, även om det egentligen känns som om Agger är miltals ifrån att vara den ledare som Gerrard är. Större delen av laget är relativt oerfaret så man kan egentligen bara utse en vice-kapten bland dem som har erfarenhet från de stora matcherna. Ett annat val av vice-kapten är svårt att tänka sig och det vore en smärre chock om någon som Jordan Henderson fick den rollen, vilket visst folk har varit inne på. Det kommer aldrig att finnas en likadan kapten som Stevie, det får vi acceptera tids nog, om vi inte redan har gjort det. Man kan bara önska sig att vi får en liknande ledargestalt om några år, när Gerrard har lagt skorna på hyllan. En ung Carragher hade varit det perfekta kaptensmaterialet och det känns som om Carragher (trots enorma meriter inom laget) har fått stå i skuggan av andra spelare, både i Liverpool och i landslaget.
Det centrala mittfältet
Kanske hade mycket strul som vi har upplevt på det centrala mittfältet (och att hitta bra spelare där) kunnat undvikas om bara Xabi Alonso hade valt att stanna kvar i klubben. Där snackar vi om en spelare som gjorde andra spelare bättre, däribland Gerrard. Det centrala mittfältet har visat sig vara ett svårlagt pussel. Joe Allen har haft väldigt höga förväntningar på sig men har blandat och gett, och emot slutet av säsongen gett lite tillbaka sett till potentialen han har, om än så under inhopp. Situationen för Allen har inte heller förbättrats på grund av skador. Brendan Rodgers har satt stort hopp till Allen och att han med tiden ska bli en duglig ersättare till Gerrard. Om bara Allen och Gerrard kan hitta varandra på plan på samma sätt som skedde mellan Gerrard och Alonso, då har vi ett riktigt ”nyckelverktyg” till att luckra upp motståndares försvar. I landslaget har Gerrard och Lampard ofta beskyllts för att ta ut varandra medan man i Liverpool lägger mycket av ansvaret på Gerrard. Därför bör man nog inte spela en liknande spelartyp bredvid honom utan få till en annan balans.
Man vill väldigt gärna ha lösningen till det pusslet. I dagsläget är vårt anfall den starkaste lagdelen och det är på grund av innermittfältets oförmåga att få fram den sista passningen som vår starkaste lagdel inte skiner lika fullt ut som den ska. Att kriga för bollen har vi alltid gjort på mittfältet men det kreativa elementet som bland annat Xabi utgjorde för oss finns inte riktigt. Varför det inte finns kan stavas att alltför många mittfältare har en kreativ roll på sig. Köttätare är minst lika viktiga för att det kreativa mittfältet ska ha en chans att kunna leverera. Kvalitén på passningarna kan också många gånger ifrågasättas och vi har knappast hamnat i en ”färdig produkt”, något som vår käre tränare säkert har insett. Här har Gerrard ett stort ansvar i att få med sig resten av mittfältet och inte bara kriga för bollen, utan också veta vad man gör med bollen efter erövringen.
De brittiska inslagen
Då ligan alltmer börjat baseras på utländska importer är det än mer viktigt att ha spelare i klubben som fansen kan finna en identitet med. Man kan räkna upp på tio fingrar de spelare som varit med från början och byggt något i ligan för diverse lag. Men det är lättare sagt än gjort att få fram spelare som bygger klubbarna, när så mycket kvalitet finns i övriga länder. Att brittiska spelare ganska ofta är övervärderade är inget understatement och Liverpool har försökt att bygga ett lag omkring det. Det gick av flera anledningar inte som man hade planerat och klubben börjar mer och mer bli en global klubb, det ser man när startelvorna trycks digitalt inför matcherna. Stommen har många gärna velat se förbli engelsk men det finns helt enkelt inte kvalitet nog för att fylla ut 3/4-delar av en startelva på det sättet, och om man gör så har det visat sig för Liverpool och andra klubbar att man tappar i slagkraft. Kanske är metoden för att få fram nya riktigt bra spelare att blicka utrikes och med det få fram nya betydande spelare.
Få fram fler Gerrard-typer
Framtiden tillhör endast de lag som kan utnyttja sitt lags styrkor. I en sådan jämn liga som Premier League kan man som lag inte bara spela brittiskt och gå för allt under de första tio minuterna. Sett över 90 minuter måste du framförallt ha ett mittfält där varje spelare har en individuell roll. Om för många spelare har samma arbetsuppgifter blir det för monotont. För att knipa fjärdeplatsen kan det krävas att vi spelar mer ”kontinentalt” och det märks i den nuvarande värvningsstrategin. Däri ligger den stora utmaningen för oss och med tanke på att vi vänder våra blickar mot resten av Europa när vi jagar nytt blod tror jag att klubben kommer att stå sig väl rustad när vi väl är i Europa-spel igen. Steven Gerrard får gärna leda oss på den vägen men för att vi ska nå målet på den inslagna vägen krävs det att alla försöker ta ett visst ansvar även om vi inte kan förvänta oss lika mycket av varje spelare och inte heller förvänta oss allt från en spelare specifikt.
För att återigen stå i en Champions League-final en vacker dag måste vi få fram fler Gerrard-typer, men en av anledningarna till att Gerrard var en av världens bäste spelare då var för att vi hade medspelare som var bidragande till att det såg så bra ut. Och det ska man inte glömma bort om man kritiserar Gerrard för var han står som spelare idag.
