Veckans Liverpool
Söndagskväll och bara ett par timmar kvar av veckan som har gått. Vad har hänt ur Liverpools perspektiv? Redaktionen reflekterar över ris och ros, stort och smått. Vi ger dig...
...veckans bästa
Efter två tragiska nederlag och en utklassning så är det inte särskilt svårt att peka ut den ljuva 5-0 segern mot Swansea.
Den första kvarten i andra halvleken kan väl i det närmaste betraktas som den bästa kvarten på säsongen, eller?
...veckans historielektion
Att invadera Ryssland och dessutom på vintern har visat sig historiskt vara förknippat med stora svårigheter och sällan särskilt framgångsrikt. Så det var väl rätt väntat att belägringen av Zenit St Petersburg stannade vid ren skadebegränsning där Rodgers försökte rädda det som räddas kunde och i stället för att jaga ett reduceringsmål höll fast vid 0-2 på slutet.
Efter ett segt ställningskrig i isande rysskyla så förlorades slaget till slut när ryssarna fick nog på de brittiska tråkmånsarna och rullade fram den stora kanonen på fältet. Hulks mål var av högsta klass.
...veckans ryssfemma
Klart muntrare referenser till Ryssland kom på söndagen eftersom Liverpools 3-0-mål var rena klapp-klapp-spelet på ett tillslag hämtat från Sovjetunionens legendariska hockeyuppställning med Krutov, Larionov och Makarov i offensiven. José Enrique fick sätta sista foten till ett av säsongens vackraste anfall.
...veckans triss
Har vi äntligen fått in tre offensiva startspelare som alla kan skörda poäng? Efter år med Downings, Carrolls och andra för motståndarna harmlösa poängplockare så hoppas man det. Med endast dagens match som facit så är svaret ja. Sturridge, Suarez och Coutinho gjorde varsitt mål, och totalt stod de för fem poäng (med assist inräknat). Den kreativa kraften börjar spridas ut bland förmågorna på topp, och truppbredden likaså. Samarbetet mellan den sydamerikanska duon såg stundtals lovande ut.
Vi såg hur handfallna vi blev när Sturridge inte var på planen tidigare i veckan. Engelsmannen bidrar oerhört mycket i vårt anfallsspel. Hoppas att Coutinho kan visa sig vara ett lika bra klipp.
I så fall så verkar vi ha fått en triss i ess på topp, helt plötsligt. En duglig hand.
...veckans Kewell in disguise?
Det är sällan man kan glädjas helt och fullt nu för tiden. Alltid så är det något. Utklassning, utrullning, underhållning och 5-0. Anfieldpubliken stortrivdes med sitt lag i dag och Brendan Rodgers kunde passa på att göra sina tre byten tidigt. Allt verkade tyda på en härlig avslutning på en annars tung vecka och frågan var mest om det skulle stanna vid 5-0 eller bli ännu fler mål. Då gick Fabio Borini in i en duell och skadade axeln så illa att han nu missar resten av säsongen av de första rapporterna att döma.
Borini skadade fotleden i september, bröt ett ben i foten i oktober och efter att just ha kommit tillbaka slår han axeln ur led. Tydligen hade han en liknande skada i Chelsea, men med den andra axeln, och den italienske forwarden gör nog bäst i att glömma säsongen 2012-13 helt och ta nya tag inför hösten. Är det slut på oturen eller är det här början till en ny Kewell/Kirkland-följetong?
...veckans marginaler
0-2, 0-2, 5-0. Detta lag slutar aldrig att förvåna, vare sig ut positiv eller negativ synvinkel. Frågan är hur liten marginalen är mellan succé och fiasko? Jag tror att den är utav arten mikronesisk nanostorlek. Vad hade hänt om Gerrard gjort mål på sin straff mot WBA istället för mot Swansea? Jag vågar nästan påstå att vi hade kunnat vinna med 3-0 mot WBA och ja, faktiskt torskat idag i sådant fall (nja, kankse inte med tanke på hur uddlösa Swansea kändes, men ni förstår. Med en Lukaku i laget så...). Så liten är marginalen i det här laget för tillfället.
Laget har en otrolig förmåga att klappa ihop fullständigt i matcher där det inte riktigt vill sig (Aston Villa, West Bromwich), samtidigt som man spelar ut och utklassar om man bara får med sig ett mål (Swansea, Fulham, Norwich). Jag var inne på detta i en krönika för ett tag sedan, då Liverpool först förlorade mot Aston Villa där Benteke tiltade oss trots ett stort spelövertag. För det är just det vi blir, tiltade. Trots övertag. När Liverpool kommer in i detta negativa stim så skjuter och skjuter man, men man skjuter inte för att göra mål. Man skjuter, blundar och hoppas att bollen ska gå i mål. I matchen efter mot Fulham så gjorde Skrtel mål i 8:e minuten, och Liverpool vann således med 4-0. Även då så minns jag att min känsla av skillnaden mellan fiasko och succé i de matcherna var just att få in det där första målet. Då släpper det.
Vart jag vill komma? Jag vet inte.
