Redaktionen spår: Del 1 - Vilka förväntningar ska vi ha på Liverpool?

Brendan Rodgers innebar en poängmässig förbättring med 17 % jämfört med säsongen innan, men det blev bara en placering högre, laget hade mycket svårt att ta poäng mot lagen i toppen av tabellen och återigen står Liverpool utanför spel i Europa. Nu har Rodgers 1 år bakom sig i klubben och har kunnat genomföra ytterligare spelaraffärer för att slipa till truppen och närma sig hans idealtrupp. Så hur går det?

Av alla förväntade topplags situation i Premier League känns Liverpools, i konkurrens med Manchester Uniteds, som den mest ovissa. Vi vet inte hur laget kommer att klara sig i inledningen utan avstängde Luis Suarez, eller i vilket skick nämnda Suarez kommer att vara när han väl är tillbaka på plan sju matcher in på säsongen. Här pratar vi inte om vilken spelare som helst heller utan en 30-målsman från i fjol. Det jag kan gissa mig till är att Suarez kommer ha visat sig vara viktigare för Liverpool 2012/2013 än 2013/2014, när vi väl summerar säsongen.

Fjolåret var väldigt ovisst (än mer än i år) i och med att vi hade färska ägare och en ny ung manager som många tvivlade på. Där och då behövdes en spelare som trädde fram, en katalysator som fick oss att tro på en bättre morgondag. Precis så gjorde Luis Suarez, och det är vi skyldiga honom för. Men nu, ett år senare, vågar jag säga att vi har rätt man på tränarbänken och ägare som man inte skojar med hur som helst. Känslan är tillbaka på Anfield. Daniel Sturridge, Phillippe Coutinho, Iago Aspas och eventuellt Diego Costa kommer Brendan Rodgers att få ut det bästa av, med ett litet frågetecken för Sturridges jämnhet i målskyttet. Topp fyra blir det, kanske topp tre.

Jens Edvardsson

Rent konkret tror jag vi förbättrar oss med ytterligare en placering och kommer sexa. Baby steps med andra ord. Min uppfattning är att Rodgers filosofi egentligen fungerar bättre ju bättre lag du har, och det grundar jag på resultaten från i fjol. Just att det var så svårt att slå de bra lagen medan det var tämligen enkelt (många gånger) att besegra de sämre. Liverpool har blivit starkare (om nu inte Luis Suarez försvinner och klubben har värvat färdigt – detta skrivs 12 augusti) än i fjol sett till offensiven, men det är å andra sidan ofta en ramstark defensiv som gör att du kan slå lagen ovanför dig i tabellen. Just försvaret har knappast blivit vassare där det just nu endast är Jamie Carragher ut och Kolo Touré in. Rimligtvis kommer vi att ha samma problem som förra säsongen, vilket matchen mot Celtic gav tydliga tecken på.

Det vore fantastiskt att kunna ha förväntningar som inkluderar en kamp om ligatiteln, men sedan några år är det inte längre möjligt. Sedan Premier League började har inget lag lyckats vinna ligan om de inte varit bland de tre första lagen året före. De tre första lagen lär bli Manchesterklubbarna och Chelsea, helt enkelt för att de spelar i en egen ekonomisk division. Vi har nu hamnat i ett läge att det inte ens går att förvänta sig automagisk kvalificering till Champions League, en fjärdeplats kräver både att det går fantastiskt bra för oss men också att våra konkurrenter gör en sämre säsong än i fjol. Mina förväntningar är att vi kvalificerar oss till Europa League, via antingen tabellplacering eller framgångar i de inhemska cuperna.

Björn Grafström

Bättre. Laget har blivit mer samspelt och vi såg under våren vad Coutinho och Sturridge tillförde med sitt mer raka och direkta djupledsspel. Med de nycklarna i verktygslådan kan Liverpool förhoppningsvis luckra upp fler försvar än förra säsongen och förvandla många onödiga kryss på Anfield till trepoängare.
Men i Suarez-situationen ligger fortfarande ett problem och bubblar och jag är inställd på att han blir kvar efter den tredje september. Men hur bra kommer han prestera? Och även om värvningarna är spännande ser jag inga, som Sturridge och Coutinho, som kan ta lagets spel till en ny nivå.

Per Bengtsson

Efter att i flera år ha överskattat Liverpools möjligheter i ligaspelet väljer jag i år en mer blygsam prognos. Liverpool slutade i våras jämte Everton i ett eget skikt i tabellen, dryga 10 poäng ovanför mittengruppen men lika långt efter fyran och femman från London. Vi tar oss under den kommande säsongen förbi ett Moyeslöst Everton och ger det av Londonlagen som börjar sladda en kamp om femteplatsen, men högre än så tror jag inte att vi når.

Man kan förstås titta på den avslutande tredjedelen i fjol och med det poängsnittet som bas för 38 matcher hävda att vi kommer att vara med och slåss om 3-4-platsen. Självklart finns det både hopp om och anledningen att tro att avslutningen på säsongen 2012-13 bättre speglar var Liverpool står i dag jämfört med hösten 2012, men när presterade vi senast en helgjuten säsong över 38 matcher? Förutom att undvika den här 10-matchersperioden av svajiga resultat finns det ett flertal osäkra faktorer som det vore väl optimistiskt att tro att de ska lösa sig allihop.

Lyckas vi skapa en så varierad offensiv verktygslåda att vi kan omvandla alla fjolårets oavgjorda matcher till segrar? Förbättrar vi våra prestationer mot klubbarna överst i tabellen där det bara blev en seger i fjol, ett facit som måste förbättras inte bara för att öka poängskörden i sig utan för att krympa avståndet uppåt? Och hur är det ställt med försvarsspelet? Det enda laget under försäsongen som egentligen var i närheten av det tempo, den ettrighet och den fysik som väntar oss under 9 månader framöver hade vi likartade problem mot som i fjol. Utan ordning i defensiven kommer vi ha svårt att besegra topplagen även i år. Slutligen situation Suarez. Bara för att vi skriver den 3 september, han är kvar i klubben och det väntar VM för Uruguay nästa sommar så kan ni ju inte övertyga mig om att allt är lugnt och smidigt mellan honom, Rodgers och Liverpool FC. Totalt sett är det för många osäkra punkter för att jag ska se oss pressa konkurrenterna om fjärdeplatsen ända in i majkaklet.

Mattias Herner

Jag tror att vi kommer att få kämpa oerhört för att ens ha chansen på en Champions League-plats. Vi måste ha en stor portion tur för att kunna ta fjärdeplatsen och personligen tror jag inte vi klarar det med nuvarande trupp. Truppen har nyanserats sett till bredd, men jag ser inte att vi har fått in de stora värvningarna som kanske hade behövts. Om vi tappar Luis Suárez är det inte särskilt realistiskt att vi kan klara av ledningens mål. Vi behöver förstärka med ytterligare två namn för att kunna ta den där fjärdeplatsen. En femteplats tror jag är slutresultatet, vilket är en förbättring gentemot förra säsongen för Brendan Rodgers. Om vi spelar på vår absoluta högsta nivå tror jag dessutom att vi kommer att få se en spelidé som kommer att utvecklas vidare.

Josef Janerique

När det stod klart att tre av fyra lag i toppen byter tränare inför säsongen kändes det väldigt positivt, sådär som det gör innan första matchen är spelad och den där bekanta känslan av att "nä, inte i år heller" infinner sig, det kändes som att är det någon gång vi ska ta oss tillbaka till Champions League är det nu. Sedan inleds transferfönstret med allt vad det innebär, och man sitter där med en massa oprövade ungdomar, ett försvagat försvar och en anfallare som gjort sig omöjlig.

Detta till trots, jag tror vi slutar ytterligare 1-2 placeringar högre i tabellen än tidigare år. Förra året var Liverpool väldigt beroende av en viss Luis Suarez, och när han var avstängd merparten av säsongen så trampade man vatten. Nu är man inte lika beroende av honom längre, nåja. Rodgers har inte förlorat några viktiga spelare, han visste att Carragher skulle sluta och har ersatt honom, i den mån det går, samt fått ta in de spelare han önskat. Sturridge och Coutinho får en hel säsong, nya spelare som Aspas har köpts in och man har haft ytterligare tid på sig att få spelet att stämma. Jag förväntar mig att vi tar vid där vi avslutade förra säsongen, det är trots allt det minsta man kan begära, att klubben fortsätter att gå framåt. Det hopp jag innehar, och som placerar oss på en fjärdeplats när säsongen är över får, om jag måste tippa en ligaposition, stryka på foten till förmån för en mer realistisk sida av mig som kallt tippar att vi hamnar på en femteplats.

Erik Hedenvind

Det blånade augusti börjar så smått anta en doft av höst och det är ett säkert tecken för att den engelska ligafotbollen snart skal rulla igång ytterligare en säsong. De engelska giganterna är inte givna semifinalister i Champions League längre men det går inte att värja sig ifrån känslan att det krävs mer än någonsin för att ta tre poäng i det som många anser vara världens bästa fotbollsliga.

De här självande dagarna inför premiären är i vanlig ordning den bästa tiden på året men samtidigt den tid som ideligen gör att kalla kårar letar sig längs ryggraden. Den bästa av tider då det äntligen börjar igen, de vackra målen, de aldrig så känsliga genomskärarna samt de våldsamma tacklingarna som gör män av pojkar och kompostmaterial av gräs. Allt det underbara är bara några ynka dagar bort och i vanlig ordning har det under hela sommaren dryftats, stötts och blötts om hur mycket laget kommer att utvecklas, är nyförvärven tillräckligt bra, har Steven Gerrard ytterligare en säsong på den yttersta av nivåer i benen och vad kan Brendan Rodgers under sitt andra år. I vanlig ordning så har det varit lätt där under julis sol att på logiska grunder komma fram till att Liverpool borde vara starkare i år och att klubben kommer närmare den där gyllene himlen.

Samtidigt vet vi att om starten blir tung så är det aldrig så länge som till nästa säsong som i mitten av september.

Som part i målet är det svårt att hålla isär orden förhoppning och förväntan, i förhoppningen bor allt det där som har ältats under sommaren och när någon har sagts tillräckligt många gånger så tenderar det att bli sant. De senaste åren har dock förhoppningarna inte riktigt motsvarats av vad som faktiskt har blivit så när det nu är dags att sammanfatta förväntningarna så är känslan att Liverpool inte riktigt är på de nivåer som de allra främsta lagen befinner sig på. Chelsea och Manchester City har en klar utvecklingskurva medan Manchester United uppenbarligen står inför något nytt. Arsenal ser inte heller ut att kunna störa topplagen men vilka orkar störa Arsenal? Tottenham gör det inte utan Bale men är han med är Spurs ett annat lag. Någonstans här hittar vi Liverpool den här säsongen, jag tror tyvärr inte att klubben når Champions League denna säsong heller men att det blir en återkomst i Europa genom en sjätteplats.

I cuperna tror jag på Wembley men det tar tyvärr stopp i semifinalen mot något av storlagen.

Carl-Martin Landquist