LOTTNINGSPANELEN - SESSION 17 2016/17
Idag funderar panelen lite på veckans cuplottning och kommer ut som bakåtsträvare. COYB!
Ah, the magic of the FA cup. Lincoln City. Borde åtminstone ge oss en chans att nå fjärde omgången. Eller? Formen ser rätt skräckinjagande ut just nu: WWDDWDWWWDWWWWW. Hur ska Mick tänka?
Pelle: Hur Mick ska tänka? Tja, go for a win, typ?
AC: Svettig lottning för att vara ”enkelt” motstånd kan tyckas. Hur Mick ser på saken… Han väljer ett lite mer reservbetonat lag med någon junior och vi kommer säkert få slita för detta men givetvis ska det gå vägen. Skillnaden ska ju vara för stor, som det brukar heta.
Dan: Ja, man kan ju verkligen tycka att vi borde ha en chans att avancera till nästa omgång, men det vete sjutton. Mick stirrar sig väl som vanligt blind på motståndaren i stället för att tänka vinst, vinst, vinst – för det måste verkligen vara det som gäller, och inget annat.
Jag tycker nog att Mick ska blanda och ge lite. Vädra några ungdomar, men se till att ha lite rutin som backar upp också. Och en stark bänk som kan komma in och förändra matchbilden, om så skulle behövas.
Nigge: The magic of the FA cup, host host. Den är ju lite dammig den där bucklan nuförtiden och MM har väl aldrig brytt sig om att ens ställa upp en elva med rimlig chans att avancera förbi tredje omgången? Nu finns onekligen chansen, men Mick kommer att tänka så här:
Jag skiter väl i FA cupen. Jag skickar in några bänknötare, tar de där utan allt för ljus framtid. Vill ju inte att de ska deppa ihop helt. Lovande ungdomar, säger du? Nehej du, de får lira U21.
Hur hade din drömlottning sett ut och varför?
AC: Det sämst rankade/formsvagaste laget tack. Jag hoppas alltid på en cuprun och ser inte nöjet i att mäta sig mot ett reservbetonat Manchester United eller liknande drake och veta att vi ändå inte har någon chans med vårt reservbetonade lag... Nä, ju enklare motstånd desto bättre, speciellt med tanke på vårt spel, uteblivna målproduktion etc.
Vi behöver allt självförtroende vi kan få. Championship-lagen är lite i ingenmansland när det kommer till cupspel, då lag från League 1 och nedåt satsar stenhårt på att slå ut högre rankade lag och PL-lag luftar reserver och juniorer och vinner ändå mot oss/lagen i vår serie som oftast också luftar reserver.
Jag hoppas vi satsar på FA-cupen då ligan också riskerar att snart vara lite körd för oss och då är det alltid trevligt att ha en FA-cup att trösta sig med.
Dan: Jag tycker nog att det här var lite av en drömlottning: ett lag som hör hemma inte så jättelångt från Ipswich och ligger tre divisioner ner. Det borde kunna ge både en seger och kanske lite hängiven bortapublik. Det kunde kanske ha varit lite bättre med ett mer lokalt lag, som kunde locka dit fler bortafans, eller möjligen ett topplag från Premier League, eftersom vi väl ändå lär bli utslagna.
Pelle: Jag har ingen speciell önskan och tänker väl att Lincoln, jovisst, det kan nog bli bra det. Sannolikheten att cup-äventyret fortsätter är nu lite större än om vi fått en PL-drake på vår lott. Men sen tillhör jag också de som inte bryr mig speciellt mycket om FA- och Ligacupen.
Nigge: Själv tänker jag att det hade varit kul att för en gångs skull satsa på cupen, försöka ta sig vidare några omgångar. Med lite flyt i lottningen kan man ju komma ganska långt, vilket skulle vara det roligaste scenariot.
Alternativt roligt scenario är att få en bortafight mot en storklubb så vi supportrar får en nice day out (Chelsea kan vi dock hoppa över, det känns gjort). En tripp till någon av Manchester-jättarna, nån av de stora Londonklubbarna (ej Chelsea alltså) eller varför inte en dagsutflykt till Liverpool?
Cardiff City hemma idag. I förra veckans panel spydde jag lite galla över nämnda lag, eller för tydlighetens skull handlade det egentligen om ägaren Vincent Tan, och själva principen med utländska sugardaddys i stort. Hur ser du på frågan att offra klubbfärg, logga och lokal förankring för att bli ett topplag i Premier League?
Pelle: Hupp...morgonkaffet i fel strupe. Nämen herre jösses, självklart skulle jag aldrig kunna tänka mig att offra de mest centrala attributen och själva essensen/identiteten i det jag tycker om, bara för att (eventuellt) uppleva ett hitte-på-lag i Premier League och Champions League. Aldrig och under inga omständigheter...
Dan: Att offra klubbfärg, logga och lokal förankring? Tvärnej.
AC: Fruktansvärt. Är ju enormt gnällig (mossig?) när det kommer till den moderna fotbollen. Saknar tyvärr precis ALLT, framförallt med den gamla engelska ligafotbollen, där pengarna tagit över.
Jag tar dåliga planer, sämre spel, Division I, II, III, IV vilken dag i veckan som helst, eller ja 15:00 (16:00) varje lördag ska jag kanske uttrycka mig då.
Cardiffs öde är bara så sjukt och det finns ju tyvärr liknande exempel. Det kan naturligtvis finnas en mängd faktorer som spelar in, men mitt intresse för toppfotboll blir bara svalare och svalare… Vill såklart inget hellre, men är innerst inne livrädd för ett avancemang till Premier League.
Jag kan rasa i oändlighet men stannar här och kan konstatera att jag hade haft mycket svårt för en liknande Cardiff-situation i Ipswich.
Nigge: Kalla mig bakåtsträvare men en utländsk sugar daddy till priset av att bli ett nytt Vincent Tan-gäng är min värsta mardröm. Landsortsfeelingen, den lokala förankringen är så mycket mer värt för mig än en topplacering i PL. Ursäkta att jag lajvar grinig gubbe, men vad är tjusningen?
Jag och alla andra är förstås väl medvetna om pengakarusellen som råder i den moderna fotbollen och baksidorna det medför. Vi har ju vår egen Marcus Evans som puttar in lite pengar (med betoning på lite) då och då, men vi har onekligen kvar vår lokala förankring och här spenderas inte pengar i onödan. Samtidigt som jag vill att det ska gå bra för oss på planen så är allt runt omkring Ipswich Town och staden i sig så mycket större.
Men så kanske det är för de inbitna storlagssupportrarna som har varit med sen stenåldern också? Vad vet jag. Och vad vet jag om hur jag verkligen skulle tackla ett scenario med den där utländska sugar daddyn som tar oss upp i toppskiktet och ut i Europa? Om det nu, Gud förbjude, skulle hända så kommer jag ju inte vända klubben ryggen för det. Tror jag.
Men fortfarande skulle jag tycka att det är mycket roligare att hänga på The Dove, träffa gamla spelarhjältar och springa på klubbdirektör Milne vid baren en vanlig fredag kväll. Skönt ändå med en ägare som håller i stålarna.
