Krönika: "Hoppas du dör Joe Allen!" – När supporterskapet nått den absoluta botten
Kristian Andersson har i sin krönika tröttnat på "supportrar" som vräker ur sig substanslösa påhopp på spelare i det egna laget och inte heller ger dem chansen innan de ens har spelat. Borde vi inte i stället se väldigt ljust på läget och framtiden?
”Hoppas du dör Joe Allen!” var bara en, men absolut den värsta, av många otroligt negativa statusuppdateringar och kommentarer relaterade till Merseysidederbyt som jag såg på Facebook under och efter matchen mot Everton F.C. Visst, det är ett derby och sett till prestige betyder matchen mer än de flesta andra. Känslorna kan ta överhand i stundens hetta, men det är enligt mig inte acceptabelt att häva ur sig vad som helst. I grund och botten tror jag att de flesta egentligen håller med mig.
Jag frågar mig allt oftare: Var går egentligen gränsen för kritik? När blev det vackra supporterskapet till Liverpool Football Club så obehagligt infekterat och i vissa stunder avskyvärt? Vad får supportrar, att genom sitt uppträdande, mer eller mindre vända sitt lag ryggen?
Substanslös smutskastning inte värdigt en supporter
Personligen anser jag att man får gå långt i sin kritik, vad den än rör, så länge man är konsekvent, för en analyserande dialog och har en grund att basera sin kritik på. Men när det förekommer total smutskastning helt utan substans, avskyvärda personliga påhopp, eller särskilt när korta inlägg, liknande inledningen till denna krönika, tar form – då har gränsen, enligt mig, definitivt passerats. Det är till att gå för långt och ur ett supporterperspektiv vänder man automatiskt sin klubb ryggen!
För mig är det totalt obegripligt att så många så kallade supportrar, med en så kallad kärlek till en och samma fotbollsklubb, kan häva ur sig så otroligt mycket skit om densamma och dess spelare samt ledare! Är det inte det ena, så är det istället det andra. Aldrig är det bra. Alltid verkar det vara något som gör livet svårt med att vara L.F.C.-supporter. Är det inte precis tvärtom? Den frågan kan ni ställa er, och fundera på, särskilt ni som känner er träffade, för jag återkommer till det.
Självklart förstår jag frustrationen som uppstår, särskilt i en situation där Allen så förargligt missar en troligtvis matchavgörande målchans, och då är det naturligtvis också befogat att ge kritik, men bara om den innehåller substans. Ska det vara så svårt att uttrycka sig på en normal nivå och ge underlag för vad man tycker och tänker? Kommentarer som ”Joe Allen, du är så förbannat värdelös!”, eller ”Sälj Joe Allen nu!”, bidrar inte med någonting överhuvudtaget. Det säger faktiskt mer om personen i fråga. Naturligtvis får man tycka att Joe Allen, eller någon annan spelare för den delen, är dålig, men det känns verkligen som en ihålig åsikt när den främst är grundad på till exempel hans missade målchans. Tycker man inte att Allen är tillräckligt bra för en klubb som L.F.C. och vill delge sina tankar via forum, sociala medier eller liknande, där folk kommer att läsa det man skriver, så kan man väl i alla fall göra ett försök till att förklara mer utförligt varför man tycker så. Är det för mycket begärt? Har man inte tid att skriva under pågående match så borde det vara tämligen lätt att vänta tills domaren blåser av matchen.
Via sociala medier, likt Facebook, eller olika forum är det idag enkelt att uttrycka sig i realtid genom ett simpelt knapptryck. Kommentarer som ”Där borde det varit 1-0!”, ”I den där ytan ska du vara tillgänglig Henderson!”, dyker ibland upp under matchtid, och dem har jag mer förståelse för. De bidrar egentligen inte heller med mycket, men innehåller i alla fall inte en massa obefogade påhopp på spelare eller ledare och kan vara grunden till en trevlig diskussion eller debatt. Själv tycker jag det är både kul och intressant att diskutera allt som har med Liverpool F.C. att göra, så länge en god ton upprätthålls och där de inblandade respekterar varandra. Bara för att någon tycker annorlunda behöver man inte gå loss på den personen, vilket man tyvärr ser mer ofta än sällan. Dock tar jag mig friheten att genom denna krönika ryta till och säga ifrån när det gäller alla kommentarer, texter eller inlägg som helt och hållet saknar substans och rent ut sagt bara förstör samt skapar dålig stämning bland supportrar, och folk i allmänhet. Någon gång får det faktiskt vara nog och många borde nog granska sig själva.
Alla är värda en chans, eller?
Något jag också vill ta upp, och som jag tycker är viktigt, är följande.
När startelvan offentliggjordes i lördags, någon timma innan avspark, var det många L.F.C.-supportrar som höjde på ögonbrynen när de läste Jon Flanagans namn. Inget konstigt med det. Denna local lad hade i matchen borta mot Arsenal inte någon lyckad dag på jobbet, och efter den svaga insatsen förstår jag att många ifrågasatte Brendan Rodgers beslut om att spela ”Flanno”. Men att många, innan matchstart, sågar grabben rakt över fotknölarna och ger honom kritik utan någon prestation att basera sin kritik på förvånar mig. Hur kan man som supporter inte stå bakom en spelare som managern för stunden anser vara tillräckligt bra för att starta matchen, oberoende position och andra alternativ? Ja, Flanagans prestation mot Arsenal var inte bra, det tycker inte jag heller, men eftersom BR är den som ser spelarna på träningarna, vilket inte någon av oss gör, litar i alla fall jag på att Rodgers och hans team har koll. Flanagan har säkerligen jobbat på bra det senaste och visat gryende form, annars skulle han inte ha startat, och han passade antagligen bäst för taktiken. Enkelt.
Att Jon Flanagan sedan står för en enastående insats matchen igenom och är LFC:s i särklass bästa spelare, tillsammans med Simon Mignolet, och på så sätt täpper igen truten på alla tvivlare gör det hela så enormt mycket bättre. Återigen. Man får tycka precis vad man vill, så också om Flanno, men att redan timmen innan avspark kritisera honom och skriva betydelselösa kommentarer som ”Flanagan? Han är ju helt jävla värdelös!”, ”Hur fan kan Flanagan få starta i ett derby!”, ”Hur i helvete tänker du Rodgers?”, är så oerhört trist. Många verkar inte tänka till och istället försöka förstå varför Rodgers väljer att starta med en viss spelare, än mindre vilja stå bakom spelaren. Det är enligt mig en supporters skyldighet att visa spelarna sitt stöd. Det spelar ingen roll vem det är, favorit eller inte. Låt dem få bevisa att de är tillräckligt bra, och händer det inte över en natt, ge dem för guds skull lite tid. Grabben är ung, och har visat förut att han har talang. Alla kan inte vara lika unika som Steven Gerrard, eller hur?
Det tar tid att bygga framgång
Med detta sagt vill jag även påminna alla som ständigt gnäller, klagar och kritiserar det mesta, att detta endast är Brendan Rodgers andra säsong som manager för Liverpool F.C. Han har varit i klubben i cirka ett och ett halvt år! Personligen är jag fruktansvärt nöjd med vad han åstadkommit under så kort tid. Ordspråket ”Rom byggdes inte på en dag” används ofta av de som har tålamod, och det med full rätt. Varför har vissa så bråttom? Varför finns ingen förståelse för att det tar tid att bygga ett framgångsrikt fotbollslag som kan hålla sig kvar i den absoluta toppen? Våra ägare har ju även de gått ut med att det är på detta sätt man vill jobba. Vad är det då som är så svårt att förstå? Är man inte en klubb vars ägare pumpar in oljemiljarder måste man bygga från grunden, med en utformad och genomtänkt plan, ett projekt som skyndar långsamt. Detta är inte Football Manager, det här är verkligheten! Glöm inte att det bara är några år sedan som vår kära fotbollsklubb var riktigt nära att gå i konkurs under våra förra, inkompetenta amerikanska ägare och några av våra bästa spelare lämnade på grund av ouppfyllda löften. Spelet var heller inget att hurra över. Baserat på allt detta borde man verkligen skämmas om man inte kan se den stora förändring som skett och fortsatt klagar på minsta lilla, mest för klagandets skull, sett ur mitt perspektiv. När ska så kallade supportrar bli nöjda? När ska de faktiskt förstå vad det innebär att vara en riktig supporter?
När det blåser motvind, ja då tar man nya tag och kommer tillbaka ännu starkare nästa gång, tillsammans. Att lida lite då och då hör supporterskapet till. Hade allt varit guld och gröna skogar så hade behovet av support och gemenskap inte existerat. Inget, absolut inget slår känslan och den oerhörda glädje som infinner sig vid framgång – och då krävs det ibland lite svåra stunder och motgångar – för att det verkligen ska kännas att man är just en riktig supporter.
Det ”nya” L.F.C. har bara börjat under FSG och Brendan Rodgers och just i detta nu, läs det igen, just-i-detta-nu, ligger vi på andra plats i Premier League, vi spelar för det mesta väldigt bra fotboll och många av våra spelare håller en riktigt hög nivå, om inte världsklass. Vi är på gång, vi går framåt i vår utveckling! Är inte det för stunden något att verkligen glädjas över? Eller är det fortfarande rent ut sagt piss, att vara L.F.C.-supporter? Nej! Det är ju precis helt och hållet tvärtom!
Det är helt jävla underbart att vara L.F.C.-supporter – igår, idag och imorgon!
YNWA
