Matchanalys: Tottenham - Liverpool
Ett styrkebesked från Liverpools sida, även om matchen hackade från och till i spelets gång. I just denna match kände vi av effekten av att ha många alternativ att laborera med, då det i slutändan ger Brendan Rodgers en stark startelva.
Generella tankar
Lagen känner på varandra och utbyter samtidigt chanser åt bägge håll de första tio minuterna av matchen, något som skulle slå över till Liverpools fördel senare. Spurs har sex riktigt farliga minuter (mellan minut 22 och 28) och att vår defensiv höll så tätt under sådana slags förhållanden var viktigt för det defensiva självförtroendet efter matchen mot Manchester City. Efter 0-3 så tappade ju Spurs lite kämparanda, förståeligt, och resterande del av matchen kunde genomföras på ett inte alltför uttröttande sätt för oss.
Offensivt spel
Jordan Henderson visar prov på fortsatt precision i passningslägen före 0-1 av Raheem Sterling. Henderson springer också oftast in i rätt lucka i löpdueller, och de ibland överlägsna förflyttningarna medför att han vinner boll med väldigt jämna mellanrum. Ett ständigt irritationsmoment denne Henderson för medspelare. Jämfört med förra säsongen så har Henderson också det lättare för att slå bollar längre längsmed marken. Både Joe Allen och Henderson har som uppgifter att kontinuerligt rusha in i den sista tredjedelen, nästan som att de delar på det ansvaret. Tendensen finns ju där också att både Allen och Henderson vinner andrabollarna.
20 av 23 passningar i framled lyckades Henderson skrapa fram. Mer än ett dugligt facit för en spelare som för några år sedan inte spåddes en sådan här sorts utveckling. Aktiv som få under hela matchen.
Allen och Henderson ser till att krympa ytorna kring mittplan och när sedan Steven Gerrard står redo som den tredje länken man måste ta sig förbi är det inte alltid så lätt för motståndare. Bakom dessa står både Mamadou Sakho och Dejan Lovren för mycket goda insatser, då det är ett homogent mittlås vi får se, där den ene faller av och den andre pressar oftast. En skillnad som kan vara markant gentemot när Martin Skrtel istället spelar och där Skrtel då får ta på sig en dumstrutsroll.
Mario Balotelli gjorde debut, en debut där han fick många farliga bollar att arbeta med, som i minut 2 när han nickar iväg ett givet Balotelli-läge. Han får ytterligare ett läge i minut 14, men bränner den chansen återigen med en feltajmad luftduell. Han gör det annars bra och vinner mark några gånger åt medspelare. Skärpan i avsluten fanns dock inte där för Super Mario, men det fina samspelet med Daniel Sturridge tar vi med oss.
Inget fint facit för Balotelli vad gäller skott, fyra av fem skott gick utanför mål, varav den mest uppenbara missen är den med öppet mål framför sig nästan.
En som annars stack ut rätt ordentligt var Sterling, som i utgångsposition bildar ett centralt block tillsammans med Allen & Henderson. Spelförståelsen kan ibland ifrågasättas hos Sterling, men det kompenseras allt som oftast med snabbhet. Bland annat i minut 24 kan just förståelsen för speluppbyggnad ifrågasättas, då han hade helt rena medspelare framför sig, man måste kunna se den passningen i ögonvrån. Speciellt om man som i Sterlings fall spelar som offensiv central mittfältare (OMC).
Sterling kommer dock med all rätt till sin rätt när han utmanar en mot en givetvis, och av den anledningen kan det vara värt nog att fortsatt ge honom en regissörs-roll på mittfält- och anfallslinjen. Om vi kunde hitta fler sätt för Sterling att ta avledande löpningar så skulle vårt tremannamittfält få en större funktion än att bara transportera bollen vidare. För att få ut det allra bästa ur honom måste de tre längre bak på mittfältet fortsatt mata Sterling med bollar på djupet, för det är på djupet det känns som han hotar mest.
Defensiv struktur
Simon Mignolet missbedömer en bollbana i minut 10, och just luftrummet kan vara en av hans svaga sidor. Å andra sidan så räddar han laget i minut 43, när både Sakho och Lovren strular till det (en av få gånger i dag) och går på exakt samma boll. Lovren ställde till det också en gång till, i den 20:e minuten, då han agerar ganska så nonchalant i bollbehandlingen. Sådana slags idiottänk kan kosta oss poäng framöver, men fungerar samtidigt som en indikation på att Rodgers vill se sin backlinje spela sig ur trängda lägen.
Javier Manquillo var bra, mycket bra till och med, i första halvlek, han stoppade upp många Spurs-spelare, bland annat Emmanuel Adebayor fem minuter från slutet av halvleken. Ytterbackarnas kvalitet, det vill säga deras förmåga för att följa med upp i anfallen bidrar givetvis till att anfallen blev mer kraftiga istället för ihåliga. Det ska Manquillo och Alberto Moreno ha beröm för, men inte bara för detta moment i spelets gång, utan för att de tillsammans kompletterar övrig backlinje genom att stöta på bland annat och som bollhållare var Moreno väldigt trygg.
Av 38 tacklingar lyckades vi med 28 av dem. Man märker på grafiken att centralt i banan var det omöjligt för Spurs att ta sig igenom, precis den effekt Brendan Rodgers eftersöker i hur han ställer upp sitt lag centralt.
Rodgers taktik
Jag tror Brendan Rodgers hade detta på känn, det har verkat som så hela veckan. Rodgers visar prov på stor tillit till sina spelare, däribland Balotelli, men även övriga då han ger vissa lite mer fria tyglar än resten, precis rätt sorts spelare har fått det också, till exempel Sterling. Kollektivt är det försvarsinsatsen som mest imponerar på en, det är inte många lag som reser hem från White Hart Lane utan att egentligen defensivt ha testats. Men nej, det var inte världens mest välspelade match kanske, likväl ett fulldugligt dagsarbete känns det som för Rodgers.
Källor: FourFourTwo
