Matchanalys: Chelsea - Liverpool
En innermittfältare i form av Joe Allen som inte kommer till sin rätt och tre man i ett anfall som är osynkat till stora delar. Matchbilden kanske jämnades ut i andra halvlek, men i första halvlek var Liverpool illa, illa ute.
Generella tankar
Chelsea är väldigt aggressiva i sitt försvarsagerande under första halvlek, vilket stänger igen vår önskade matchbild. Det Chelsea gör är att överbemanna sitt mittfält för att skapa övertag där och därmed forcera fram misstag från Liverpool. Liverpool har ingen speluppbyggnad alls första halvleken och Chelsea utnyttjar detta genom att slå en längre boll genom marken som ska slå ut Liverpools halvplanspress. Att använda sig av halvplanspress som Brendan Rodgers gjorde kan vara effektivt när man möter ett sämre tekniskt lag, men när man möter motstånd av denna kaliber så slår de ut stora delar av anfall- och mittfältslinjen genom en längre boll.
Ovan ser vi Liverpools passningar kring mittplan där endast 173 av 222 passningar gick till rätt adress. Chelsea i sin tur hade en helplanspress, och överbemanningen kring mittfältet för Chelseas del ledde till att Liverpool hade stängda löpvägar och kunde inte hitta fram med passningarna. Den ljusblå pilen är den enda chans som skapades genom en passning kring mittplan och framåt och det är ett underbetyg till de tre innermittfältarna för dagen.
Offensivt spel
Joe Allen gör sin i särklass sämsta match för säsongen, där det är vanligt att se honom drälla med bollbehandlingen. Liksom matchen mot Man City faller Lucas Leiva och Allen för djupt ner och detta leder till en del felpassar. Både Allen men även Jordan Henderson måste understödja anfallsriktningen mer än vad de gjorde. Vad som var positivt ändå med Allen och Henderson är att de räddar upp situationer i andraläget, till Allens minuskonto måste man addera alla förlorade nickdueller. Rent generellt hade det behövts fler avledande löpningar från mittfältet och gärna att de gick in i den bortre ytan några fler gånger.
Här ser vi Joe Allens passningsmönster i matchen, av 24 passningar lyckas 18 passningar, det som oroar är att det inte finns avgörande passningar bland dessa. Det vi också kan notera är att 24 passningar är en för låg siffra för en spelare i en spelregissörsroll och att på högerinsidan var det större felprocent kring för Allen. Detta kan kombineras ihop med Glen Johnsons undermåliga insats på högerkanten.
De första sju minuterna är Raheem Sterling den som erbjuder sig själv och är spelbar längs kanten och Sterling är till en början den spelare i tremannaanfallet som mest har bollen i ägo. Ett typiskt exempel på en osynkad anfallsreaktion var i minut 12 då Philippe Coutinho springer in i offsidefällan, här borde Allen ha slått in bollen bakom backlinjen tidigare. De tre längst fram hittar inte varandras passningsytor, bland annat på grund av att Coutinho är ganska stillastående i första halvlek. Coutinho likt många andra, fördröjde spelets gång litegrann för mycket.
I minut 25 ser vi ett kedjespel mellan Luis Suarez och Allen och detta är en få halvchanser som vi skapade i första halvlek. Vissa spelare väntar dock med sin passning i avgörande lägen och därför är kapaciteten nedslagen offensivt. Uppbyggnaden av Liverpools anfall bryts allt som oftast upp i den offensiva tredjedelen, något som ger Chelsea det andrum de ville ha i sina egna omställningar. Suarez blev isolerad matchen igenom på grund av man-mot-man-markering och fler båglöpningar för att komma rättvänd hade behövts från Suarez sida.
Defensiv struktur
Under andra halvlek ser vi en förändring på försvarssida och det är att backlinjen spelar sig igenom trängda situationer istället för att lyfta långt. Glen Johnson kommer förvisso i en högre utgångsposition men står för ännu en blek insats, och Johnson säljer sin försvarsyta flertalet gånger mot Oscar i andra halvlek. I minut 79 väljer Johnson tillbakaspel, trots att sju man befinner sig inne i offensivt straffområde och det blev till en alldeles passiv match för Johnson. Att ha ett djup i backlinjen är ingen dum idé, men då gäller det att man som ett kollektiv har ett djup och inte att vissa spelare kring mittfält och anfall har för stora individuella roller vad gäller djupet.
Här ser vi att Johnson har förvirrat sin egen backlinje genom att klämma in i den centrala ytan och därmed lämna ytterkantsytan helt öppen för Oscar. Agger å andra sidan står för en spelbredd defensivt och skulle vara redo vid en inkommande löpning i straffområdet från kanten. Nu resulterar just detta anfallsförsök i ett 1-1 mål men tanken från Rodgers sida är nog att stänga igen högerkanten också och att Johnson ska täppa till andraluckan där igenom matchen, för att Chelsea kom till skottförsök många gånger via kanterna.
Rodgers gjorde den förändringen inför andra halvlek att han valde att flytta upp backlinjen för att på så sätt ha bättre koll på halvplanspressen, och denna förändring tillät halvplanspressen att kombineras bättre tillsammans med försvaret. Att få till mindre spelavstånd mellan mittfält- och backlinje var en tydlig taktik i den senare delen av matchen. Chelsea praktiserade matchen ut genomspel i de farliga ytorna och ett nervöst Liverpool-försvar fick det svårt att täppa till första- och andraytan närmast boxen. En spelare som får fullt godkänt är ändå Daniel Agger som stängde igen sin kant betydligt mer markant än vad Glen Johnson gjorde. Grejen är bara den att man inte kan blockera anfallsvägar på endast en kant på försvarssida, utan det gäller att ha ett konsekvent försvarsspel åt alla kanter.
Rodgers taktik
Brendan Rodgers har haft det svårt för att få sitt manskap att vända spelet i två matcher i rad. Ett för stillastående mittfält (som fokuserar endast defensivt) har inte gett spelutrymme till våra tre anfallare och detta borde oroa Rodgers. Brendan har experimenterat med halvplanspress och olika spelavstånd mellan lagdelarna, och kanske är denna förändring som sker i halvtid varje match ett tecken på att Rodgers söker efter något nytt där. Ett namn som ska kunna ge honom det överlägsna mittfält han så gärna vill se, även i stormatcher.
Källor: Viasatsport.se, FourFourTwo
