Matchanalys: Hull City - Liverpool
Manfall i sjukstugan ledde till en obalanserad startelva och den obalanserade startelvan var det som ledde oss ner i avgrunden. Än en gång väljer Brendan Rodgers att ändra om i många lagdelar och vissa spelare visste som en konsekvens av det inte fullt ut sina roller.
Generella tankar
Liverpool har under årets säsong lagt en stor tonvikt på sina offensiva fasta situationer. Faktum är att endast Manchester City har fler mål gjorda på offensiva fasta jämfört med Liverpool. Steven Gerrards mål idag på frispark förstärkte bara denna tes. Eftersom laget inte bidrar i samma omfattning till rusher in i straffområdet ser Liverpool alltid till att ha hela sex man i boxen under offensiva fasta situationer. Annars var det andra och mer negativa saker som kännetecknade den första halvleken och främst då antalet passningar inom backlinjen. Vi får som ett sammansatt lag extra svårt för att skapa chanser när försvarslinjen (och för den delen de defensiva innermittfältarna) slår så många bollar i sidled.
Alternativa lösningar, så som uppspel från backlinjen är väldigt sällsynt under 45 minuter. Backlinjen samt mittfältet står så pass tätt inpå varandra att etablerat grundspel inte fungerade som det skulle. I en ideal spelidé ska mittfältet (speciellt eftersom vi spelade 4-2-3-1) ha större avstånd till backlinjen och att slå ut Hull Citys mittfält skulle komma naturligt då. De första arton minuterna av matchen är därmed enormt bortslösade för en spelartyp som Luis Suarez, som man för övrigt inte kan klandra idag då han inte fick några bollar att jobba på.
I bilden ovan ser vi de vanligaste passningskombinationerna under matchens gång. Det som i särklass måste vara mest oroande för Brendan Rodgers är att nästan samtliga passningskombinationer kommer till i backlinjen, en lagdel där du inte vill etablera spel alltför mycket. Om vi tar och jämför en spelare som Jordan Hendersons insats för två omgångar sedan så låg han och Glen Johnson då på 18 passningar emellan sig, en siffra som Henderson och Johnson inte är i närheten av idag, trots att de spelade närmare varandra. Att Martin Skrtel och Kolo Touré har femton passningar emellan sig är mycket kännbart för matchbilden, speciellt i första halvlek.
Offensivt spel
Det är en låst matchbild i den första halvleken, laget växer dock till sig litegrann efter 1-1-målet rent generellt. Vad alla offensiva spelare behöver träna på mer är medtag. Att ta med sig bollen i driv och fart är en sällsynt syn i denna match förutom hos Suarez. Framför allt Victor Moses och Raheem Sterling behöver träna på mottag och att ta emot bollen när den slås i rörelse. Suarez står för några vrickningar och skarvningar som kunde gett mer utdelning ifall den offensiva trean bakom honom rörde sig i skuggrörelser. Suarez drog ofta med sig två försvarare också.
Det är övertydligt att kreativiteten idag skulle komma från Suarez, men inte ens han kan förväntas göra allt själv, mittfältet måste ta mycket mer ansvar. Det är först i minut 45 som vi ser en riktig anfallsvåg och det anfallet föranleds av Suarez löpning. Vi har en! målchans under 25 minuter i andra halvlek men det skottet kommer från död vinkel av Suarez. När Luis Alberto hoppar in så fördelar han den offensiva strukturen och agerar fint som spelfördelare tillsammans med Philippe Coutinho. Dessa två hade ett utagerat samspel och hittade varandras passningsytor på ett sätt som Moses och Sterling hade svårt för att göra.
På bilden ovan ser vi att Suarez vid flertalet tillfällen försökte etablera ett anfallsspel med sina kollegor för dagen, allra främst Moses och Sterling. Lyckade passningar i den sista tredjedelen av planen var inte alltid lyckade (14 av 25 lyckade), men vi som bevittnade matchen insåg att de två yttrarna varken sprang rätt i förhållande till bollbanan eller mötte bollen från Suarez effektivt. De blå passningarna är de lyckade passningarna och med denna bild framför oss inser vi att Suarez många gånger fick gå ner och möta boll själv för att sedan spela vidare med uppspel. En roll som vi egentligen inte vill se Suarez ha då han är vår ende anfallare i denna match.
Direkt när Philippe Coutinho byts in i matchen spelar mittfältet mer direkt och snabbare. Coutinho själv ser till att bredda spelets gång flertalet gånger under ett kort inhopp och börjar också slå skärande crossbollar vid tre tillfällen in i boxen. Han rör sig definitivt över större ytor än vad Raheem Sterling gjorde på hela sin speltid. Victor Moses har ett gyllene läge i den 70:e minuten, men det blir en miss som också påminner en om Joe Allens miss mot Everton för några dagar sedan. Luis Alberto må ha gjort ett piggt inhopp men står indirekt för upprinnelsen till ett av målen när han i försvarsspelet före 2-1-målet frispelar en Hull City-spelare. Luis Alberto ville mycket dock, vilket alltid är positivt.
Här ser vi att Coutinho allt som oftast praktiserar att spela bollen framåt när bollen bearbetas kring mittplan. I den sista tredjedelen står han till och med för ännu färre sidledspassningar. Man ser också på denna bild att i passningarna kring mittplan slår Coutinho en längre passning genom marken allt som oftast, vilket bryter upp den matchbild vi såg långa stunder utan honom på plan.
Moses står egentligen bara för två inspel (varav det ena kom i minut 3) under matchen. Sterling verkade spelsugen till en början när han vann en hörna i den 7:e minuten men fasades ut alltmer. Sterling vinner en del frisparkar som dock har att göra med att han väger lätt. I den 20:e minuten står Moses för direkt inblandning i självmålet i det senare skedet när han väljer att börja droppa och dribbla med bollen. Samma dribblingsmisstag stod Glen Johnson för mot Everton, man undrar om det är en tränarfråga.
Ju mer matchen led mot sitt slut desto mer började Moses också att flytta ner i position, det var en normal syn i andra halvlek att se honom som ankare, en roll han milt sagt inte behärskade. Allt detta för att bli involverad och det säger allt om Moses offensiva match. Det stationära mittfältet slår mest bollar i sidled under bägge halvlekar. Det enda utöver det som är anmärkningsvärt är att Gerrard står för ett mål som inte kommer till på straff.
Defensiv struktur
När man ser Kolo Touré stå för fyra framspelningar under andra halvlek har man märkt av att backlinjen tog på sig ansvar i det fall mittfältet var statiskt, vilket det var. Just Touré var den av de defensiva sex spelarna som hade mest tid på sig med bollen och inte en enda gång utmynnade denna tid i någon klar målchans. Brendan Rodgers ”gamblade” något oerhört när han i halvtid väljer att inte flytta upp ytterbackarna alls i andra halvlek, matchen var temposvag och att flytta upp ytterbackarna hade tillfört positiva sidor till vår spelidé.
Vid 2-1-målet krockar Touré och Martin Skrtel ihop och vi har sett precis samma försvarsmisstag tidigare matcher (Everton) från vår sida när två man går på samma boll. Om vi är excellenta på offensiva fasta situationer gäller det omvända på defensiva fasta situationer. En gång mötte Johnson boll i den sista tredjedelen och det kom i minut 80, alldeles för sent och matchen var då redan förlorad. Skrtel står annars för väldigt många brytningar, men dessa fina prestationer till trots måste man kunna lasta honom för självmålet vid 3-1. Den bollbanan ska kunna styras ut till en hörna på ett lättvindigt sätt för en försvarsspelare.
Bilden ovan visar oss att Skrtel trots allt hade en väldigt fin defensiv match. Av sexton tillfällen för att rensa iväg bollen lyckades Sktrel rensa vid samtliga sexton tillfällen, inte en enda miss. Betyget på insatsen dras dock givetvis ner av självmålet, men Skrtel höll oss också levande långa stunder av matchen.
Rodgers taktik
Brendan Rodgers verkade mer mån om att hålla oavgjort efter paus än att få sitt lag att komma rättvända och med finurlig stil framåt. Rodgers valde ut helt fel startelva så här i efterhand, men det är något som man enkelt kan peka på just i efterhand. Som tränare på denna nivå måste du dock ha stenkoll på alla spelares roller i en (på förhand) enkel match. Denna förlust får nog allt Brendan ta på sig själv samtidigt som de optimala förutsättningarna inte fanns utan Coutinho och Daniel Sturridge i startelvan. Vad som blir Rodgers största uppgift framöver är hur han ska få Liverpool till att bli en rullande maskin även utan Sturridge. Mot Everton led jag med Brendan, idag tyckte jag synd om honom som inte fick en förstärkt trupp i de lagdelar han också ville förstärka under sommaren.
Källa: FourFourTwo
