MUWomen’s Barmy Army: … and Williams has won it!
Det finns inhoppare, och så finns det inhoppare. Rachel Williams är en inhoppare av den senare sorten, en sådan typ av inhoppare som gör skillnad och kan vara den avgörande faktorn mellan förlust och seger. Efter en lång och framgångsrik karriär har Williams nu hittat en formel och förfinat den för att bidra till ett lag som ska vara med och kämpa i toppen av tabellen – trots att hon inte är något förstaval när en startelva tas ut.
När Manchester United den tolfte juni 2022 presenterade värvningen av en då 34-årig Rachel Williams var det inte precis klackarna i taket hos supportrarna. Offensiven behövde förstärkas, Alessia Russo behövde konkurrens som nia och United behövde någon som dels kunde komplettera henne men också någon som kunde komma in och lyfta laget och producera mål.
Nio ligamål på 64 matcher under de fem senaste säsongerna för en 34-årig anfallare som med största sannolikhet redan spelat sin bästa fotboll i karriären skrek inte satsning mot Champions League och ligatiteln.
Men Marc Skinner och United såg något mer i Williams än bara en målskytt och det hon kunde prestera på planen, han såg hennes roll i truppen och laget. Till manutd.com berättade Skinner; ”Hon kommer med enorm erfarenhet och kunskap, med den kan hon höja prestationer hos individuella spelare och hela laget. Hennes karaktär kommer vara en viktig del i vår långsiktiga vision och ge oss verktyg för att nå framgång”.
Någon startspelare har hon inte blivit i United, och sex mål på 25 matcher under förra säsongen låter inte som något hisnande facit. Men då ska vi komma ihåg att hon bara gjorde inhopp i ligan och hade någon enstaka start i cuperna. Och hon gjorde viktiga mål. Hon hoppade in och avgjorde mot Reading i ligan och gav United häng på titeln, och det var hon som hoppade in och sköt United till final i FA-cupen.
Trots att Alessia Russo under sommaren försvann till Arsenal såg jag framför mig en än mindre roll för Williams denna säsong – särskilt när nyförvärven Geyse och Melvine Malard anlände. Jag räknade lite bort henne i funderingar kring rollfördelning i truppen, kanske att hon kunde få någon minut här och var i mindre prioriterade cupmatcher.
Ack så fel jag fått.
Lång och trogen tjänst
Under sin drygt 15 år långa seniorkarriär har hon hunnit representera inte mindre än sju klubbar, däribland Chelsea, Birmingham och Tottenham. Störst lycka hade hon i början av 2010-talet då hon i Birmingham vann skytteligan och blev utsedd till hela ligans bästa spelare.
Men det var en helt annan tid för damfotbollen när Rachel Williams som tolvåring började spela i Leicester City och sedan succesivt jobbade sig fram till seniorspel. Fotboll var inget man kunde försörja sig på, och de två kvällsträningarna i veckan blev mer som en hobby vid sidan av det riktiga jobbet som plasterer – vi kan översätta det till typ gipssättare kanske.
Trots att hon idag försörjer sig på att spela fotboll ser hon inte det som sitt jobb, det är bara en paus från det riktiga jobbet. Till BBC har hon berättat; ”Många frågar mig vad jag ska göra när jag slutar spela fotboll. Jag kommer börja arbeta som gipssättare igen, bara för att jag älskar det. Allting som har med DIY, krävande fysiskt arbete gillar jag. Det kommer från min pappa och min familj, vi har arbetat hårt under hela min karriär för att uppnå något”.
Med sina 35 år är hon äldst i Uniteds trupp, men hon känner sig inte äldst. Hon försöker bidra med sin erfarenhet – till exempel mål och seger i FA-cupen med Birmingham 2012 – och att leda genom att vara ett gott exempel, men egentligen känner hon sig mest som en 15-åring som spelar fotboll i parken för att det är kul. Det hårda arbetet och den avslappnade inställningen tillsammans med perspektivet över vad fotbollen egentligen betyder tog henne hela vägen till det engelska landslaget. Där blev det 13 landskamper, fyra mål och deltagande i OS 2012.
Manchester Uniteds super sub
Genom åren har Manchester United haft sina super subs, uttrycket är mer eller mindre synonymt med Ole Gunnar Solskjaer nu. Och de senaste säsongerna har Uniteds damlag fått sin egna super sub i Rachel Williams. Efter en skadepräglad inledning som United-spelare har speltiden och målen kommit. Men faktum är att hon till dags dato endast startat sex matcher för United, alla i cupspel. Resterande 29 framträdanden har kommit från bänken och gett nio mål.
Sett till denna säsong är statistiken än mer imponerande, fyra ligamål på sju inhopp som gett en total speltid på 155 minuter. Mål var 39:e minut. Och det är inte bara sista målet i en redan avgjord match hon stått för. Hon har skjutit United till sen seger mot Aston Villa i premiären och räddat poäng med sin kvittering borta mot Brighton.
Williams målfarlighet som inhoppare har också gjort att hon är den första i WSL:s historia att göra fem raka mål under matchernas sista tio minuter – alltså fem mål i fem olika matcher när klockan visat mindre än tio minuter kvar. En statistik som säger att hon har en enorm konsekvens i sitt spel, det är inte en massa tur inblandat.
Efter att hon denna säsong räddade poäng borta mot Brighton i ligan sa hon med ett flin; ”Om du ska vara inhoppare, varför inte då vara en superinhoppare? Jag vill ha bollen, jag vill att det kommer inlägg hela tiden, jag kommer alltid sticka fram mitt huvud”.
Rachel Williams har flera strängar på sin lyra som fotbollsspelare, men huvudspelet är nog det som sticker ut mest. När bollar kommer in i straffområdet är det inte många man skulle välja före henne – och kombinerat med sin styrka är hon en skicklig targetspelare. Under sin tidiga karriär höll hon mestadels till på mittfältet men tog sedan steget upp i anfallet och visade direkt näsa för målet.
Hon har visserligen inte lyckats spela till sig en startplats, och kommer nog aldrig göra det i United. Men hennes påverkan som inhoppare är svårslagen. Hon har en attityd som lagkamrater kan följa, inte rädd för att gå in och köra över en motståndare om det behövs samtidigt som hon hela tiden sprider glädje. Det kanske allra finaste är att hon alltid uppvisar betydligt mer glädje när någon annan gör mål än när hon gör det själv. Hon verkar helt enkelt vara en riktigt härlig lagkamrat.
Med spelare som Geyse, Malard, Garcia och Parris i offensiven får vi mer teknisk skicklighet, mer flärd och en högre höjd. Med Rachel Williams får vi något annat.
Jag var på väg att räkna ut henne och vad hon skulle kunna bidra med till United som 35-åring. Det misstaget kommer jag inte göra om. När hon ställer sig vid sidlinjen och gör sig redo för inhopp tänds alltid ett hopp om att United ska kunna hämta in ett underläge eller hitta ett segermål. En känsla som ibland kan slå alla finter och all flärd i världen.
Till sist…
… sedan senast har United spela 2-2 borta mot Brighton, vunnit med hela 7-0 i ligacupen mot Everton, vunnit med nästan lika stora siffror mot West Ham i ligan och åkt på en tung förlust mot City, men ändå studsat tillbaka och vunnit i ligacupen mot Liverpool efter att Nikita Parris prickat in matchens enda mål.
… derbyt mot Manchester City på Old Trafford spelades inför 43 615 åskådare, Uniteds klart största publiksiffra på hemmaplan. För varje match som spelas på Old Trafford fylls läktarna mer och mer, inte ska det behöva dröja allt för länge innan det är helt fullt va?
… unga Evie Rabjohn gjorde United-debut i ligacupen mot Everton, men nu är hon tyvärr skadad. Hon kommer vara borta från spel åtminstone till strax efter jul. Ytterligare en högst ovälkommen skada i försvaret – vi önskar snabbt tillfrisknande.
… låt Lisa Naalsund få några matcher från start på raken, hon uppvisar en dynamik som saknas. Och Toone kan gott få sitta lite bänk till förmån för Miyazawa.
… under sommaren lämnade assisterande tränare Martin Ho, och rekryteringsprocessen för en ersättare än nu slut. Dan Bale kommer från Nottingham Forest ungdomsavdelning och var för första gången med på bänken i derbyt mot City.
... Phallon Tullis-Joyce – toppnamn – ger ett himla fint intryck, bara spelat två matcher i ligacupen visserligen, men hon knackar ändå lite på Earps dörr.
… att ligga fyra efter sju matcher är inte allt för illa, men att det är sju poäng upp till ligaledande Chelsea är väl mycket. En poäng hemma mot Arsenal och City jämfört med sex förra säsongen, United måste gå rent fram till juluppehållet om det ska kunna bli någon titelstrid till våren.
… efter att bara ha släppt in tolv mål i ligan under hela förra säsongen har United redan släppt in nio. Att Ona Batlle försvunnit samtidigt som Mannion och George är skadade underlättar inte, men United måste börja stänga till bakåt. Jag vill se en Maya Le Tissier som kliver fram och leder backlinjen, nu svajar det för mycket.
… hur går viljan att få damfotbollen att växa ihop med att man samtidigt sätter geoblocks på sändningar av matcher? Jag förstår att sändande bolag kan ha restriktioner, men att MUTV inte gör matcher tillgängliga för alla är bara för dåligt.
… Skinner, hur skulle det vara om du bytte position på Geyse och Malard?
… Bristol och Tottenham väntar i ligan, innan det är dags för derby hemma mot Liverpool innan jul – överkomligt. Dessutom ska Leicester avverkas i ligacupen och vi kan få en riktig final om avancemang från gruppen mot Manchester City i januari.
Månadens spelare: Nikita Parris
Månadens mål: Millie Turners 2-0 hemma mot West Ham. Dock i hård konkurrens med Ella Toones kvittering mot Brighton, men det är något med att Turner är mittback. Hon startar anfallet på egen planhalva, fullföljer löpningen i full fart och smeker in bollen i bortre krysset – magiskt.
Vad tänker ni kring senaste tiden för Uniteds damlag, några poängtapp för mycket va? Vad tänker ni om kommande månad, vad behöver United göra för att haka på i toppen? Dela med er i kommentarsfältet här under!
TV: Återblick: Stormötet mellan Manchester United och Arsenal
