The Kop Stand - var det inställningen eller uppställningen som fällde?
Med matchfri helg i Premier League återvänder vi till förra veckans tunga nederlag mot Southampton och frågor oss om det var brist på motivation eller felaktig taktik som var den största orsaken till 1-3-förlusten på St Mary's.
Uppställningen eller inställningen? Liverpool inte bara gick på grund utan slogs fullständigt i spillror på sydkusten, men var det Brendan Rodgers laguttagning och formation eller spelarnas attityd och inställning som fällde oss?
Uppställningen. Vi såg under hösten hur laget led av att inte ha Lucas Leiva i laget när Joe Allen inte kunde bära upp rollen som defensivt ankare och att mot Southampton – med ett långtväga mer offensivt lag än vad vi hade under hela hösten – förlita sig på att Allen skulle städa upp tillsammans med Gerrard var ogenomtänkt.
Mot ett b-betonat Swansea på Anfield fungerade det med en överbalanserad offensiv men borta mot ett taggat Southampton föll det igenom. Att laget har ett problem med att när väl ett mål släpps in så följs det av ett eller två till är väldokumenterat och tillsammans med övervikten av offensivt fokuserade spelare i laget något Rodgers måste hitta den rätta balansen i snarast möjligt.
Per Bengtsson
Att ställa upp en halvskadad Joe Allen som ankare mot ett övertaggat Saints är inget annat än bedrövligt – särskilt med tanke på att vi såg i början av säsongen att laget inte fungerar när vi spelar så.
Inställningen var även den under all kritik, men jag tycker att uppställningen sänder vissa signaler, typ, ”nu underskattar vi motståndarna och spelar ut bottengänget”, som kan vara förklaringen till inställningen.
Näe, vi måste få ordning på mittfältet inför nästa säsong. Mittfältetsstrulet gör att backarna känner sig väldigt bortkomna i det dessutom helt nya spelsystemet, vilket till viss del förklarar skolgårdsbacklinjen vi ser ibland.
Lucas skall spela, och om han inte kan det så måste man kompensera på annat sätt – inte bara strunta i den defensiva balansen och ställa upp en felbalanserad elva.
Max Gummesson
Jag anser att motivations- och inställningsförklaringen tas till alltför lättvindigt av fans och förståsigpåare i relation till hur ofta den kan tänkas vara motiverad att applicera och jag kan komma på mig själv med att falla i fällan. När spelare, framför allt de i laget man stöder, gör en svag insats är det lätt att börja tala om att ”de visade inte hjärta”, ”de såg inte ut som de brydde sig”, ”hur kan elva spelare med så och så många tio tusen pund i veckan vara så omotiverade” och så vidare. Men hur ofta kan i ärlighetens namn flera spelare eller hela lag på den högsta nivån framför fulla arenor egentligen tappa sugen? Nu talar jag inte om de där extra procenten som kan pressas fram i derbyn, cupavgöranden och mot ärkerivaler utan den orimliga tanken på att en grupp spelare skulle gå på halvfart i 20-30 % av alla ligamatcher. En förklaring borde vara att det är lättare att acceptera att ens favoriter egentligen kan bättre och är kompetenta, men att de saknade viljan och motivationen, snarare än att de faktiskt misslyckades taktiskt och spelmässigt samt att motståndarna var bättre.
Som ni anar av ovanstående lutar jag åt att uppställningen bär den tyngsta skulden och likt många andra skulle också jag lyfta fram det raka byte Lucas Leiva mot Joe Allen som för naivt och otillräckligt. Men det bör också påpekas att medan det var ett taktiskt misstag av Brendan Rodgers så kan han inte lastas för två andra olyckliga omständigheter som spelade Southampton i händerna. Jag tänker på att Pepe Reina missade matchen med 24-48 timmar och att Jamie Carragher slog upp en skada nära inpå matchdagen. För styrkan och stabiliteten defensivt finns det ingenting som slår så hårt mot laget som att behöva växla i centrallinjen och mot Southampton saknade vi alltså ordinarie målvakt, en ordinarie mittback och den bäste defensiv mittfältaren (och den ende i truppen som klarar av den rollen på egen hand). Att Martin Skrtel sedan går in och bjuder på ett riktigt bottennapp gör inte saken bättre, men den sammanlagda effekten av att Reina, Carra och Lucas saknades ser jag som huvudorsak till kollapsen och ytterligare ett steg ner på analysstegen berodde det på oflyt (skador), oförmåga (Skrtels matchinsats) respektive taktik (Rodgers tro att Allen skulle kunna matcha Lucas roll rakt av eller att den inte skulle behövas).
Erfarenheten är en lysande lärarinna, men hon skickar svindyra räkningar och om den här svidande 1-3-lektionen ska vara värt något måste Rodgers ta till sig vad han tvingades uthärda från sidlinjen och se till att det var sista gången Liverpool blev avklädda så enkelt och rämnade innan matchen kommit igång.
Mattias Herner
