MUWomen’s Barmy Army: Lucía García slutar aldrig springa
Hur blir man en kultspelare i Manchester United? Att avgöra mot både Manchester City och Liverpool inom loppet av en vecka är inget dumt sätt. Just det gjorde Lucía García förra säsongen – här tar vi ett helhetsgrepp om den outtröttliga – eller inte – spanjorskan som är en frisk fläkt i Uniteds damlag.
Hur många saker på Old Trafford kan du säga på 15 sekunder? Lucía García tror att hon kan säga nio saker.
Lucía García: Plan, nät, mål, gräs, stolar, dörr, fönster… gardiner… golv. Nio, jag vinner!
Millie Turner: Du kan inte säga golv!
Lucía García: Golv är… golv är… golv är golv.
Millie Turner: Det kan inte räknas.
Lucía García: Vill du testa att göra detta på spanska, huh?!
Ett underbart klipp med skrattande Millie Turner och Lucía García, och en tydlig bild över den energiklick García är i Uniteds trupp. I kombination med det växte hon också ut till lite av en kultspelare redan under sin första säsong i England. Hon skickade in en del mål, hon sprang och sprang och hon avgjorde viktiga matcher. När säsongen skulle knytas ihop och United skulle säkra en Champions League-plats avgjorde hon först mot Manchester City i nästa sista omgången och sedan avgjorde hon mot Liverpool i sista. Går ju nästan inte att göra ett bättre intryck under sin första säsong i United än att avgöra mot värsta rivalerna när allt står på spel.
Målen räckte inte hela vägen till en ligatitel, men de räckte till lagets bästa säsong någonsin och skrev in Lucía García i historieböckerna. Där och då hade hon nått några av sina största framgångar inom klubblagsfotbollen. Men det har inte varit en spikrak väg till toppen – åtminstone inte till en början.
En halv konstgräsplan
García föddes 14 juli 1998 och började spela organiserad fotboll först som 13-åring efter att hennes idrottslärare föreslagit att hon skulle provspela med Oviedo Moderno. Hon tog en plats och 2013 – som 15-åring – gjorde hon debut i seniorlaget som just tagit klivet upp i spanska högstaligan. Men förutsättningarna i Oviedo var inte de bästa, det var en helt annan värld för damfotbollen för tio år sedan. Det var inget betalt, de fick träna på en halv konstgräsplan och åka buss i 14 timmar till matcher. Inte heller kunde man se matcherna på tv.
Att spela organiserad fotboll var en omställning för Lucía som tidigare bara spelat på gatorna i den lilla hemorten Pola del Pino där det inte ens fanns en riktig fotbollsplan. Istället spelade hon futsal ett tag, precis som hon spelade tennis och tävlade i friidrott. Hemifrån fanns inte heller något direkt fotbollsintresse och hon hade ingen hjälp från sina bröder – tre bröder i en syskonskara av fyrlingar – när fotbollstalangen skulle utvecklas. Men talang fanns, och så fort hon kom till Oviedo blev det uppenbart – även om hon till en början sprang sig fri gång på gång utan att ha en aning om vad offside var för något.
Hon användes på alla offensiva positioner och första säsongen i högstaligan gjorde hon åtta mål, lika många prickade hon in säsongen efter. Tredje säsongen blev det bara tre mål och Oviedo Moderno åkte ur. Men det skulle inte bli ett steg ner i ligapyramiden för García, regerande mästarna Athletic Club hade nämligen fått upp ögonen för henne – eftersom hon föddes i Baskien kunde hon ta klivet till topplaget.
Där fortsatte hon göra mål och fick debutera i Champions League. 2018/19 slog hon igenom på riktigt när hon gjorde 13 mål och fick för första gången representera det spanska landslaget på seniornivå. Garcia fortsatte göra mål, men Athletic Club hade svårare att befästa sin plats i toppen av ligan.
Efter sex säsonger och 63 mål på 161 matcher i Baskien vändes blicken mot England och Manchester, United var den perfekta utmaningen för att fortsätta utvecklas och öka möjligheterna till titlar och spel i Europa.
”Att en så stor klubb som Manchester United visar förtroende för mig är en dröm som går i uppfyllelse. Jag känner mig redan hemma här. Det finns en familjekänsla i klubben, en miljö jag verkligen trivs i. Jag kommer ge allt jag har på planen för att göra våra supportrar glada, och förhoppningsvis göra några mål också”. Så sa Garcia själv när hon skrivit på för United till klubbens hemsida, och visst har hon infriat förväntningarna.
Vissa saker går inte att sätta ett pris på
Marc Skinner beskrev sitt nyförvärv som en fantastisk en-mot-en-spelare, något vi också fått se prov på. Men framförallt är det kanske ändå hennes fart och arbetsmoral som sticker ut ännu mer. Just hennes moral och lojalitet har också gjort att hon varit mitt i händelsernas centrum av det kaos som utspelat sig kring det spanska damlandslaget. Vi behöver inte dra hela historien här, ingen kan väl missat både för- och efterspelet kring förra årets VM-guld. Vill ni få bättre insyn rekommenderas läsning av Lucía Garcías text på The Players Tribune.
Lucía – tillsammans med flera andra – stod upp för något de tror på, en förbättring för dagens spelare och för de framtida generationerna. Och vissa saker kan man inte sätta ett pris på.
Trots att hon varit en given spelare i den spanska landslagstruppen deltog hon inte i VM-slutspelet, och det var verkligen blandade känslor när Spanien vann finalen. Efter guldet fortsatte det spanska fotbollsförbundet ställa till med skit, men tack vare pressen från spelare och från andra länder har saker börjat förändras. Saker har börjat bli bättre. Lucía är nu tillbaka i landslaget och var med och vann Nations League 2024.
All denna kaos och kalabalik kom mitt under hennes första säsong i United, i ett nytt land. Även om det var jobbigt blev fokus på klubblaget viktigare och ett sätt att hantera besvikelsen.
I United gjorde hon sig hemmastadd och växte snabbt ut till en viktig spelare – både från start och som inhoppare. Redan i sin andra match för United kom första målet, och sedan blev det ytterligare sju under resten av säsongen. Hon hjälpte United till andraplats i ligan och final i FA-cupen, Uniteds resultatmässigt bästa säsong någonsin.
Denna säsong har varit tuffare för United men García står i skrivande stund på fem mål på 25 matcher. Spanjorskan är ett ständigt hot för motståndarna med sina kvicka fötter, sin rörlighet och sin förmåga att hitta rätt ytor. Egenskaper som gör att man som supporter får upp pulsen när hon har bollen. Men det som gör att hon är en av mina absoluta favoriter är att hon kombinerar allt det där med en löpkapacitet och vilja. Hon ger liksom aldrig upp, hon spelar med hjärtat utanpå.
Visst, det finns saker att utveckla. Beslutsfattandet i sista tredjedelen kan bli bättre, avsluten kan det filas på. Men hon har så mycket i sin verktygslåda och är en underbar spelare att ha i sitt lag. Vi ska inte heller glömma att hon bara är 25 år gammal, trots att hon gör sin elfte säsong som seniorspelare.
En match och en ögonblicksbild som summerar Lucía García är säsongspremiären mot Aston Villa. Hon har sprungit och sprungit och med tio minuter kvar kvitterar hon. På tilläggstid nickar sedan Rachel Williams in segermålet för United. Efter matchen står en glad och utpumpad Garcia i BBC:s sändning för sin första liveintervju i England.
Reportern: Hur fysisk krävande var detta?
Lucía García: I mean, I’m so fucking tired.
Sedan riktas fokus direkt mot nästa match. Älskar det.
Till sist…
… tyvärr lyckades United inte studsa tillbaka efter förlusten mot Arsenal, istället släpptes ett sent mål in och matchen mot West Ham slutade 1-1. Därefter blev det en komfortabel 4-0-seger mot Brighton i FA-cupen och avancemang till semifinal, vilket gav skjuts in i ligamatchen mot jumbon Bristol. En match United ska kunna städa av, men det satt hårt åt och det krävdes två Lisa Naalsund-mål för att bärga de tre poängen i 2-0-segern. Dessvärre åkte United sedan till andra sidan av Manchester, fick stryk med 3-1, och fick se CL-platsen definitivt försvinna bort.
… förra månadens text handlade om Hannah Blundell, och strax efter att den publicerats skrev ytterbacken på ett nytt kontrakt med United. I vanlig ordning går United inte ut med kontraktslängd (himla otyg att hålla på så), men att Blundell blir kvar är ett välkommet besked.
… alla dessa taktiska pauser som målvakter skapar måste få ett slut. Det ropas från bänken, målvakten sätter sig ner och behöver behandling, utespelarna skynda till bänken och det blir en gedigen taktisk genomgång. Eftersom detta inte är emot regelverket är det naturligt att det utnyttjas, men det måste ses över. Vissa lag använder det konsekvent flera gånger per match för att bryta upp tempo och störa motståndare – ska de fortsätta så här kan man lika gärna införa timeouts som i hockeyn.
… efter att flera gånger varit uttagen i den engelska landslagstruppen har Millie Turner äntligen fått göra landslagsdebut. Den 27 februari mot Italien byttes hon in med tio minuter kvar. Grattis!
… Citys 1-0-mål borde så klart aldrig godkänts efter en tydlig offside. Nu blev det mål, och istället för att ta fasta på sin fina inledning föll United ihop mot slutet av första halvlek och i inledningen av andra. Tre insläppta på tio minuter, något som genomsyrat United denna säsong – virrigare i försvaret. Dessutom ett lite för långsamt spel tillsammans med tveksamt beslutsfattande. Kommer krävas ett utvärderingsarbete för att gå till botten med vad som gjort att det inte funkar på samma sätt som förra säsongen. United har helt tappat kontakten med tredjeplatsen och till och med passerats av Liverpool på fjärdeplatsen.
… på skadefronten har vi lite positiva nyheter. Emma Watson fortsätter sin rehabilitering efter sin korsbandsskada och har nu börjat jogga så smått ute på gräset. Även Hinata Miyazawa närmar sig återkomst och har börjat kunna delta i viss träning efter att ha skadat foten i december.
… efter avancemanget till semifinal i FA-cupen väntade lottning med Tottenham, Leicester och Chelsea som potentiella motståndare. Lotten gav tuffast möjliga lag, Chelsea, på hemmaplan den 14 april. Repris på förra säsongens final – vinnaren i detta möte kommer gå in i finalen som storfavorit.
… i Tottenham går Grace Clinton fortsatt som tåget, och nu har hon också fått göra landslagsdebut för England. I träningsmatchen mot Österrike gjorde hon sina första minuter och även sitt första mål. Tottenhams tränare Robert Vilahamn håller inte igen när han beskriver henne efter deras match mot Manchester City: "Du spelar mot väldigt duktiga spelare i City, men Grace Clinton är bättre än dem. Du har din superstjärna nu". När hon kommer tillbaka till United i sommar måste en plats i startelvan vara öppen för henne.
… härnäst väntar Everton den 31 mars och Tottenham den 21 april i ligan. Matchen vi ser allra mest fram emot är den mot Chelsea i FA-cupen däremellan – en chans för United att rädda upp säsongen och ge oss ett positivt avslut.
Månadens spelare: Lisa Naalsund
Månadens mål: Lisa Naalsunds 4-0 mot Brighton. Egentligen betydelselöst sett till matchens utgång, men jag gillar verkligen hur hon vrider in i plan och sedan bara trycker av stenhårt och dunkar in bollen mot bortre stolpen.
Om jag bara får välja en favorit i Uniteds damlags just nu skulle valet förmodligen hamna på Lucía García, vem skulle få din röst? Och vad säger ni om säsongen, har United något att hämta i FA-cupsemin mot Chelsea? Diskutera i kommentarsfältet!
