MUWomen’s Barmy Army: We’re Going To Wembley!
Efter en säsong som inte följt upp förra årets succé och inte nått upp till på förhand högt ställda förväntningar finns en chans kvar att ställa saker till rätta. Men för att ens få den möjligheten krävdes att United gjorde något de aldrig tidigare klarat – besegra Chelsea. Efter ett nytt sätt att möta de regerande mästarna gick allt rätt, och United kan boka resa till London och Wembley.
We’re The Famous Man United And We’re Going To Wembley! För andra säsongen i rad kommer Manchester Uniteds damlag kliva ut på ett fullsatt Wembley till FA-cupfinal, men denna gång kommer det vara som favoriter. Det tuffaste hindret är redan passerat, nu ska pokalen till de röda delarna av Manchester.
Ni kan det där berömda citatet av Albert Einstein – även om det faktiskt inte var han som sa det – om att galenskap är att göra samma sak om och om och förvänta sig olika resultat. Jag påstår varken att Marc Skinner är galen eller att han gjort exakt samma sak om och om igen, men nog har historien upprepat sig och det var en förändring i Uniteds sätt att ta sig an FA-cupsemifinalen mot Chelsea den 14 april.
Inför semifinalen hade United ställts mot Chelsea vid elva tillfällen tidigare, lyckats få med sig ett oavgjort resultat hösten 2020 och sedan gått tomhänta från resterande matcher. Det var också matcherna mot Chelsea som puttade ner förra säsongen från en bunker busting mega ultra super succé till en riktigt bra säsong – den resultatmässigt bästa i damlagets historia.
När säsongen summerades hade United fallit i FA-cupfinalen mot Chelsea med 1-0, man landade också på en andraplats i ligan två ynka poäng bakom de kungsblå. United gick obesegrade mot alla lag i ligan, alla utom Chelsea – ligasäsongens två enda förluster kom mot de kommande ligamästarna. Sex poäng till Chelsea, noll till United. Ni ser. Resan är målet och allt det där, men om man aldrig kan lista ut King K. Rools svaghet – och inte är beredd på återuppståndelsen – kommer det inte räcka hela vägen mot den engelska damfotbollens dominanter.
Nytt sätt att ta sig an Chelsea
Rachel Williams tillsammans med Hannah Blundell och Leah Galton.
Sedan Marc Skinner kom till Manchester United inför säsongen 21/22 har han varit noga med att bygga ett eget spel, en egen identitet och att laget ska kunna ta sig an allt motstånd utifrån det snarare än anpassning. Det innebar 6-1 i baken när United ställdes mot Chelsea på hemmaplan i september 2021. Det var inte utan att man svor både en och två och 50 gånger från tv-soffan när United gång efter annan gav bort bollen runt eget straffområde i en ambition att spela bort pressen. Men okej, Skinner var ny i United och något nytt skulle byggas – vi måste ge det tid och får räkna med vissa smällar.
Att spela sig rakt in i en kokande Erin Cuthbert-gryta är ingen bra idé, något United började inse och saktfärdigheten i eget bollförande blev bättre. Men förlusterna fortsatte komma. Och Skinner hade svårt att släppa att United inte skulle försöka gå tå till tå mot Chelseas presspel. Beundransvärt att hålla fast vid sin tro kan man tycka, man kan också tycka att det kanske inte är världens smartaste idé att stå med en väldigt hög backlinje när ytor lämnas till Chelseas mittfältare och Sam Kerr – ligans bästa spelare i djupled – får fri lejd mot motståndarmålet.
Ligaförlusten på bortaplan förra våren kunde – om vi vill vara snälla – gått åt vilket håll som helst, och i FA-cupfinalen var United det bättre laget första timmen och var en hårsmån från att kvittera på tilläggstid. Likväl blev det två 1-0-nederlag.
Denna säsong har varit en rejäl missräkning för United, spelet vi såg förra säsongen har inte fungerat. Försvarsspelet svajar betänkligt, det är svårare att göra mål och United är tillbaka i samma mönster som för två säsonger sedan där man hade svårt att stänga matcher och spela på ett resultat. Det tillsammans med en uppsjö av individuella misstag har gjort att Uniteds hopp om en ligatitel tidigt grusades och nu istället handlar om att hålla Liverpool bakom sig och ta fjärdeplatsen.
Skyltar och hashtags om att Skinner måste bort har figurerat sedan dagen han skrev på, men nu börjar de gå mot orkanstyrka. Ni som följer denna artikelserie vet att jag inte alls är lika negativt inställd till Marc Skinner som många andra och anser att han ofta får på tok för mycket kritik för spelarval och resultat.
Det har funnits en skadesituation i truppen under säsongen som inte underlättat – till skillnad från förra där truppen mer eller mindre var hel från första till sista bollspark – och kanske att konkurrenterna blivit starkare. Men det går inte att påstå att United haft en positiv utveckling eller att Skinner fått ut det mesta möjliga från laget. Där finns en kritik att framföra som är rättfärdigad.
Därför kom ansatsen, och genomförandet, av semifinalen mot Chelsea hemma på Leigh Sports Village som lite av en överraskning.
Uppoffrande försvar och kliniska omställningar
Mary Earps hade all anledning att fira.
Går vi tillbaka till den där 6-1-förlusten i Skinners första United-match mot Chelsea och kikar på statistiken ser vi visserligen att Chelsea hade 60 procent av bollinnehavet. Men United slog 444 passningar, 27 fler än Chelsea, det var lika i antal hörnor och Chelsea slog 15 lyckade långa passningar fler än United. Någon form av bild tornar upp om att United ville spela sig igenom Chelsea genom korta passningar snarare än ett rakt och direkt spel.
Denna semifinal erbjuder statistik som visar på klara förändringar. Bollinnehavet för Chelsea har ökat med tio procent, och slående är att United närapå halverade antal passningar men nästan dubblerade de långa spelet, medan Chelsea ökade passningsantalet med 100 passningar.
Vad kan vi då utläsa av detta? United valde att lägga sig betydligt lägre, minimera hotet i djupled bakom egen backlinje och istället satsa på ett ramstarkt försvar och snabba vassa omställningar.
Rachel Williams fick en sällsynt start som anfallare och Leah Galton var tillbaka på en ytterposition efter skadefrånvaro. Redan i första matchminuten högg Galton som en kobra på en svag hemåtpass, serverade Lucía García som nickade in 1-0. Efter dryga 20 minuter tog sig United upp på offensiv planhalva igen, Ella Toone visade sina snabba fötter och sin förmåga att trixa sig förbi motståndare innan hon utsökt serverade Rachel Williams som med pannan styrde in 2-0.
De två avsluten som gav United mål var faktiskt hemmalagets enda avslut som bortamålvakten Hannah Hampton fick att arbeta med – sedan var det försvar för hela slanten. Millie Turner var en gigant och fick undan boll efter boll i eget straffområde, Mary Earps stod för två högklassiga räddningar och trots att Lauren James reducerade höll United ut.
Givetvis finns en portion tur med i bilden, kanske skulle Chelsea haft en straff till exempel, men denna förändrade ansats till matchen och motståndet är ändå en klar skillnad mot tidigare. Det går att se det som att United denna säsong är längre ifrån Chelsea och därigenom inte klarar av att göra det man egentligen vill göra, men jag väljer att tolka det som att någon slags pollett trillat ner och att det faktiskt var en taktisk förändring – vilket Rachel Williams och Aofie Mannion i startelvan tyder på. Noterbart är också att United drog på sig fem gula kort och Chelsea bara ett. Kanske inte är något positivt i sig, men för mig visar det att United stod upp i det fysiska spelet och inte la några fingrar mellan – ett spel Chelsea normalt sätt är bäst i klassen på.
I finalen på Wembley den 12 maj står Tottenham för motståndet. United kommer gå in som favorit, Tottenham som stark utmanare underifrån. Förra säsongen snubblade United på målsnöret, denna gång ska damlagets första stora titel bärgas.
Säsongen som såg ut att bli ett stort ingenting kan helt plötsligt bli en vi kommer minnas lång lång lång tid framöver.
Till sist…
… efter tidigt underläge kom United ut till andra halvlek mot Everton och gjorde fyra mål. Millie Turner, Ella Toone gånger två och Leah Galton såg till att det blev en 4-1 seger. Sedan var det matchen mot Chelsea i FA-cupen där United vann med 2-1 och tog sig till final.
… ett hett samtalsämne efter matchen mot Chelsea har varit en situation mellan Millie Turner och Lauren James efter att Chelsea reducerat – eller snarare en bild på händelsen på Instagram. Millie Turner publicerade en bild där hon och James fightas om bollen, sen har åsikterna om bilden och publiceringen flitigt diskuterats i kommentarsfält och krönikor. Uppviglar det till hat och hot? Googla och skapa er en egen uppfattning. För min del: varken Turner eller James har gjort något fel, nu skapas storm i vattenglas.
… har Leah Galton börjat hitta lite av fjolårsformen igen? Det verkar så!
… i dagarna fyllde Maya Le Tissier 22 år. Den unga mittbacken har sedan ankomsten från Brighton sommaren 2022 varit given i startelvan, och hon är den enda som denna säsong spelat varje minut av varje match för United – imponerande statistik. Men det har varit en tuffare andrasäsong, lagets försvarsspel har svajat mer och vi har fått några misstag som också på senaste tiden kostat henne en plats i landslaget. Misströsta inte Maya, du kommer vara en bärande spelare både för United och landslaget i många år framöver.
... Donkey Kong Country är det klart bästa spelet på Game Boy.
… den 17 april var det exakt fem år sedan United säkrade uppflyttning till WSL. Mycket har hänt sedan dess, men fyra spelare har varit konstanter. Katie Zelem, Ella Toone, Millie Turner och Leah Galton var med från första början, och alla fyra är fortsatt startspelare och viktiga pusselbitar för det United som numera är en etablera toppklubb som slåss om titlar.
… på söndag 24 april väntar ligamatch mot kommande FA-cupfinalmotståndet Tottenham, sedan är det Leicester och Liverpool. Därefter kommer säsongens höjdpunkt med FA-cupfinal innan ligan stängs på Old Trafford mot Chelsea 18 maj.
Månadens spelare: Millie Turner
Månadens mål: Rachel Williams 2-0 mot Chelsea. Ella Toones fina individuella prestation ute på kanten och sedan perfekt avvägda inlägg som sveper in till Williams som elegant styr in bollen i mål.
