Matchanalys: Liverpool - Norwich City
Lätt att slås och häpnas över Luis Suarez prestation med all rätt, men det fanns även en vänsterback i Liverpool som tar stora kliv framåt i utvecklingen. En annan spelare i form av Joe Allen har inte fått många chanser, därför såg han till att göra en konstruktiv match i passningsspelet.
Generella tankar
En stor, stor skillnad gentemot tidigare matcher finns i grundspelet, den är att hela sju man allt som oftast befinner sig på offensiv planhalva under första halvlek. Spelets gång vänder från sida till sida de första tio minuterna och den allra största skillnaden finns i det defensiva presspelet. Just detta presspel leder till erövring av boll, vilket i sin tur leder till fler löpande anfall och om bollvinsterna kommer till på olika delar av planen är det då en större variation i anfallen. Anfallen präglas av att man i Liverpool avleder motståndaren från cirkelposition.
Daniel Agger må stå för två misstag, men vinner ett par nickdueller i första halvlek som ger mittfältet tid. Vi kan kalla denna matchens utgång för ”Anfield-faktorn”, bottenlagen blir lite konfunderade när de möter oss här denna säsong. Den offensiva balansen är för en gångs skull i paritet med resultatet. Spelsystemet är ett klart 4-3-3, med Raheem Sterling som så kallad skugganfallare och Jordan Henderson på en kant. Vill säga att det är vi som spelar fint snarare än att motståndet viker ner sig. Det hade varit skönt med en intakt nolla för en gångs skull, men Glen Johnson visar upp svag koncentration som föranleder det insläppta målet när han inte stöter på tillräckligt i rätt tid.
På bilden ovan ser vi chanserna som uppkom i öppet spel, det vill säga när bollen är i rullning. Om man ska ta och jämföra detta med några tidigare matcher står det klart att vi skapade mycket mer i denna match, den största skillnaden ligger ändå i att vi skapade så många farliga avslut från dessa chanser. Att skapa en och annan målchans kan många lag göra, men att få Norwich Citys målvakt att sträcka på sig är det som skiljer denna insats. Vi ser dock en svaghet och den är att vänsterkanten inte bidrog i samma volymer till kreativiteten.
Offensivt spel
Sterling går in som så kallad skugganfallare, en som rör sig bakom backlinjen i de fall nr.9 (Luis Suarez) spelar ur position som speluppbyggare istället. Sterling gör ett rätt utmärkande arbete i denna roll, och han gör det mesta rätt, bland annat genom att löpa in i den luckan som finns öppen (oftast centralt) så att Suarez kan lägga fram passningen in i den luckan. I minut 51 visar Sterling upp funktionell teknik och han avväger den fördröjande passningen på ett effektivt sätt. Lite kännbart för taktiken för dagen var att Sterling till viss del tog över Daniel Sturridges uppgift. Sterling får avsluta sin väl godkända match genom att sätta dit 5-1.
Utöver de individuella prestationerna går Suarez in på högerflanken, bland annat i den 21:a minuten och detta rörelsemönster var typiskt för hans insats. Rörligheten skapade många skottillfällen. Suarez hittar medspelare på ett naturligt sätt och tar en och annan löpning in i boxen också. Speluppfattningen är snudd på omöjlig att utföra under en hel matchs gång men Suarez är involverad både i uppbyggnaden och avsluten av vartannat anfall.
Här ser vi Luis Suarez antal skott på mål, 7 stycken. De gula pilarna är de skott som gick i mål, de blå är skott som gick på mål och de röda gick utanför målburen. Vad vi lär oss av detta är att när väl Suarez sätts i offensivt spel och får gå på avslut så krävs det kvalificerade räddningar från målvakten för att stoppa upp bollarna. Att sex av sju skott går på mål tyder bara än mer på att det är Suarez vi ska försöka förse med de rätta passningarna i den sista tredjedelen. Vad som skulle krävas är att andra spelare i laget också når samma siffror, då får vi fram det Liverpool vi vill ha.
Defensiv struktur
Martin Skrtel står under 70 minuter för direkta uppspel, det vill säga att han behandlar bollen snabbt. Både Skrtel och Agger varierar mellan att stå på insidan och utsidan i backlinjen, detta för att ge utrymme åt ytterbackarna på kanterna. Många gånger står de dock bara fem meter ifrån varandra, och den höga passningsprocenten i backlinjen kom till av den orsaken.
Annars var en av matchens defensiva huvudfigurer Jon Flanagan. Flanagan återerövrar boll vid många tillfällen, dock är han sämre med inläggen i offensiv zon som vi såg i minut 59. Flanagan missar endast med att markera sin motspelare en gång i matchen under minut 24. I den 32:a minuten styr han enkelt ut sin motspelare till ett vunnet inkast och det hela görs på ett sätt där han visar upp bra överblick för situationen. Inte en enda spelare tog sig bakom vänsterkanten under matchen, ett karaktärsdrag Flanagan visat upp tidigare matcher också. I minut 64 ser Flanagan att det endast finns en spelare att markera i boxen och han ser då till att markera där den största faran finns, det visar på defensiv spelintelligens genom att skena iväg från den utsatta positionen från Brendan Rodgers sida.
Utöver att vara erkänt svår att knäcka defensivt, är Jon Flanagan en väldigt duglig passningsspelare också. Utav 37 passningar under matchen så är 32 av dessa lyckade, kruxet här är att han inte har en enda avgörande passning, något som Flanagan måste lära sig med tiden. Centrumet för passningarna inom laget utgörs centralt och då är det i denna match mer naturligt att Flanagan inte kunde skära in i ytorna.
Joe Allen assisterar sina kollegor i backlinjen genom att falla av och allra främst genom att täcka yta. Vid de tillfällen mittbackarna står brett isär agerar Allen som en djup mittback, allt för att kunna ha hand om merparten av uppspelen i uppbyggnaden av anfallen. Philippe Coutinho ser till att i sin tur hjälpa Allen med ansvaret under femminutersintervaller. Allen håller bollen inom laget och han vårdar bollen när han spelar vidare bollen. Hans och resten av mittfältets passningsspel sitter som på ett snöre i andra halvlek, undantaget Henderson.
Vad som är skillnaden mellan Allen och Lucas Leiva är uppenbar, Allens struktur bidrar till att laget får andas på ett sätt så att anfall också kommer till som resultat på det. Allen kunde så när också inkludera sig själv i målprotokollet genom rökaren i den 56:e minuten. I den 75:e minuten tar Allen emot bollen på ett tillslag och skapar så när en målchans ur ingenting med Suarez rusande framåt. Det är framför allt skillnaden mellan Lucas och Allen. En helgjuten insats av Allen mot Norwich City.
Detta visar Joe Allens bollinnehav under matchen, vad vi ser är att Allen hade mest tid med bollen i ägo under andra halvlek där han mycket riktigt tillåts konstruera anfallen från en djupare position. Detta mönster sammanfaller med Allens egen vilja att vara involverad i spelets gång. Han peakade då matchen redan var vunnen, något som Rodgers får ta i beaktning. Vad man skulle önska var att Allen var lika delaktig även under första halvlek.
Rodgers taktik
Brendan Rodgers fick den reaktion han var ute efter, även om det har blivit en vanlig syn att vi kör över motståndet efter en riktig plattmatch (Hull City senast). Brendan kan vara nöjd över att han kunde rotera i både back- och mittfältslinje och få ett positivt utslag på köpet. Det insläppta målet tror jag inte att han grämer sig över, även om en nolla i kolumnen hade varit något som vi behöver denna säsong. Att få ut så mycket av sin(a) offensiva kort är något Brendan kan bygga vidare på. Även om vi utklassar Norwich City på grund av Suarez briljans krävs det att man som lag också sätter Suarez i spel och det lyckades Rodgers föra över till sitt mittfält.
Källor: FourFourTwo, Squawka
