Manchester City - Chelsea 1-1 (0-0)
Chelsea får med sig en stark pinne från Eastlands, men det fanns bud på mer efter Mike Deans gåva i form av ett röd kort på Zabaleta. Schurrle ger Chelsea ledningen, men matchens stora snackis blir givetvis om vem det var som kvitterade.
Inför
Matchen, som tillsammans med Everton – Crystal Palace avslutade helgens Premier League omgång, föranleddes av en rad svaga resultat bland de bådas lagens konkurrenter. West Ham – Liverpool 3-1, Leicester City – Manchester United 5-3 och Tottenham – West Bromwich Albion 0-1 vara alla resultat som gjorde matchens betydelse kanske än större än på förhand: vinnaren skulle tillsammans med Arsenal vara det enda laget att plocka tre poäng under den här helgen, och dessutom ta in/dra ifrån tre poäng från övriga. Att matchen var betydelsefull såg man redan i startelvorna, där både Manuel Pellegrini och José Mourinho tog ut betydligt mer försiktigare uppställningar än tidigare under säsongen:
Manchester City (4-4-2): Joe Hart; Pablo Zabaleta, Vincent Kompany, Eliaquim Mangala, Aleksander Kolarov; James Milner, Yaya Toure, Fernandinho, David Silva; Sergio Aguero, Eden Dzeko
Chelsea (4-2-3-1): Thibaut Courtois; Branislav Ivanovic, Gary Cahill, John Terry, Cesar Azpillicueta; Nemanja Matic, Cesc Fabregas; Ramires, Willian, Eden Hazard; Diego Costa
Båda tränarna väljer alltså att sätta in defensivt orienterade yttermittfältare i James Milner och Ramires istället för betydligt offensivare alternativ som Jesus Navas respektive André Schurrle, samtidigt som de på förhand tippade spelarna att kliva upp i planen, Yaya Toure och Cesc Fabregas, trots allt hålls kvar i sina ”pivote”-roller. Mourinho väljer Willian framför Oscar i nummer tio rollen, förmodligen med anledningen att den senare är något snabbare. Tränarna resonerar alltså snarlikt redan på förhand, även ifall det skulle vara tydliga skillnader i filosofi när matchen väl satte igång.
Första halvlek
City tar nämligen initiativet på en gång, och Chelsea faller tillbaka till förra säsongens bussparkerande, där hela laget ligger extremt lågt och lämnar över taktpinnen till motståndarna. Aguero är extremt närvarande redan från börjar, och som kommentatorerna konstaterar redan efter två minuter har argentinaren redan varit till höger, centralt och vänster för att försöka lirka upp den mörkblå muren. Inledningen präglas av att City håller bollen, utan att för den skull komma till några kvalificerade möjligheter, medan Chelsea går på kontring när tillfälle ges. James Milner tar till en början överhanden på Cesar Azpillicueta, när han flera gånger under den inledande kvarten tar sig förbi längs högerkanten.
City trummar på under inledning, och Silva slår en hörna som hamnar rätt på Yaya Toures flint, men Courtois står korrekt placerad och får bollen rätt i nävarna. Terry går i tufft i närkamp med Aguero, där den senare ligger kvar oroväckande (för hemmafansen), men tillslut ställer sig upp, och hindrar således sitt lag från ett rejäl försvagning. Mycket av Citys spela går logiskt nog via kanterna, då det som sagt är extremt packat centralt, vilket leder till mängder av inlägg från Silva och Milner, men Chelseas försvarare gör vad man gör bäst och rensar gång på gång hörna efter hörna och inlägg efter inlägg. På andra sidan planen går Costa i klinch med dels Mangala, men framförallt Kompany, vilket leder till ett par spektakulära närkamper som den belgiska jätten, tyvärr, går segrande ur. Inte heller Matic ser, än så länge (runt den 20:e minuten), ut att kunna återupprepa vårmötets bedrift, där han helt och hållet plockade bort Yaya Toure, utan ivorianen härjar relativt fritt runt på mittfältet med flera precis långbollar och genombrott.
Detta leder till att City tar över mer, och Chelsea får i princip helt och hållet koncentrera sig på försvarsspelet. Man lyckas då och då jämna ut spelet något under några knappa minuter, men City får allt som oftast tillbaka bollen och börjar etablera anfall på Chelseas planhalv igen. I den 28:e minuten får hemmalaget till en rejäl press, som leder till att Fernandinho får ett bra skottläge efter rörig situation i straffområdet, men brassen får en snedträff som går ut till Milner, som skickar in bollen stenhårt i Courtois nävar. Aguero får kort därefter ytterligare en City chans, när ett högt Silva inspel inte nickas undan ordentligt, men försöket på studs går långt över. Zabaleta gör i den 32:a minuten ner Hazard i det vänstra hörna av Citys straffområde, och drar där och då på sig en varning. Fabregas slungar in bollen mot bortre stolpen där Cahill dyker upp och förlänger bollen till Yaya Toures arm, men trots vilda Chelsea protester kommer ingen signal.
Minuten senare är det en ny handsituation, men den här gången i Chelseas straffområde, när en rikoschett efter en Citykontring hamnar på Ramires arm, men inte heller nu någon åtgärd från Mike Dean. Ytterligare någon minut senare ligger även Dzeko i straffområdet och ropar på straff, men Dean är konsekvent emot straffar denna kväll, även ifall ingen av situationerna än så länge känns direkt feldömda. Han koncentrerar sig istället på kortleken, och slänger ut ostpastejer till höger och vänster, när förutom tidigare nämna Zabaleta, Fernandinho, Ramires, Matic, Silva och Toure blir varnade under den första halvleken, i en match som inte nödvändigtvis är särskilt ful. Onödigt, och visst hade man kunnat önska att nivån på närkamperna skulle hållas något högre.
Chelsea lyckas i slutet av första halvleken själva etablera lite spel på Citys planhalva för första gången i matchen, någonting som även resulterar i bortalagets första hörna. Ivanovic vinner bollen som slås av Fabregas, som dimper ner framför Diego Costa, som trots ett ärligt försök inte får fram en tå. Första halvleken blåses därefter av, och det är en inte alltför oväntad matchbild. Mourinho väljer att ligga lågt i stället för att försöka föra spelet, någonting som får anses vara klokt då City tydligen sköter den uppgiften betydligt bättre. Med Willian och Ramires i laget blir inte kontringarna såpass vassa som man hade kunnat hoppats, även ifall de båda gör ett förtjänstfullt jobb i defensiven. Hazard har inte fått tillräckligt mycket boll, och Fabregas jobbar även han stenhårt defensivt, vilket innebär att Costa blir relativt isolerad på topp. Frågan är om Mourinho är nöjd, eller om han försöker spetsa till kontringarna genom att plocka in antingen Oscar eller Schurrle.
Andra halvlek
Efter ännu en paus fylld av meningslösa analyser och resonemang från Bosse Pettersson och Pontus Kåmark kan vi konstatera att inga byten görs, utan City fortsätter på den inslagna vägen och dominerar spelet. Man bli belönade genom en farlig möjlighet på en gång, när Kolarov böjer in ett inlägg som går mot Dzeko, men inlägget touchar en Chelsea flint och susar förbi den annars ståtlige bosniern. City fortsätter att slå meningslösa hörnor, då de allt som oftast nickas undan på Chelseas förste försvarare. Svagt av Silva, i just det anseendet. Aguero får till ett rappt avslut i den 48:e minuten, men Courtois fortsätter att greppa bollar som om han aldrig gjort något annat. Starkt av belgaren, som än så länge, vad jag kan komma att tänka på, inte släppt en enda retur. City fortsätter alltså att vara hetast, och får ännu en potentiell straffsituation när Yaya Toure görs ner av Ivanovic, men inte heller denna gång någon signal. Även ifall de är korrekt dömt än så länge av Dean, är känslan att hemmalaget snart samlat ihop till en straff.
Fernandinho får en ny fin skottmöjlighet i den 54:e minuten när försvaret inte lyckas få undan bollen, men precis som Glenn Strömberg konstaterar slänger sig Chelsea spelarna på hockey manér fram och stänger alla luckor mot mål, vilket gör att bollen dundrar utanför stolpen. City har nu en rejäl press, och Courtois gör en av säsongens räddningar när Aguero får till ett rappt skott, men belgaren tvingas lämna en retur som Dzeko hugger på, men Ramires genomför kanske dagens prestation när han tränger sig före och får ut bollen till en hörna. Svettigt, just nu. Mourinh agerar och just Willian och Ramires får gå av, till förmån av André Schurrle och John Obi Mikel. Klockrena byten alltså, enligt undertecknad. Schurrle tillför genast ny energi när han pressar Komapny nere på offensiv kortlinje. I den 66:e minuten sker en för matchbilden avgörande situation, när Zabaleta gör ner Diego Costa på mittplan. Brassen flyger upp och snäser iväg några väl valda sydamerikanska fraser, vilket leder till något av ett handgemäng. Mike Dean löser situationen genom att belöna de båda med varsitt gult kort, vilket innebär att Zabaleta är utvisad. Tufft kan tyckas, med tanke på den låga nivån från den första halvleken, men plötsligt har Chelsea fått ett guldläge till skänks.
Chelsea flyttar nu logiskt nog omgående upp spelet, samtidigt som Pellegrini plockar av Dzeko för Sagna. Överläget i manskap betalar av sig mer eller minder på en gång, när Hazard startar en kontring från mittplan, stoppas av en försvarare, vänder om, och hittar Fabregas som löpt till vänster. Spanjoren lägger bollen till en medlöpandes Ivanovic, som lägger enkelt till Costa, som återigen hittar Hazarad som löpt med till vänster. Belgaren spelaren in en perfekt avvägd boll till nyss inbytte André Schurrle, som kan forcera in bollen i i princip ett öppet mål. En perfekt kontring, en perfekt passning, och ett perfekt byte. 0-1 till Chelsea på Eastlands med en man mer, alltså.
Här någonstans infann sig en ”det här kan inte bli bättre”-känsla hos undertecknad. Fyra raka segrar och en femte på väg, och som den pessimist man är så gick tankegången genast till att det bara kunde bli sämre från och med nu. Vad jag inte hade förväntat mig var att det skulle komma såpass omgående. Pellegrini agerar hur som helst och plockar av Fernandinho för att kunna ta in Navas. Chelsea kontrollerar trots detta spelet, utnyttjar faktumet att man har en man mer mycket effektivt. Man får en frispark några meter in på Citys planhalva, som Fabregas lyfter på rätt på Costas panna, men nicken går rakt i famnen på Hart. Kort därefter är Frank Lampard påväg in i spel, och ”fy” antecknades illa kvickt i blocket. Vad jag inte hade en aning om var vad som komma skall.
Chelseafansen applåderar sin hjälte som trots fel färg på tröjan alltid kommer vara kvar i våra hjärtan, vilket givetvis var en mycket fin scen, men inte heller de kunna ana vad det här bytet skulle innebära. Kameramannen visar först en bild på Lampard i en City tröja, och sedan Terry i en Chelsea, och det högg trots det för tillfället fina resultatet i hjärtat på undertecknad, och förmodligen på flera andra därtill. Att ha separerat de två känns som att ha separerat... två tvillingar från födseln: Luke och Leia, om ni så vill. Fruktansvärd fel, helt enkelt.
Matchen skulle ju dock fortsätta, alla världens filmreferenser till trots, men det var just filmiskt som fortsättningen skulle komma att utspela sig. Det börjar med att Fabregas (vem annars?) hittar Diego Costa vid straffområdeslinjen, där brassespanjoren gör vad han gör på sitt numera patenterade vis genom att vända om och trycka bollen i... stolpen. Några minuter hinner att ticka förbi, innan antiklimaxet på denna tragedi till fotbollsmatch nås. Yaya Toure lyfter vackert bollen till en med bravur vänsterbackspelandes James Milner, som skickar in bollen centralt. Och vem är det som dyker upp där? Frank Lampard givetvis. Han gör vad han gör, på sitt patenterade vis, och trycker efter en sådan där löpning in i straffområdet in kvitteringen bakom Courtois i målet. Antiklimax. City fansen ljublar, Frank Lampard gör det inte, och varken Chelseas spelare eller fans vet nog viktigt vad de ska tycka, tänka eller göra. Frank Lampard har precis gjort mål. På Eastlands. För Manchester City. Mot Chelsea. ”Fy”, var ordet.
Matchen hade bara hunnit nå den 85:e minuten, och trots att City får luft och sätter lite press samt att Didier Drogba både hinner bli inbytt och dra en frispark från långt håll högt över, så var matchen för undertecknad slut där och då. Det kunde bara bli värre, och det blev det. Tomhet, och allt vad det heter, infinner sig, och jag vet inte ens vad jag ska tycka, tänka eller säga. En pinne på Eastlands är absolut inget fel, men inte på detta sätt.
Spelarbetyg och tyckanden, tänkanden och säganden lämnar jag över till mina kollegor. För jag själv vet inte.
Sammanfattning
Manchester City – Chelsea 1-1 (0-0)
71' 0-1 André Schurrle (Eden Hazard)
85' 1-1 Frank Lampard (James Milner)
Bollinnehav: 58%-42%
Skott: 16-6
Skott på mål: 4-2
Gula korta; I City: Fernandinho, Zabaleta; I Chelsea: Ramires, Matic, Costa, Ivanovic
Röda kort: Zabaleta
