Lagbanner
Matchanalys: Liverpool - West Bromwich
Att Suárez var vän med bollen kan man lugnt konstatera.

Matchanalys: Liverpool - West Bromwich

En alltmer varierad form i uppbyggnaden av anfallen har gett resultat och laget står äntligen för en väldigt positiv andra halvlek.

Generella tankar

För första gången på flera veckor står vi för en riktigt fin andra halvlek, där vi kontrollerade matchens händelser i båda riktningar. Det kunde rinna iväg mer än vad det gjorde och två talande sekvenser i matchen var när fyra man täcker vårt målbursområde samt hur enkelt Luis Suárez kunde vända upp med bollen. Vi Liverpool-fans har sett tillräckligt av årets säsong för att mer och mer börja konstatera att det inte är några tillfälligheter längre som gör att vi vinner matcher. Man kan prata spelschema hur länge man än vill, kanske är det dock dags att börja inse vår riktiga potential och med det menar jag den slutgiltiga tabellplaceringen. Eftersom laget är så pass strukturerat defensivt har jag svårt för att se att vi inte kommer att kunna utnyttja detta i det långa loppet, där av kommer bra resultat fortsätta komma.

Det finns en tydlig struktur kring vem som ska göra vad på planen, samtidigt som det erbjuds flexibilitet från nästintill varje spelare. Idag fick vi se Steven Gerrard spela som offensiv playmaker under tillräckligt många minuter för att det skulle bli effektiv speltid för kaptenen. Ironiskt nog hamnar Gerrard bättre in i sina defensiva uppgifter när han tar ett steg upp på plan, och i sin tur får Jordan Henderson just den roll han är ämnad för längre ner. I och med att Gerrard slipper ett huvudansvar för att täcka yta kan han i ett senare skede spela vidare bollen samtidigt som han kommer till egna- och producerande avslut.

Om vi tänker oss in i hur Brendan Rodgers kan komma att ställa upp mot Arsenal så kommer han att få huvudbry för vem han ska plocka bort på mittfältet. Då kan det kanske bli aktuellt med ett annat spelsystem, men det måste sägas att 3-4-1-2 har gett oss exakt det resultat vi ville ha i termer av inspelade poäng. Philippe Coutinhos comeback härnäst kommer att bli en vattendelare för vem av de tre centrala mittfältarna som ska plockas bort. En annan bild som är väldigt talande är hur trebackslinjen hittar ett symbiotiskt samspel på så sätt att mittback Y täcker av mittback X:s yta när han ska falla av. Det känns rent generellt som att denna trebackslinje har spelat ihop med varandra i evigheter, vilket måste tillskrivas vår tränares färdigheter. Kanske har Brendan Rodgers utvecklat laget än mer defensivt än offensivt i år och det är ingen slump att det var i detta område som vi behövde mest utveckling.

Offensivt spel

En aspekt som Daniel Sturridge gärna använder sig av är stoppfinten, han låtsas stoppa bollen genom att dra foten och dobbarna över bollen men han stannar inte där utan fortsätter med ett ryck. Han har blivit så pass skicklig på detta moment så att resten av den offensiva trean drar iväg på båglöpningar för den senare passningen. Det är inte lätt att överskugga Suárez i denna match och det gjorde han inte heller, men det finns ett kollektivt samspel mellan de bägge. De har lidit av att de alltid fått spela med en och annan kreatör bakom sig, samtidigt som bägge tar mer ansvar på sina innerkanter än annars. Både Aly Cissokho och Glen Johnson hänger bara sporadiskt med upp i anfallsvågorna, och det är just denna rubbade balans som gör att anfallen kan tyckas se annorlunda ut i system varje gång.

I ett offensivt grundspel ska man som tränare dock försöka ha så många verktyg i lådan som det bara går, och på ren inspiration gör Suárez två av målen idag. Våra vänsterbackar i år har kunnat etablera ett samspel med Suárez mer än vad våra högerbackar har gjort med Sturridge, det fick vi se vid 2-0 målet. Sturridge får i sin tur ofta skifta positioner på plan, mycket för att komma med i spelet. Bollhållare D i West Bromwich får många gånger tid och utrymme för att agera i uppspel eller inspel, här kan det tyckas att förmågan att jaga boll är definitivt nedsatt bland den offensiva trean emellanåt. Vad som är viktigare är vad man gör av med bollen, och just detta vilande från att jaga boll ger den offensiva trean ett omställningsspel som drar sig från innerkanterna och framåt väldigt snabbt. Både Sturridge och Suárez undviker allt som oftast att ställa sig i passningsskuggorna, det vill säga det område bakom en motspelare som man inte kan hitta med en passning. Rörligheten blir då extra effektiv för vår bollhållare. En liten detalj var att när vi ställde om vann vi farliga frisparkar istället för att vinna många hörnor, en skillnad gentemot tidigare matcher.

Defensiv struktur

Under vissa sekvenser bildar trebackslinjen ett block som motståndaren inte kan bryta upp genom passningar, det får därmed ännu större effekt när de två sittande mittfältarna alltid ser till att styra in motståndaren centralt. West Bromwich var riktigt konfunderade över hur de skulle slå den avgörande passningen, mycket tack vare att i princip alla löpvägar är stängda via blocket. Det är inte en samling snabba mittbackar vi har men deras förmåga för att placera sig vid de tillfällen bollen slås snabbt i rörelse ger alla tre exakt den fördel man ska ha som ett centralt block. West Bromwich har därför inte heller någon möjlighet till att öppna upp spelet, vi å andra sidan blir lidande i våra uppspel i det senare skedet när vi ska hitta egna löpvägar.

Det är väldigt tydligt att det är centralt i banan mer än någon annanstans som spelidén har tagit form de senaste veckorna. De så kallade ”farliga ytorna”, där motståndaren är närmast straffområde samt målbur täcks av hela sju man, där Henderson, Lucas Leiva samt Gerrard ser till att befinna sig. Ytterback X, i vissa spelsekvenser Aly Cissokho till exempel, befinner sig i sin egen offensiva brygga och det gör att ibland får det defensiva press- och försvarsspelet bara assistans av en ytterback. Då måste man som motståndare försöka bredda sina varianter till inspel och uppspel, detta gjorde inte West Bromwich. Det är allmänt virrigt kring vårt försvar vid fasta situationer och det är mycket riktigt när vi hinner tänka för mycket på placering som vi har tappat i koncentration.

Rodgers taktik

Utan att veta, tror jag att Brendan Rodgers aldrig riktigt upplevde det som så att hans lag skulle tappa poäng och redan i halvtid bör han ha tänkt så. Matchbilden var till klar fördel för oss och med endast en målchans på 45 minuter för West Bromwich, och med det försvar som vi har, kändes det som en kassaskåpsseger redan då. Som tränare håller du tillbaka laget lite mer i betryggande ledning, även om det måste sägas att Rodgers lag verkligen inte slog av på takten i andra halvlek. Jämfört med alla andra halvlekar som vi har haft är nog de avslutande 45 det som Rodgers tar med sig mest. Att få maximal utdelning på två chanser så snabbt i första kanske Rodgers inte hade räknat med, med tanke på hur svårt vi har haft det för West Bromwich tidigare. Rent allmänt känns det som att laget får medvind med sig vad gäller prestation kontra resultat och även om det inte alltid sett övertygande ut gjorde det det idag. 

Josef Janerique2013-10-27 08:00:00
Author

Fler artiklar om Liverpool