Svenskarna som nästan spelade för Middlesbrough
Under Middlesbroughs nästan 150 år långa historia har flera skandinaver spelat i klubben, bland annat danskar, norrmän och finländare. Något som skaver för mig och andra svenska Boro-supportrar är att vi under detta och ett halvt sekel aldrig fått se en enda svensk spela för Middlesbroughs A-lag. Några gånger har vi dock varit riktigt nära.
Hur kommer det sig att Boro aldrig någonsin har velat värva svenska spelare? Egentligen verkar det rätt ologiskt. Nästan var enda engelsk klubb någonsin har ställt upp med svenska spelare (känns det som), så det kan inte ha att göra med att svenskar inte tycker om att spela i England. Det kan inte heller ha att göra med regionen, för även om Middlesbrough kan tyckas vara rätt dystert och blekt har vi inte haft brist på svenska spelare i både Sunderland och Newcastle, och där är det väl nästan exakt lika fyllt med rökblandad dimma som på Teesside.
Sebastian Larsson, under tiden i Sunderland.
Om då till och med Wear- och Tyneside tilltalar svenskar verkar det svårt att hitta en förklaring till varför INGEN från Sverige har tilltalat Middlesbrough. Eller, jo, egentligen har ett visst antal spelare gjort just det, men inte tillräckligt mycket. Den allra senaste var målvakten Jonas Sandqvist.
Jonas Sandqvist
Den före detta landslagsmålvakten Jonas Sandqvist slog igenom i Landskrona Bois innan han 2005 flyttade söderut till Malmö och stadens mest erkända Fotbollförening. Där spelade den skånska målvakten från Eslöv 78 matcher innan han flyttade till den grekiska klubben Atromitos. Väl i Grekland uppmärksammades han av Middlesbrough. Atromitos hade brutit Sandqvists kontrakt i förväg i december 2010 och som kontraktslös spelare bjöds han till England för att provspela med Boro.
Sandqvist sträcker sig efter en boll.
Tony Mowbray tränade Championshipklubben Middlesbrough och på målvaktsfronten hade Mogga målvaktstränaren Stephen Pears till sitt förfogande. Enligt Sandqvists rådgivare Per Jonsson hade Boro sett Jonas spela och ville ge honom en chans nu när de behövde stärka sin målvaktsposition. Jonsson sade också att han alltid hade drömt om att få spela i England.
– Vi har jobbat hårt på en lösning åt Jonas och nu har han chansen, menade Jonsson.
I Middlesbrough skulle Sandqvist få provspela i en hel vecka under Pears uppsyn. Tyvärr gick Jonas dröm om spel i England aldrig i uppfyllelse.
Efter en vecka på Teesside blev han istället erbjuden ett permanent kontrakt från den norska klubben Ålesund, trots att Middlesbrough ville behålla honom en längre stund till. Enligt Jonas själv ville Boro att han skulle spela i ett par träningsmatcher, men erbjudandet från Norge var för bra för att neka. Jonas menade att det var ”omöjligt” för honom att stanna i England men tackade ändå alla i Middlesbrough för att de gav honom chansen.
Egentligen var det dock inte hela sanningen. Boro var imponerade och ville se honom spela innan de kunde skriva på ett kontrakt, men då satte grekerna käppar i hjulet för Sandqvists engelska dubbeldäckarbuss.
– Jag hade en testmatch inplanerad, men den gick i stöpet för att min gamla grekiska klubb inte var så samarbetsvillig med att skicka papper, sa Jonas i en intervju med Fotbollskanalen.
Papperena som den grekiska klubben inte skickade skulle vara en bekräftelse att Sandqvists avtal var hävt och att han inte hade några avstängningar i Grekland. Problemet var bara att Atromitos just då spelade borta i den grekiska cupen och därför inte hade folk inne på kontoret som kunde skicka de rätta dokumenten.
– Så jag fick aldrig papperna skickade.
Middlesbrough hade inga problem med att vänta lite längre till, men då hade Sandqvist redan nappat på de otåliga Ålesunds bett eftersom han ”inte ville riskera något.”
– Jag var ju i Ålesund några dagar innan jag åkte till England, och fick beskedet att de ville knyta mig till klubben. De hade redan väntat en vecka och hade jag stannat i Middlesbrough och inte fått något positivt besked så hade jag ju inte vetat hur Ålesund ställt sig då heller.
– Målvaktstränaren Stephen Pears är en av de bästa tränarna jag har jobbat med. Allting var mycket proffsigt och som målvakt var det väldigt roligt. Jag gillade verkligen att jobba med honom, sa Jonas efteråt. Eslövspågen gjorde det dock klart att han fortfarande hade lust att spela i England, men det fick han aldrig.
– Jag hade en bra tid där och trivdes bra. Men jag har många bra år kvar och det är klart att någon gång i framtiden hade det varit kul och prova på. Just nu fokuserar jag helt på Ålesund.
Efter tiden i Ålesund spelade Sandqvist i Örebro, isländska Keflavik, Landskrona och till sist den danska klubben Asker, men aldrig i England.
Ibrahimovic nummer 2
En annan skånepåg som också skulle resa till Teesside var Goran Slavkovski. Goran, med rötter i Nordmakedonien och Rosengård, spelade som ung i FBK Balkan och Malmö FF, men som elitspelare gjorde han sin debut för Inter Milan på det anrika San Siro 2006. Då var han bara sjutton år gammal och blev den yngsta spelaren någonsin att spela för Inter.
På grund av sina tidigare klubbval och sin extravaganta spelstil fick han smeknamnet ”Ibrahimovic II”. Efter debuten i Italien gick det dock inte lika bra för Goran, och Inter ville gärna låna ut honom till någon klubb i Serie B, något som Gorans agent inte ville gå med på.
Goran för Nerazzurri.
– Som fotbollsspelare vill man ha nya utmaningar hela tiden och det var därför jag lämnade. Jag behövde spela A-lagsfotboll. De [Inter] ville att jag skulle ha tålamod och vänta lite till men så fick jag ett erbjudande från England.
Trots att den riktiga Zlatan Ibrahimovic i sin ungdom tyckte att engelsk fotboll var ”skit” tillbringade han några år i Manchester. Den andra Ibrahimovicen var nära att tillbringa några månader i en annan engelsk stad på M. Boro hade kommit i kontakt med Goran 2008 och erbjöd honom en provspelning, och enligt Malmögrabben själv var han ytterst nära att få skriva på med Middlesbrough. Inter hade redan godkänt en flytt till Middlesbrough, men det enda som stod mellan honom och ett kontrakt var en skada på fotleden han drog på sig under den sista träningen. Slavkovskis agent, Jozo Palac, förklarade att Goran hade en liten känning i hälen, men att Inters doktorer i Milano inte sa att det var något att oroa sig för. Egentligen visade det sig vara en inflammation av ett ledband i ankeln. Doktorn i Middlesbrough påstod att skadan var för allvarlig för att Middlesbrough skulle investera i Slavkovski, och till slut ångrade sig Boro; de ville inte längre ha Goran eftersom de oroade sig för att han inte skulle kunna spela så mycket.
Då lyckades istället Sheffield United få tag på Goran, och han blev utlånad till the Blades under en säsong där han spelade sex matcher. The Blades tränare, Kevin Blackwell, tyckte inte att Goran var redo för spel i A-laget, och tvingade honom att spela i reservlaget istället.
– Whether he becomes a world beater or egg beater I'm not too sure yet, sade Blackwell i en intervju med BBC.
Middlesbrough sades dessutom ha option på köp med i det redan färdiga kontraktet, och det rörde sig enligt uppgifter om en övergångssumma på runt 20 miljoner svenska kronor, enligt Fotbollskanalen.
För sju år sedan lade Goran av med fotbollen, efter spel i Limhamn Bunkeflo och malmöitiska KSF Makedonija.
Niklas Nordgren
Den svensk som förmodligen kommit närmast att få spela i Middlesbroughs A-lag är Niklas Nordgren från Kristianstad, och hans historia är rätt remarkabel.
I 2001 gick Niklas ut nionde klass, men kort därefter väntade inte gymnasiet utan en utlandsflytt till England för att satsa på fotbollskarriären.
Niklas Nordgren gör sig bekant med den engelska kulturen på Teesside.
Senast spelade Niklas i Kristianstads FF i ett halvår innan flytten till England, och förutom Boro var valmöjligheterna för 16-åringens nya hemstad många. Tottenham och Liverpool var bland de klubbar som var intresserade men valet föll till slut på Teessideklubben. I en intervju med Kristianstads Dagblad från samma år menade Niklas att han inte alls ångrade sitt val.
– Klubben har verkligen gjort allt för att jag ska trivas, sade Niklas.
Även om hans tid i England var tuff på grund av sina bristande språkkunskaper och han till en början inte hade några kompisar tog det inte lång tid innan Niklas kunde säga ett och annat på det västgermanska språket. De nya språkfärdigheter tillförde också kompisar från laget och en mer gemytlig tillvaro på den engelska östkusten.
– Att bara sitta på sitt rum och stirra in i väggen på kvällarna, inte ha någon att prata med på träningarna... nä, det var riktigt tråkigt, sa Niklas, och erkände att det hade varit svårt för honom att bli kvar i England utan någon att umgås med.
– Jag skaffade mig snabbt nya kompisar och på så sätt var det lätt att smälta in. Nu känner jag mig som hemma, sade Niklas efter ett par månader i den engelska hamnstaden.
– Jag har haft tur som kommit till ett bra lag, med bra killar där man kan umgås även utanför träningarna, sade Niklas till Kristianstads Dagblad om ett Middlesbrough som då spelade i Premier League.
Men språket var inte det enda som var annorlunda för Niklas. Det var även spelet.
– Här får jag ju spela med de bästa, konkurrensen är stenhård. Det är killar från många olika länder, och många spelar med landslaget. Sen spelar vi med många 82:or och 83:or också, duktiga killar. Det är kul att varje dag få spela med riktigt bra spelare, tyckte Niklas som upplevde att skillnaderna mellan den svenska och engelska fotbollen var enorma.
I en intervju 2002 berättade Niklas om den tuffare träningen i England:
– Visst kan det vara lite jobbigt ibland och gå upp på morgonen och veta att man måste gå upp och träna, men samtidigt vore det fel att klaga. Jag älskar fotbollen och jag känner att jag utvecklas hela tiden med den hårda träningen.
Niklas, som alltså precis hade gått ut nian, gjorde bra ifrån sig i de nya omgivningarna och spelade en del med 17-årslaget trots att han själv bara var 16. Efter bara fyra månader i Middlesbrough hade han dessutom redan gjort fyra mål.
Även maten tyckte Niklas var väldigt annorlunda.
– Maten! Den engelska kosten är inget vidare... bönor och sånt är inte riktigt min grej. Det jag längtar riktigt mycket efter är en vanlig korv med bröd, sade Niklas efter att ha etablerat sig i Storbritannien.
Niklas utanför puben The Hairy Lemon 2002. Idag heter den The Pig Iron, och ligger bredvid stadshuset på Corporation Road.
Niklas fortsatte med Middlesbrough i ett par år till och gjorde ganska bra ifrån sig. Dave Parnby tränade 2003 Middlesbroughs U-19-lag som var obesegrade i sina sex första matcher i det årets säsong. I en match mot Stoke i september gjorde Nordgren ett av Boros fem mål.
Niklas gjorde så bra ifrån sig i Middlesbroughs ungdomsverksamhet att han 2017 blev kallad till U-17-landslaget. Och I middlesbrough fick han till och med chansen att provspela med A-laget ett par gånger:
– Jag har tränat med A-truppen och det är både kul och utvecklande. Förhoppningsvis blir det läge för något inhopp nästa säsong. Bara att få träna med Juninho och de andra är inspirerande.
Under början av 2000-talet fick Middlesbroughs ungdomsakademi mycket beröm från omvärlden, och den berömmen visade sig vara berättigad när Middlesbrough 2003 nådde finalen i FA Youth Cup där de ställdes mot Manchester United. Finalen spelades över två matcher, på Riverside och Old Trafford. Det första mötet var i Middlesbrough men där fick Nordgren bara sitta på bänken och se sitt lag förlora med 0-2.
I returmötet på Old Trafford ställde Middlesbrough upp med bland annat Turnbull, McMahon, Bates, Davies, Wheater, Harrison, Taylor, Peacock, Liddle och Brunt. Nordgren fick sin chans i den 46:e minuten när han äntligen fick kliva in på planen framför 15 000 åskådare i Manchester. Bland de tusentals i publiken på Old Trafford fanns även David Beckham, Roy Keane och Gary Neville. Middlesbrough lyckades inte vända på mötet och fick se sig besegrade.
– Vi mötte Manchester United och det var en upplevelse. Jag var sjuk och missade första matchen, men var med i returen på Old Trafford. Vi förlorade hemma med 0–2 och spelade 1–1 borta, så United vann med 3–1 sammanlagt, sade Nordgren i en intervju med KD.
Tränaren Mark Proctor som ledde Middlesbrough till finalen, beskrev Nordgrens tid i Middlesbrough i en intervju med The Gazette 17 år senare:
– Han var lite av en ensamvarg på planen. En sorts tia. Han kom hit från Sverige rätt sent som en U15-spelare. Vi såg fram emot att få lära känna honom. Han hade mycket talang och spelade för det svenska landslaget. Jag tror han hade det svårt att göra sig hemmastadd och han nådde inte riktigt upp till förväntningarna och sin potential.
Proctors rätt kalla ord nästan två årtionden senare återspeglade tyvärr rätt väl Nordgrens förhållandevis långa tid på Teesside trots den unge killens relativt stora framsteg.
Nordgren skrev till slut på ett proffskontrakt med Middlesbrough, men fick aldrig chansen att spela i A-laget. Enligt Niklas själv berodde det på hans skador.
– Det är otroligt viktigt att få vara skadefri; man har inte råd att bli skadad. När man kommer tillbaka efter skada är det tio nya på träningen och då spelar det ingen roll om man var rankad etta innan.
Niklas vrider sig på marken efter en hård smäll.
Ett år efter finalen på Old Trafford provspelade Niklas med bland annat Djurgården och sa så här i en intervju med Djurgårdens Svenskafans-skribent 2004:
– Jag är Niklas och tränar med DIF i en vecka. Jag kommer ursprungligen från Kristianstad i Skåne men numera bor jag i England och staden Middlesbrough där jag spelar i klubben med samma namn. Där har jag spelat matcher i deras P19 lag och i B-laget och jag tycker det har gått bra för mig, men det har varit svårt att ta en plats i A-laget.
Nordgrens kontrakt med Middlesbrough gick ut den sommaren, och 2005 skrev han på för Trelleborgs FF.
I en intervju med Trelleborgs Allehanda år 2005 erkände Niklas att det inte var så jättekul att spela i England trots allt.
– Jag saknade hemmet och de första sex månaderna var jobbiga. Man umgås inte utanför planen utan sitter bara på sitt rum. Det är inte kul att sitta där ensam när man precis fått en utskällning av tränaren som bett en dra åt helvete.
År 2007 återvände Niklas till Kristianstads FF efter en sejour i Odense.
Duong Thach - Talangen från Gävle
Tydligen var Middlesbroughs scouter väldigt aktiva i Sverige under det sena 90- och tidiga 00-talet, för det var fler svenska pojkar än Niklas som fick chansen att åka till Middlesbrough.
Duong Thach föddes i Minh Hai, i Vietnam, men flyttade till Sverige när han bara var sex år gammal. Han gillade sen barnsben fotboll och efter ett par uppehåll i ungdomslag fick han möjligheten att sätta sina färdigheter på prov när han blev utlånad till Gefle IF vid 14 års ålder.
När Duong hade fyllt 15 hade han fått många ögon på sig av scouter runt om i Europa. Året före det provspelade han för Ajax och i Sverige var klubbar som AIK och IFK Göteborg också intresserade av den unga killen från Gävle.
I november 2001 fick han, precis som Niklas Nordgren, chansen hos Middlesbrough. Där provspelade han tillsammans med några av de större stjärnorna och enligt Aftonbladet dribblade han ut Gianluca Festa i en internmatch. Men Middlesbrough spelade i Premier League, och hade ambitioner om att vinna pokaler under Steve Gibsons ledning. Förmodligen var hoppet upp till Premier League för högt, och enligt egen utsago var planen nog egentligen att fortsätta i Gelfe något år till. Det sägs att Thach provspelade i Middlesbrough två gånger, den andra gången bara en månad efter sejouren i november. Jag kan dock inte få detta bekräftat.
Året därpå var Thach tillbaka på engelsk mark igen, men denna gången norr om Manchester. Bolton Wanderers hade blivit tillräckligt imponerade av den unge svensken för att ge honom en chans i U18-laget. Där spelade han till 2005, men fick aldrig chansen i A-laget. När kontraktet tog slut flyttade han tillbaka till Sverige för att spela i Västerås IK.
Likt sin landsman Niklas, tyckte Duong att det var svårt att finna ro i den hetlevrade engelska miljön.
– Det var en chock att flytta till England som sextonåring. Jag hade växt upp här i Sverige, Norrland och Gävle i en trygg miljö och var van vid lagarbete och att få stöttning i sin utveckling, att tränaren skulle vara till för spelarna.
År 2008 pensionerade sig Thach från fotbollen efter att ha lidit av en hel del skador. Då bestämde han sig för att utbilda sig till kock, och idag äger han en fisk- och skaldjursrestaurang i Gävle vid namn Adrians.
Tobias Grahn
Innan blekingebon från Karlskrona gjorde karriär i Malmö FF och La Liga, provspelade Grahn i England. År 1998 tillhörde han Middlesbrough, men det finns inte mycket information tillgänglig angående hans korta besök där. Uppenbarligen gjorde han inte ett tillräckligt starkt avtryck för att ta plats i A-laget då han endast spelade ett par matcher med reservspelarna.
En ung Tobias i blågult.
Jonas Cumselius - Medeldistanslöparen
Den kanske mest anonyma svensken att någonsin hamna på Middlesbroughs radar måste vara Jonas Cumselius från Stockholm.
När han blev kontaktad av Middlesbrough var Jonas en utövande friidrottare med flera SM-guld. Vid sidan om friidrotten spelade 16-åringen också fotboll för Täby IS i Division 4.
Jonas agent, den nigerianske Innocent Okeke, hjälpte tonåringen att ordna en provspelning i Middlesbrough.
– När jag såg Jonas första gången tänkte jag på hans kondition, jag blev fascinerad. Han påminner om Jonas Thern eller Stefan Schwarz, en riktig balansspelare som jobbar för laget, sade Okeke om Jonas till Aftonbladet.
Kanske var det Jonas enorma löpförmåga som väckte intresset hos Teesside-klubben. Jonas själv menade att hans kondition var bättre än genomsnittet, och det kunde han stödja med sina SM-guld i terränglöpning och 2000 meter slätt. Enligt Aftonbladet räknades han 2005 som en av Sveriges mest lovande medeldistanslöpare.
Hans talanger, både som fotbollsspelare och löpare, möjliggjorde en resa till Storbritannien redan ett år tidigare där han skulle provspela med Glasgow Rangers. Den skotska klubben gillade det de såg och erbjöd Cumselius ett kontrakt, men Rangers kunde inte komma överens med Täby IS om vad kontraktet skulle innebära. Dessutom erbjöd AIK också honom ett kontrakt, men även då nekade Jonas.
Utöver en artikel i Aftonbladet kan man inte hitta någonting om Jonas fotbollskarriär, och det blev uppenbarligen ingenting med Middlesbrough till slut.
Några andra då?
Ett par andra svenska spelare har ryktats bort till Middlesbrough flertalet gånger. Ett exempel var Filip Helander som i 2016 sades vara av intresse för flera Engelska klubbar, bland dem Middlesbrough. En annan var Victor Nilsson Lindelöf. Helander, Lindelöf och alla dessa spelare som bara ryktades till Middlesbrough tänker jag inte ta med i artikeln. Om jag hade gjort det hade den förmodligen blivit 100 sidor lång. Intressant att nämna är dock att Middlesbrough och just Lindelöf faktiskt var överens om ett kontrakt, och hade till och med bokat en flygplansbiljett åt svensken. Till slut avbröts affären i sista minuten när Benfica försökte lägga till dyra klausuler i kontraktet, som Aitor Karanka inte ville gå med på.
Känner du till någon annan svensk som någonsin provspelat eller varit väldigt nära en flytt till Boro? Jonas, Niklas, Goran, Duong, Tobias, Jonas Cumselius och Victor Nilsson Lindelöf var de enda jag kunde komma på. Skriv gärna i kommentarerna ifall du hört talas om någon annan svensk på Teesside!
Läs gärna några av mina andra historiska krönikor om Middlesbrough:
Middlesbrough i de Olympiska Spelen
När Middlesbrough besökte Sverige
Målvakten från Teesside som slog världsrekord
Middlesbrough i Olympiska Spelen
