Matchanalys: Manchester City - Liverpool
En spelare i form av Philippe Coutinho som både levererade men även misslyckades vid avgörande tillfällen. En fransk mittback som till slut inte kunde agera perfekt, utan började se nervös ut återfanns i Mamadou Sakho. Men vart tog presspelet vägen egentligen?
Generella tankar
Av alla ytterbackar i matchen var Aly Cissokho den ytterback som hade flest bolltoucher, en markant förbättring gentemot tidigare insatser från Cissokho. Liverpools spel blev stundtals sönderryckt på grund av de spelavbrott som fanns och det märks när man inser att vi hade sjutton fler inkast än Man City. Rent generellt utmanade vi Manchester Citys backlinje tillräckligt många gånger för att vi ska komma undan med en poäng, men Philippe Coutinhos överarbetande av situationer (bland annat) ledde till att vi slutligen kommer ifrån Etihad Stadium med en grov underton av frustration.
Offensivt spel
Enligt Squawka (en statistiksida) har Coutinho på alla skottförsök denna säsong bara 41 % som testar målvakten. Det är en alldeles för låg siffra för någon som snittar minst tre skott per match. Hela 97 % av alla Coutinhos skott har inte resulterat i mål, vilket måste ses som en oroande siffra. Personligen tror jag att Coutinho missgynnas mer än andra spelare när Daniel Sturridge varit skadad, då att ha två anfallare framför sig gynnar en passningsorienterad spelare som Philippe.
Vid vårt mål i matchen är Raheem Sterlings rush in i boxen karaktäristiskt Sterling och man vill se mer av denna varan på en jämnare nivå från Sterlings sida. Sterling var mycket aktiv och skapade andrum för medspelare samt en egen snickrad lucka för att bryta sig fri. Luis Suarez går på ett direkt avslut i den 49:e minuten, och mer av egna initiativ hade behövts åt bägge ändar av planen för att vi skulle ta med oss en poäng. Likt flertalet andra gånger är Suarez löpningar i diamantform det som gör att våra anfall kan sakna en extra spelare inne i boxen. Så kallade instickare, som den i minut 70 av Jordan Henderson, hade också behövts för att bryta upp matchbilden offensivt, som var jämnt fördelad ändå. De sista 10 minuterna av matchen saknar Liverpool ambition för att skapa triangelspel, och när vårt triangelspel inte fungerar slås kapaciteten ut till en viss del.
Defensiv struktur
De första 12 minuterna av matchen bedrivs i ett lägre tempo, där Liverpool spelar runt bollen i backlinjen aningen för mycket. Mamadou Sakho, som skulle komma att ha både en positiv och negativ insats, bryter upp anfall inledningsvis, bland annat i en spelsekvens med Alvaro Negredo. Men på försvarssida har vi matchen igenom svårt att få kontroll på löpningar in i vår box från Man City. Vid 1-1-målet tar Martin Skrtel tag i Vincent Kompanys tröja (vilket kunde ha renderat i straff med en allvarligare domare) men framför allt står Skrtel bakom sin anfallare i försvarssekvensen, och det leder till att Skrtel inte har balans eller kontroll nog för att ta ut sin anfallare.
Det är förvisso en vanlig grund att stå bakom sin motspelare vid fasta situationer, men problemet uppstår i det senare fallet när Skrtel dels har tappat kontroll om sin motspelare, och dels inte stått i rätt förhållning till sin motspelare. Vid det fall bollen viker inåt måste man som förvarsspelare stega uppåt och ta hand om bollen och inte bara bollytan.
Om det var en engångsföreteelse hade det varit en sak, men flertalet insläppta mål har skett på liknande vis under säsongen. Just i detta fall hade Skrtel alldeles för stor tyngdpunkt på att fysiskt blockera sin motståndare istället för att blockera situationen.
Stundtals är det alldeles för passivt i försvarsspelet, och mittfältet konfunderar sin egen backlinje genom att ibland pressa på och ibland avvakta med pressen mot bollhållare. Vid 2-1 jagar hela sex man bollriktningen och det kan tyckas att sådana kontringar borde Brendan Rodgers ha planerat bättre, för att han visste om att Citys spel till viss del struktureras utefter den sorts kantspel. Åtta man befinner sig på försvarssida i andra halvlek (när vi jagar ett mål) alltför många gånger för att vi själva ska kunna ställa om tillräckligt många gånger. Vi blir stressade i andra halvlek vid sex, sju tillfällen vilket leder till bolltapp, bland annat av Sakho. Glen Johnsons gula kort vid efterslängningen i minut 67 vittnar om dels en sämre insats av engelsmannen, men även prov på frustration. Johnson hade det svårt när bollar slogs in mot första stolpen också, och det är ingen slump att dessa bollar in mot första stolpen till slut kostade oss 1-1-målet på den efterföljande hörnan.
Här ser vi ett vanligt system under matchen, inte tillräckligt många Liverpool-spelare jagar boll och vi hamnar för djupt ner. Ett 4-5-1-system var inte ovanligt att se när matchen stod och vägde, och det i sin tur leder till att omställningarna var svårare att praktisera för vår del. Fernandinho och Yaya Touré fick öppen gata alltför många gånger (likt ovan) att slå ut vårt mittfält med en rak passning.
Två sekunder senare och detta moment uppstår i och med att vi inte jagar boll. Fyra man har slagits ut kring vårt mittfält och att även notera är att på kanterna är det helt fritt, vilket var synonymt med hela matchens gång. Man Citys spelbredd kom dem till nytta därmed.
En kommentar om att släppa in ytterligare ett mål på en defensiv fast situation lyder att det är när bollen är ”död” som man som motståndare kan planera en anfallsuppbyggnad i millimeterprecision, men att därutöver släppa in ett och annat mål varje gång nästan mot etablerat motstånd på en defensiv fast situation duger inte. Detta är också till 90 % en tränarfråga, då spelarnas naturliga positioner vid fasta situationer utgörs av direktiv snarare än instinkt, vilket i stället kan vara fallet vid offensiva spelsekvenser.
Rodgers taktik
Brendan Rodgers förlorade framför allt mittfältet idag. Många av hans spelare tog inte tillräckligt många initiativ regelbundet för att vi skulle kunna skapa ett tryck, istället rycks matchen ur sitt sammanhang med avslut lite här och där. Joe Allen, som Rodgers har prisat väldigt, försöker någorlunda med sin förstatouch och just förstatouchen är något Rodgers lag måste bli bättre på. Brendan fick till för lite spelavstånd kring mittfält och därför var mittfältet för ”kompakt” idag. Att sprida ut sig borde ha varit Rodgers idé eftersom Man City har en enorm spelbredd. Rodgers kan inte vara nöjd med att hans mittfält faller för djupt ner. Avsaknaden av en general likt Steven Gerrard blev påtaglig helt plötsligt i och med denna match, och Brendan fick göra så gott han kunde med det material han hade, även om det inte räcker fullt ut som en ursäkt.
Källor: Viasatsport.se
