Matchanalys: Sunderland - Liverpool
Nytt spelsystem, nya spelarroller och tre hembärgade poäng. Under Brendan Rodgers tid som tränare i vår klubb blåser det förändringens vindar inför och efter varje match.
Generella tankar
I Philippe Coutinhos frånvaro har Liverpool varit tvungna att omorganisera sitt spelsystem på grund av hans saknad. I går fick vi se 3-4-1-2, där försvarslinjen måste plussas på med stort beröm i första halvlek medan vi i andra släpper in Sunderland till målskott flertalet gånger. Alla vi fans förstår att Victor Moses inte är en spelregissör men Brendan Rodgers gjorde det bästa han kunde av nuvarande material han har att jobba med. Generellt sett vann vi inte så många andrabollar som vi borde ha gjort ifall vi ville dominera matchbilden, även om innermittfältet spelar upp sig i alla fall ett snäpp i denna match. Vår käre kapten var mest framträdande i detta, och Steven Gerrard fick ofta spela i rollen som bollhållare, där han stod för ett direkt avgörande moment i och med krossbollen före det andra målet. Lucas Leiva stödjer Gerrard i uppbyggnadsspelet, men Gerrard stod för fler framledspassningar än brassen i går, en skillnad gentemot förra matchen.
Efter att ha sett matchen står det klart att Brendan ville dra ner på tempot, spela ett omställningsspel därefter och döda ytorna på kanterna. Att dra ner på tempot på Stadium of Light har sina självklara fördelar, där Sunderland på just den arenan får till ett tryck ifall de kan låta bollen förflytta sig mellan lagdelarna snabbt. Omställningsspelet har det arbetas på under träningar inför matchen och fungerade som en direkt mottaktik i kombination med att hålla i bollen i backlinjen vid många spelsekvenser. Spelarna i den defensiva lagdelen erbjuder varandra djup genom att täcka upp den andra backens yta, speciellt de tre i mitten. Att ha tre man som fokuserar helhjärtat på detta moment gör att vårt mittfält till större del kan koncentrera sig på att spela vidare bollen, även om vi föll på detta några gånger. Vi får inte till ett riktigt tryck i någon av halvlekarna, förutom under femminutersintervall. Konsekvensen av det är att laget inte får andas och att Sunderland faktiskt får iväg tillräckligt många målchanser för att matchen skulle kunna sluta oavgjort.
Den stora skillnaden är annars den uppenbara, att vi sätter tre skott på de sex chanser vi har. Hellre ett Liverpool som sätter sina målchanser än skapar mängder av den varan utan att utnyttja dem, även om laget i det långa loppet kan komma att brista i andra matcher mot bättre motstånd på grund av bristen på större dominans i spelsekvenser. Sunderland är vad de är, tabelljumbo och att därför sväva på moln är inte att föredra som Liverpoolsupporter, och detta kommer knappast att gå till historien som vår bästa match för säsongen, just på grund av motståndets begränsade dignitet. Vi släpper inte till något alls på defensiva fasta, något som inför matchen var en nyckelpunkt för Rodgers.
Offensivt spel
Jordan Henderson ser mer och mer ut att inte vara någon spelare man ska satsa på som yttermittfältare. Han brister i funktionell teknik, och kan således inte behärska bollen på ett tryggt sätt. Förvisso släpper han bollen tidigt, kanske hade det dock varit en tanke för honom att tänka över passningen innan han släpper iväg den, eftersom han inte har ett bra öga för passningar. Han kompenserar detta med rusher med många meter och som innermittfältare kan jag tänka mig att han kan komma att göra ett bättre jobb. Inspel försöker han sig på varje gång han har bollen i ägo, men särskilt kreativa mönster ser man inte. Spelidén offensivt var klar, Moses som speldirigent och att släppa bollen tidigt, men det var bara i omställningar som vi fick till spelidén och individuell teknik från Daniel Sturridge skapar två av målen. Sturridge har, till skillnad från Luis Suárez, en förmåga att kunna vända upp med bollen i lägen där Suárez mer behöver komma rättvänd för att hitta på något finurligt. Stundtals fungerar det motsatta dock.
Att använda planens bredd (offensivt) gjorde vi i perioder under matchen, speciellt på Hendersons kant, men annars tenderar laget att spela bollen till Moses, en Moses som hade en tendens att ha två extra tillslag på bollen som var onödiga. Kontringsspel, ifall vi ska använda oss av det i bortamatcher, är som allra mest kännbart när man låter bollen gå snabbt, vilket vissa av målen visade oss idag. En centrering av spelet kommer allt längre bort utan Coutinho, och vi får förlita oss på att offensivt åtminstone försöka ta oss framåt på innerkanterna. Här var Henderson betydligt mer delaktig än José Enrique, som hade en intention att placera sig på sin kant snarare än att understödja anfallsspelet. Både Sturridge och Suárez utmanar fler gånger i denna match än tidigare match mot Manchester United och det är när någon gör något unikt och individuellt som vi också skapar som flest chanser i denna match. Men det märks att vi är en spelare kort (Coutinho), i detta spelmoment.
Defensiv struktur
Överflyttningar i markeringsspelet är den defensiva melodin för dagen, och mer och mer för säsongen. Många spelare flyttar sig gentemot bollbanan, antingen för att stöta på eller skära av. Mamadou Sakho är ett riktigt fynd i denna bemärkelse och har en trogen vana att också placera sig rätt i förhållande till sin motståndarspelare. 3-4-1-2 såg väldigt stabilt ut defensivt, speciellt i första halvlek när Sunderland inte skapade något nämnvärt alls. Att ha tre innerbackar som alla läser av spelet innan den första passningen har slagits var en matchvinnande kombo, då Sunderland trots allt i andra halvlek fick iväg avslut. Simon Mignolet kan inte ta alla skott på mål och han gjorde en gedigen insats som sista utpost, det insläppta målet kan man inte bara belasta målvakten för, då det är kollektivt som man som försvar ska fungera.
Att släppa till ytan för Sunderland att avlossa skott var en aspekt av spelet vi brast i, men också en naturlig matchutveckling eftersom Sunderland inte hade något annat val än att gå på skott, något som vi behöver bli bättre på själva. José Enrique behöver arbeta mer på överlämningar och behöver således dra iväg på fler rusher längs sin kant för att vi ska ha två väl fungerande ytterbackar/yttermittfältare. Spelsystemet går ibland ut på ett 3-5-2 defensivt och särskilt många ytor på kanterna släppte vi inte till när detta applicerades på vårt spel. Där vi för en gångs skull står för en spelbredd sökte Sunderland den centrala bollen, det blev lättare då för oss att stänga uppspelsfaserna för dem. En sak man kan sakna när vi spelar med tre man längst bak är att uppspelen tar för lång tid att få till. Att förflytta bollen från en lagdel till en annan har varierande form under hela matchen, kanske också på grund av Brendans vision för hur vi skulle tackla matchen.
Rodgers taktik
Det märktes under matchens gång att Brendan hade gett instruktioner för det defensiva blocket att gärna hålla i bollen några sekunder mer än vanligtvis för att locka upp Sunderlands mittfält. Man hoppas aldrig som tränare på att ens lag ska tappa boll eller att det andra laget ska ha ett tryck, men som spelidé fungerade dock detta. Många positiva faktorer tar vår tränare med sig i omställningsspelet som konsekvens av det. Med tanke på skadesituationen får Rodgers göra det han kan av de befintliga spelarna, men det märks under många spelsekvenser att vi saknar några spelare, däribland Glen Johnson. Som jag räknade det hade vi sex, sju målchanser och det är färr än vad vi hade mot Man Utd på bortaplan, och jag tror Brendan tittar närmre på den faktorn inför kommande matcher. Liverpool har som helhet svårt att få till ett tryck mot motståndaren som håller i mer än bara några minuter och Mignolet får ibland göra räddningar som jag tror Brendan vill se honom slippa göra. Att växla spelsystem, spelroller och taktiska visioner inför varje match kan man ha olika åsikter om det är en bra sak eller inte. Backlinjen verkar känna sig trygg med det medan anfallet inte utvecklas i samma riktning och det har Rodgers märkt av. Som helhet är det ytterligare tre inkasserade poäng i vad som var skrällarnas omgång i ligan, men ur ett längre perspektiv måste vi få ordning på anfallsspelet när det väntar namnkunnigare motståndare.
