Nordkorea på Ayresome Park - Hur det beryktade landet formade en oväntad vänskap med Middlesbrough.
Många känner kanske till Nordkorea och deras långa och besvärliga historia, men lika många känner förmodligen inte till den vänskap som den Demokratiska Folkrepubliken Korea har med Teesside.
Det hela började i 1966, året för det Nordkoreanska herrlandslagets första kvalifikation till ett världsmästerskap sedan Nordkoreas fotbollsförbund (PRKFA) grundades tjugo år tidigare i 1945. Världsmästerskapen i fotboll 1966, som hölls i England, kom dock att bli svårt för Nordkoreas landslag att ta sig till, trots deras berättigade kvalifikation. I grund och botten berodde detta på att Storbritannien som stat inte erkände Pyongyangs regering som legitim på grund av kriget i Korea. Storbritannien ville inte gå med på att hissa den Nordkoreanska flaggan eller att spela deras nationallåt under matcherna, och ville därmed, till en början, inte låta Nordkorea att delta i världens största fotbollsevenemang. Till slut gick England och Storbritannien med på en kompromiss, där Nordkoreas flagga hissades bredvid andra nationers flaggor, men deras nationallåt spelades aldrig inför The Chollimas matcher.
Före VM i England 1966, lottades Nordkorea in i grupp 4, tillsammans med Sovjetunionen, Italien och Chile, vilket betydde att det skulle bli första gången Demokratiska Folkrepubliken Korea mötte lag som inte kom från Asien. Alla deras gruppspelsmatcher skulle spelas på Ayresome Park, Middlesbrough FCs före detta hemmaarena. Nordkoreas vistelse på Teesside, där de även bodde under världsmästrskapet, väckte ett rätt stort intresse bland invånarna i Middlesbrough, och många valde att se Nordkoreas matcher live på Ayresome. Nordkorea förlorade sin första match mot Sovjetunionen, och spelade hädanefter oavgjort mot Chile i en match som slutade 1-1. Mötet mot Chile verkade betyda slutet för Nordkoreas dröm om ett avancemang, då de låg under med 1-0 under stora perioder av matchen. När det bara återstod ynka minuter till slutvisslan, kunde Pak Seung-Jin kvittera till 1-1. Detta ledde till ett enormt och vulkaniskt firande runt om Ayresome Park, som hade charmats av Nordkoreas underdogstory. Det var ett sorts ursinnigt firande som till och med fick lampor att gå i kras i stadions pressrum. Nordkoreanerna, som uppenbarligen blev uppmuntrade av de konstanta applåder och hejandet från publiken, kunde anfalla med en innerlig glöd och kämparanda. Den sista matchen i gruppen, mot Italien, kom att bli avgörande, då vinnaren av det mötet skulle gå vidare till kvartsfinal, medan förloraren åkte ut ur turneringen.
World Cup - North Korea V Chile (1966) Återupplev Nordkoreas match mot Chile
Efter VM i Storbritannien blev fotbollslegendarer som Bobby Moore och Geoff Hurst välkända för den engelska fotbollspubliken. Nästan lika känd blev Park Doo Ik, för i Nordkoreas match mot Italien var det nämligen han som sköt det vinnande målet som skickade Nordkorea vidare till kvartsfinal. Mötet mellan de två nationerna, som slutade 1-0, kom att bli den största skrällen någonsin i historien av VM. Matchen lockade många intresserade Middlesbrough-ögon, och en stor skara av stadens befolkning valde att se matchen, där de hejade hem Nordkorea till en vinst. Efter matchen hävdade Nordkorea att deras framgångar endast var möjliga tack vare stödet från Middlesbroughs befolkning.
Kvartsfinalen spelades på Goodison Park i Liverpool, och 3000 Middlesbrough-bor valde att resa ner till västkusten för att heja på sitt nya favoritlag. I kvartsfinalen åkte laget dock ut, efter en förlust med 3-5 mot Portugal, där Eusebio stod för fyra av Portugals mål. Trots deras tunga förlust mot Portugal, förblev Nordkorea älskade av den engelska befolkningen, och inte minst av de engelsmän som bodde i Middlesbrough, även om det inför turneringen fanns farhågor att den brittiska befolkningen skulle förkasta nordkoreanerna på grund av Koreakriget. Under mästerskapet gick många unga Borosupportrar på Nordkoreanernas träningar, och inför matcherna gav Middlesbroughs dåtida borgmästare, Jack Boothby, stöd till The Chollimas då han menade att “de bär samma färger som Middlesbrough, och därför jublar vi för er skull.”
Trettiofem år senare, gjorde den brittiska regissören Dan Gordon en dokumentärfilm om Nordkoreas resa under VM 1966, där han intervjuade sju nordkoreanska spelare som var med i det historiska mästerskapet. Filmen kom att heta “The Game of Their Lives,” och återuppväckte passionen bland Middlesbroughbefolkningen för Nordkorea och deras bravader 1966. Filmens stora succé fick Dan Gordon att yrka på ett drömscenario för Middlesbrough, där man skulle låta de nordkoreanska hjältarna få återbesöka Teesside. Förslaget fick mycket stöd, bland annat av Boros ordförande, Steve Gibson, som berättade för Gordon att “historien om de hjältemodiga nordkoreanska insatserna i VM 1966 är legendarisk här uppe i Middlesbrough.”
Hjältarna från Nordkorea kunde år 2002 åter infinna sig i Middlesbrough, och på Ayresome Parkområdet. Bild: Karen Shields
I 2002, kunde några medlemmar av Nordkoreas landslag från 1966 återigen befinna sig utanför området som Ayresome Park låg på. Under deras vistelse spelades “The Game of Their Lives” på biografer, och staden utsmyckades för att välkomna hjältarna från Nordkorea. Stadshuset valde till och med att hissa en Nordkoreansk flagga för att hylla gästerna. På Middlesbroughs nya stadion, Riverside, hölls det en festlig måltid. Just på the Riverside, innan Middlesbroughs match mot Leeds United, välkomnades de ditresta Nordkoreanerna på planen, och Middlesbroughs supportertidning tryckte en specialutgåva om Nordkoreanerna på Ayresome Park i samband med matchen. I tidningen fanns ett brev från de koreanska spelarna som deltog i VM 1966, ett brev som löd: “De hejande rösterna av Middlesbroughs befolkning finns kvar, färska i våra minnen. Vi kan tydligt komma ihåg folket från Middlesbrough, som varmt välkomnade oss, stöttade oss i vår match mot Italien och till och med följde med oss till Liverpool. Vi ser fram emot att se er i stadion, med varma och vänliga känslor från 36 år sedan.”
År 2010 firade den brittiska ambassaden sitt tioårsjubileum i Pyongyang, och för att hylla detta bjöds Middlesbrough FCs damlag på en fotbollsturné till Nordkorea. Två matcher spelades, och i den första matchen mot April 5th FC, förlorade Middlesbroughs damer med 6-2. Den andra matchen blev någorlunda lättare för Boro, då de skulle möta Kalmaegi FC, en match där Boro vann med 5-0. Båda matcherna sågs av 7000 nordkoreanska åskådare, som efter matcherna gav Borodamerna enorma applåder. Det var första gången ett brittiskt lag någonsin hade spelat på nordkoreansk mark.
Dr. Tosh Warwick menade att “länkarna mellan Middlesbrough och Pyongyang upplyser några av de sätten som sport och fotboll kan hjälpa att skapa broar mellan samhällen som annars aldrig hade interagerat med varandra. Pak Doo-Iks matchvinnande mål mot Italien försäkrade inte bara Nordkoreas plats i fotbollshistorien, utan ledde även till en fascinerande och långvarig vänskap mellan Nordöstra England och Nordkorea.”Niki Aslford, som är doktorand i östasiatiska studier och direktör för det Internationella Institutet för Koreanska Studier, hävdade vidare att “genom utforskningen av berättelser som denna, hjälper detta att porträttera Nordkorea som flerskiktat och inte likt den enskilda skildringen som ofta visas.” Han instämde även att “vissa karakteriserande drag av den nordkoreanska Juche-ideologin, eller självständighetsprincipen, mycket väl kan jämföras med den vardagliga Middlesbrough-bon."
Bildgalleri: When Middlesbrough fell in love with North Korea
