Matchanalys: Liverpool - Crystal Palace
Ett motstånd för dagen som inte var mycket till motstånd. Fler positiva saker än negativa att ta med sig in till framtida matcher.
Generella tankar
Matchen känns delad i två halvlekar, där vi bara under den första skapar kedjeanfall gång på gång. Det kanske man ändå ska ta med sig in till framtida matcher, och mycket riktigt kom vi till avslut näst intill varje gång vi passade runt bollen i den sista tredjedelen i första. De flesta av våra anfall i första skapas genom att den offensiva trean löper iväg på separata löpningar som samtidigt skapar en lucka för den andre att springa in i. Victor Moses gör det bästa han kan under omständigheterna och bidrog med några passningar som trots allt var skärande. Brendan Rodgers var möjligen besviken över vår andra halvlek men har man dödat matchen i den första halvleken ser jag inte någon större nödvändighet för oss att spela ut vårt register även i andra. Det känns kanske orättvist mot Jordan Hendersons prestationer på centralt innermittfält idag, men det är genom de två längst fram som vi har en skarphet gentemot våra ganska så undermåliga motståndare. Både Luis Suárez och Daniel Sturridge växer sig in i varandras roller alltmer, och den första halvlekens spel från dessa två skapar ett fortsatt hopp för en som supporter.
Som laginsats var vi mer än godkända, och som lag fungerar vi ypperligt, speciellt i defensiven. Crystal Palace kändes aldrig som ett hot mot vår serieledning, även om de gav det ett försök i och med bytet av José Campaña. Ian Holloway hade valt helt fel spelmetod i denna match och borde ha tänkt på att spela ett 4-5-1 för att matcha vårt lags styrkor. Istället valde han 4-3-3 och det visade sig ihåligt i Crystal Palaces försvar. Cameron Jeromes usla säsongsstart till trots valde Holloway ändå honom från start. Jag tror inte Palace hade särskilt höga förväntningar på matchens utgång på förhand. Det är inte många lag som kan rubba Liverpool på Anfield och ett Crystal Palace i tabellens nedre regioner utgjorde inget undantag. Dwight Gayles reducering till trots kändes matchen stängd redan efter första halvlek och Palace fick ingen positiv injektion efter sitt 3-1-mål. Då får man ändå ta och passa på att berömma vår manager Brendan för att se till att döda matchen defensivt. Med ett bollinnehav på 38 % kan man inte spela ut Liverpool, då Liverpools spelmodell bygger på ett stort bollinnehav. Och det stora bollinnehavet utvecklades i denna match till sju skott på mål för oss, en förbättring sett till den tidigare matchen mot Sunderland.
Offensivt spel
Sturridge utvecklar sina båglöpningar alltmer och mycket riktigt kommer han rättvänd med bollen vid flertal tillfällen, något som gör att man också får ut som mest av Sturridges aviga spelstil. Man ska ha i åtanke att Sturridge är den som har lett anfallet under Suárez tidigare frånvaro och som helhet ser jag honom som vår vassaste anfallare i dagsläget. Men där Sturridge kan hamna ur matchbilden är Suárez ett komplement till de offensiva rusherna från mittfältet och innehar på så sätt en nyckelposition i laget än mer än Sturridge. I omställningsspelet får vi ut lite mer av våra två anfallare än när de utgår från en mer statisk position. De erbjuder varandra speldjup också och om de kan få till det mer än under bara några minuter kan vi ha hittat melodin för en fin säsong. Men så länge som de effektivt utnyttjar sina målchanser kanske man därefter kan sänka förväntningarna på återstående del av matchen för dessa två. Suárez och Sturridge känns som två spelare som tycker om när matchen står och väger medan när laget har en betryggande ledning slår av på spelet lite mer.
Eftersom Victor Moses inte är en naturlig nr. 10 är det svårare att bedöma honom från fall till fall, det vill säga matchsekvenser. Han är begränsad i denna roll och i matchen mot Swansea på en kant var han betydligt mer effektiv i löpdueller. På den offensiva mittfältsrollen centralt väger han för lätt, även om han har en och annan instickare under matchen. Jag kan tänka mig att mot de svåraste motståndarna får vi mer ut av honom om han kan fokusera helhjärtat på sin penetreringskraft på kanterna. Han byter också ibland vissa ytor, och som nr. 10 bör man föredra att ha någon som håller sin position i de allra flesta fall. I och med att Henderson och Steven Gerrard får fokusera så mycket på defensiva brytningar är det än mer av vikt att ha en äkta nr. 10 i ett 3-5-2.
Defensiv struktur
Genom att de tre i försvaret fördröjer spelets gång lite mer än vanligt kan mittfältet hinna placera sig i positioner som gör att Crystal Palace inte kan rinna igenom med något särskilt hotande i sina anfall. Crystal Palace å andra sidan låter oss mer eller mindre vandra runt i deras tredjedel och frågan var nog om de inte hade gett upp matchen redan på förhand i och med deras inställning. Martin Skrtel har polerat några sidor hos sig själv under denna säsong, han undviker alltmer att bara titta på bollens rörelse och förflyttar sig på att korrekt sätt därmed. Att växa in i rollen i laget efter alla flyttrykten kan inte ha varit lätt och tillsammans med Mamadou Sakho står de båda stundtals för ett högt försvarsspel.
Laget vill på detta sätt stressa fram individuella offensiva misstag i Crystal Palace och vi lyckades med det. Det märks dock allt jämt att Brendan gärna ser försvaret hålla tillbaka och avvakta under några spelsekvenser för att i andra lägen (kanske mer säkrare), pressa högt. Detta kan vid misstagsfall orsaka förvirring, men genom att vi konsekvent behandlar försvarsspelet på detta sätt under flertalet matcher har det redan satt sig hos den defensiva lagdelen. Raheem Sterling gör inte mycket rätt nu för tiden, dock vinner han boll i åtminstone två, tre tillfällen. Givetvis är det dock underkänt för en ytterback/ytter (i vissa fall), och det känns som ett slöseri med talang för honom att helt plötsligt ta sig an försvarsspel på grund av manfall i skadestugan.
Rodgers taktik
Brendan om någon är medveten om det gynnsamma spelschemat som vi har haft i inledningen, men man måste ändå se hans hantering av lagets styrkor som framför allt bra reaktioner på truppens styrkor. Han kan inte laborera så mycket som han vill sett till spelarmaterial så att inkassera tre poäng igen är mer än godkänt. Brendan får avväga i stort sett om allt och när han säger att andra halvlek inte var ok så får man ta det. Det är i alla fall intressant att en tränare som alltid lovordar snarare än kritiserar nu gör det omvända. Kanske är det också en konsekvens av att Liverpool nu lever upp till en annan standard än den man gick in med inför säsongen. Den fina starten har inte gått någon obemärkt förbi, men som Rodgers säger måste spelet utvecklas till att kunna stå för två bra halvlekar i rad. Det enda ”felet” var nog att placera Sterling i en ytterbacksroll. Tanken var troligen att han skulle forcera fram på sin kant, men den unge Sterling såg allt annat än van ut vid sin nya position. Efter landslagsuppehållet väntar en match mot ett pånyttfött Newcastle, men fördelen där är att Rodgers äntligen kan spela ”så som han vill” när flera spelare är tillbaka från skador. Då blir det extra intressant att se vilken spelmodell vi tänker utnyttja i det långa loppet.
