Veckans Liverpool
Bara en timme kvar av veckan som har gått. Vad har hänt ut Liverpools perspektiv? Redaktionen reflekterar över både stort och smått, ris och ros. Vi ger dig...
Tystnad #1
I dagens ständiga mediabrus, uppkopplade skvalsamhälle och alla-måste-höras-hets ligger det något oerhört kraftfullt i tystnad och särskilt när det gäller en stor grupp av människor.
En tyst minut är aldrig lika vackert genljudande som den för Hillsboroughoffren på Anfield. En av säsongens mäktigaste upplevelser - varje år.
Tystnad #2
Men för det mesta ska det sjungas, sjuda och stimmas på en fotbollsmatch och vad är det som har hänt med Anfield den här säsongen? Har mikrofonerna flyttats, väljer tv-producenterna ett nytt sätt att filtrera vad som smiter igenom, har de lokala supportrarna till slut fått nog av de höga biljettpriserna eller är det ett avmätt ljud av "nästa säsong" vi hör genom tv-rutan? Liverpool verkar behöva Europa, inte bara för intäkterna utan också för de där kvällarna som visar vilka fans som är bäst i världen.
Taktiska disposition
Efter den initiala succén som Daniel Sturridge hade med mål i parti och minut har han den senaste tiden fått känna på bänken. Matchen borta mot Southampton lärde Brendan Rodgers att det inte går att starta med fyra så offensivt inriktade spelare och som ett resultat av detta, och ett par svaga insatser, har Sturridge fått stryka på foten.
Mot West Ham kom han in efter 25 minuter men fick knappt smaka på platsen som offensiv spets utan fann sig ofta nere i banan eller ute på kanten. Och det lär bli ett fortsatt problem för Rodger som poängterat att laget är byggt runt Suarez fria roll, och när uruguayanen befinner sig högst upp i skytteligan kan vi konstatera att det funkade väl, men vi måste fråga oss hur Sturridges kvaliteter - som ingen annan Liverpool spelare besitter - ska nyttjas på ett effektivt sätt.
Nästan-déjà-vu-upplevelse
Dagens match mot West Ham påminde om en annan match på Anfield mot ett lag som börjar på W. För precis som mot West Bromwich var det Liverpool som ägde bollinnehavet men aldrig skapade ett förödande tryck mot motståndarmålet. Skillnaden mot då var att den största målchansen som motståndarna skapade (en hörna, givetvis) räddades på mållinjen den här gången medan Gareth McAuley i WBA drog sin chans ribba-in.
"You can’t win anything with kids"
Som vi skrev om tidigare i veckan har Liverpool ställt upp med den yngsta truppen i ligan 2012-13 och det känns mycket lovande att några av de mest talangfulla och framgångsrika spelarna har runt ett decennium kvar i karriären, en karriär de förhoppningsvis fullföljer i Liverpool.
Även om vi Liverpoolsupportrar är kända för att tala om nästa säsong finns det ett samband mellan ett lags genomsnittsålder (läs: mognad och erfarenhet) och framgång. Den här listan utgör därför en förklaring till prestationen den här säsongen samtidigt som den också pekar mot en ljus framtid.
Vinstvärvning
I veckan presenterade Opta vilka spelare i varje lag under Premier Leagues existens som har varit mest vinstrika. För att inte fylla listan med spelare som bara råkat göra 1-2 inhopp i vinstmatcher och därmed landar på 100 % utan att egentligen ha representerat klubben på allvar satte Opta en gräns på minst 20 framträdanden och räknade efter hur många procent av matcherna som laget vunnit när dessa spelare var på planen.
Bäst i Liverpool under Premier Leagueeran med imponerande 66 % var… Fernando Morientes. Kanske inte i toppen på legendarlistan eller rankad som en av de bästa värvningarna under Premier League, men han var antingen passivt avgörande när han spelade eller så var han helt enkelt på planen i rätt matcher.
I toppen hittar vi Cleverley (87 %, Man Utd), Robben (82 %, Chelsea), Agüero (71 %, Man City) och Edu (70 % Arsenal).
Seg start
Spelet och resultaten under andra halvan av säsongen har varit långtifrån fel- och frustrationsfria, men det är ändå värt att begrunda att med samma poängsnitt under hela säsongen som Liverpool har haft sedan den 1 december skulle laget ha legat trea i tabellen med 59 poäng.
