Manchester U - Everton
3 - 1

Matchrapport: Manchester United 3 – 1 Everton

Vi tar det viktigaste först: Manchester United är vidare i FA-cupen. Det satt dock oförskämt långt inne då United trots ett övervägande kommando var karaktärstroget uddlösa framför mål och flera gånger släppte in ett tappert kämpande Everton i matchen. Alla tacksägelser skall riktas mot återigen matchavgörande Marcus Rashford, och nummer 10 och hans kompanjoner kan addera ännu en stridsscen i det flerfrontskriget som är att bärga hem en efterlängtad titel.

Sammanfattning
Trots att Premier League-motstånd stod på andra sidan var det en inte helt ovanlig cuptillställning vi bjöds på mellan ett topplag och ett klart tydligt sämre, men icke desto mindre kämpande motstånd. Redan i matchens första någorlunda strukturerade anfall bryter United dödläget där Martial agerar precis som en modern nia skall göra på mittplan, vinner boll efter en tilltrasslad situation och snabbt hittar ut till Marcus Rashford som precis som vanligt numera bryter sig loss och serverar Antony på silverfat. Många undrade nog om Everton skulle falla rakt ner i fördärvet efter detta, och direkt efter målet verkade det också bli så då ett påkopplat United fortsatte vinna boll högt och skapa chanser. Men är det något Erik ten Hag ännu inte fixat är det att United helt plötsligt kan få för sig att allt är lugnt och släppa till chanser. Exakt det hände, och flertalet passiva aktioner och en stor slev De Gea-miss senare var matchen utjämnad efter bara en kvart. Everton kunde återstoden av halvleken spela på sin originella matchplan att ligga lågt, stänga ytor och försöka straffa ett överlag mycket bättre United när tillfälle gavs.

Precis samma visa upprepade sig i andra halvlek där United inledde precis lika bra och fick ett precis lika väluppbyggt mål tidigt när Rashford precis lika vantroget bröt sig loss och serverade hela planens träffsäkraste anfallare för dagen, Conor Coady, som rakade in bollen i eget mål. Därefter gav man däremot Everton om möjligt än större chanser att ta sig tillbaka in i matchen genom att vara om möjligt än mer uddlösa än i första halvlek och därtill falla längre och längre bak i planen ju längre matchen led. Everton lyckades sånär också kvittera när Calvert-Lewin styrde in ett direkt mönsteranfall, men millimeterrättvisan var på Uniteds sida och man red därefter ut den självåsamkade stormen. Säkerheten betryggades sedan med fanan i topp när Rashford, vår klarast lysande stjärna och akademiprodukt, förvaltade en straff som Garnacho, hans arvtagare till förhoppningsvis båda epiteterna, fixat på tilläggstid.

Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Dalot, Varane, Shaw, Malacia (Martinez 76’) – Casemiro (Fred 71’), Eriksen (Maguire 83’)– Antony (McTominay 84’), Fernandes, Rashford – Martial (Garnacho 71´)

Everton (5-3-2): Pickford – Coleman (Gordon 81’), Godfrey, Coady, Tarkowski, Mykolenko (McNeil 81’)– Iwobi (Doucoure 51’), Onana, Gueye – Maupay (Calvert-Lewin 69’), Gray

Statistik:
Resultat: 3 – 1
Målskyttar (assist): Antony (Rashford), Självmål Coady (Rashford), Rashford
Coady
Bollinnehav: 60 - 40
Avslut på mål: 7 - 2
Gula kort: 1 - 3

Bäst i United: Marcus Rashford

Fem tankar från matchen

1, RISKMINIMERING
… behöver inte bara ske genom att som ett för dagen ganska bra Everton försvara bra och täppa till ytor, Erik. Inget lag dominerar matcher från start till mål, i synnerhet inte lag som är 5 månader in i en process som enligt allt tillgängligt bevismaterial tar betydligt mycket längre tid än så. Men Uniteds absolut största problem just nu är att oavsett hur långa eller korta de perioderna man inte kontroller matcher är, de perioderna är man ofta riktigt dåliga och släpper till på tok för många chanser. Ten Hag har med bara några få värvningar men desto större mängd taktisk disciplin skapat ett förvånansvärt snabbt fungerande kollektiv, men perioderna man inte äger matcher behöver man bli mycket mer disciplinerade i. Men Ten Hag själv får också ta på sig en stor del av skulden för att man inriktar sig alldeles för mycket på att försvara när motståndarna behöver trycka på för ett mål, istället för att fortsätta spela sitt eget spel och hitta ytor bakom uppflyttade linjer. Spelarna behöver ta sitt eget ansvar genom att vara påkopplade hela matchen, och Ten Hag behöver ta sitt genom att inte byta formation och bjuda till allt för stora påtryckningar mot boxen.

2, Förebygg överberoendet!
Det finns ganska mycket statistisk på att bara de allra, allra bästa spelarna i världen på ett genomgående lyckosamt sätt lyckas hantera 2-mot-1-situationer . Med den grundtalangen alla vet att Marcus Rashford har och den formen han nu påvisar börjar fler och fler lag se till att han får den bevakningen som en spelare av hans nuvarande och förhoppningsvis beständiga dignitet kräver. Detta är desto tydligare på andra kanten, där motståndare lyckas neutralisera en fortfarande inte helt bekväm Antony på ett mycket bättre sätt. Ju bättre form yttrarna hamnar i desto mer bevakning kommer de få, och desto snabbare måste Ten Hag då etablera taktiska lösningar för att frigöra dem och skapa fler möjligheter för dem att lösa upp låsta försvar mer än att bara säga ”lös det”. Det gör Rashford förvisso förhållandevis ofta just nu, men vi kan varken låsa oss vid en kant eller lita på att han alltid har en bra dag. För att konsekvent skapa chanser behöver ytterbackar och anfallare mycket oftare hjälpa till i att avlasta yttrarna i det etablerade anfallsspelet för att bryta ner kompakta försvar. Även om Rashford gärna får bli en av de allra, allra bästa spelarna i världen som genomgående lyckas övermanna övertaliga försvarare.

3, Målvaktssituationen
David De Gea är tveklöst en av Uniteds bästa målvakter någonsin och kommer legendförklaras som senast sekunden han lägger handskarna på hyllan. Men han fortsätter också dela Unitedfansen i hur länge han bör vara vår förstemålvakt. Efter ännu ett misstag som ledde till baklängesmål idag kommer de senaste veckornas matchavgörande räddningar av många glömmas bort, sånt är livet för en målvakt i en toppklubb. Givet att laget är på en mycket plats idag än vad de varit på länge och att De Gea själv är mitt i en kontraktsförlängning med vad det verkar sänkt lön är det dock än mer aktuellt att diskutera hans framtid i klubben. Det är svårt att helt byta stil som målvakt så långt in i sin karriär som De Gea ändå är, och Ten Hag kommer gynnas i längden av att ha en mer proaktiv och passningssäker målvakt. Jag hoppas personligen att ”Dave Saves” fortsätter i klubben något år till, men jag hoppas också att vi från och med i sommar har en tydligare lärjunge och konkurrent till honom istället för ännu fler inlånade andraslipsar.

4, Scumbag United
Det har riktats mycket kritik både från United-håll och generellt mot den brittiska domarkåren den senaste tiden, och visst har det varit en del riktigt skeva beslut den här säsongen. Men efter ännu en kämpig match med både gruff, skitsnack och dessvärre även olyckliga skador (krya på dig, Alex Iwobi!) vill jag rikta fokus mot något annat. När United var som allra bäst under Sir Alex var man en konstant kil i ögat på alla för att man dels var benägna att svina till det mot motspelare och dels gänga ihop sig och hetsa till påtryckningar mot domare, linjemän och alla fotbollens rättskipare så fort de tog ett beslut mot laget. Det gläder mig något enormt att se att detta är påväg tillbaka på riktigt. Ständigt gnälliga och avskydda Bruno Fernandes, smutsigt retsamma ögontjänaren Luke Shaw, ”respektlösa” dribblern Antony, inga-fingrar-emellan-Casemiro med flera är alla vitala delar i detta, och det skall sannerligen inte underskattas när man försöker återetablera sig som en maktfaktor i ligan. Låt det klassiska mantrat runga: Hated, adored, never ignored.

5, Vi går för guld.
Inför matchen funderade jag mycket på hur Ten Hag skulle ställa sig till FA-cupen. Startelvan och inställningen till matchen svarade ganska tydligt på det. Iqbal, Mainoo och övriga juniorer fick slå Fulham hemma i Premier League 2 istället, och det ordinarie United skulle bara ta sig vidare. Vad det innebär för truppen längre fram återstår att se, men det allra viktigaste jag tar med mig från detta är följande: Det gäller att hålla alla vägar öppna så länge som möjligt, Manchester United går stenhårt för att vinna åtminstone en titel i år. Jag tror de kommer lyckas.