Middlesbrough - Manchester United 2-2
I söndagens engelska snöblask virvlade spelarna på Riverside Stadium en hit, en dit. Det var hisnande "end-to-end action" hela vägen till slutsignalen.
Det var United som tog initiativet i vad många kallar en av dom bästa Premier League-matcherna för säsongen. Att det blev en såpass rolig match berodde på Boros vilda kämpande och i många stunder höga klass när dom visade att ett nedre mittenlag faktiskt kan utmana creme de la creme med anfallsfotboll. Men, det var alltså United som inledde bäst, och när Ronaldo (varför är hans mål alltid lite enklare än alla andras) gjorde sitt lite för enkla 1-0 i tionde minuten kändes matchen redan död. Det verkade United-spelarna tro också, Ronaldo började le och några vassa kontringar slarvades bort med lite plojigt och nonchalant spel.
Och det var då Boro bestämde sig för att ge dom arroganta superstjärnorna en riktig match istället för att låta dom leka fritt och vinna med några mål. Boateng och Arca på innermittfältet slängde bort lite för mycket bollar, men det var framförallt Boatengs stenhårda vilja som gjorde så att Boro åt sig in i matchen igen.
Så började det rödklädda hemmalaget skapa vassa målchanser. Först brände Aliadiere ett mycket bra läge i straffområdet efter en vacker djupledsboll av Arca. Sen fixade Afonso en frispark i duell med Ferdinand, som ju senare fick utgå skadad efter en mindre lyckad insats, och brassens skott var för hårt och wobbligt för Van der Sar att greppa. Många Boro-spelare rusade fram, men kalabaliken i djävlarnas straffområde slutade bara med frispark för Van der Sar.
Men sen! Det förlösande, mäktiga, otroliga, fantastiska, underbara, sagolika, magiska, euforiska, sambadansande, berusande MÅLET. Afonsos första i Middlesbrough. Början på en era. En chansboll framåt, en liten styrning, ett plötsligt friläge och så, en känslig vänsterfot (!) och nätmaskorna rasslade. Han jublade med sina lagkamrater och Riverside kokade som aldrig förr, det var ju utsålt och allt.
Innan halvtidsvilan fick också den alltid like briljante Stewart Downing ett jätteläge, men han är ju i ärlighetens namn mer av en framspelare än en målskytt och Van der Sar kunde djärvt avvärja volleyskottet från nära håll.
Det blev en grym öppning på andra halvlek. Afonso var först vid bortre stolpen på en frispark, istället för att nicka på mål nickade han in i planen, efter en del sparkande och panik lyckades United rensa framför fötterna på favoritösterrikaren Pogatetz. United ville inte vara sämre och på efterföljande anfallet var Tevez nära att göra mål, men fick bara hörna för besväret.
Matchen böljade fram och tillbaka och Glenn Hysén hade inte kunnat tippa hur det skulle sluta. Det var då Afonso fortsatte att safta till början på Boros nya era; Wes Brown nickade i huvudet på Aliadiere, bollen hamnade perfekt i steget för Afonso och sen så placerade han smått erotiskt bollen med en liten knorr i Van der Sars vänstra hörn.
2-1! Och det kändes som att jag kanske visst skulle få hålla det där Oscars-talet jag drömt om, eller få dra det där roliga skämtet på Letterman till publikens behag.
Afonso var till och med nära att göra ett hattrick när Aliadiere valde bort ett kanonläge för att servera bollen till Afonso, som tyvärr inte hade ett lika bra läge. Rio Ferdinand fick tvåmålsskyttens nicktouch på benet och så var det med den jättechansen.
United gjorde tre byten och hoppades på inhoppande inspiration. Bytena slog tyvärr väl ut och sydkoreanen Ji-Sung Park, som väl borde byta lag med tanke på hur lite han får spela, vände bort Taylor på vänsterkanten och serverade Rooney ett läge han inte kunde missa; lika med kvarten kvar.
United tog mer och mer över och pressade för ett vinstmål, men Boro-spelarna visade stora hjärtan, slet och slängde sig för att täcka skott. Och så, med endast sekunder kvar av tilläggstiden, vände Tuncay (in istället för Afonso) bort sin back och fick friläge. Hela fotbollsengland höll andan, men turken fipplade tyvärr bort chansen. Det hade varit fint som kashmir om han satt den, ett fantastiskt slut på en fantastisk match.
Efter en riktigt fin insats av grabbarna ser man fram emot nästa match! Motståndarna Tottenham kan ju både göra och bjuda på mål, kanske kan Middlesbrough för första gången den här säsongen göra mer än två?
Come on Boro!
